Förtjänar bättre än att slitas i stycken

Robert Collin

Saab-affären är fullsmetad med dolda agendor. Både hos säljare och köpare.

Och ingen av aktörerna tycks längre bry sig om hur det egentligen ska gå för Saab.

Varför hoppade Koenigsegg av när avtalet verkade så nära?

Varifrån kom Spyker, och vad är det nya i Spykers nya bud? Och – vill General Motors verkligen sälja?

Om man väljer att tro på köparnas ärliga avsikter måste man fråga varför det aldrig blir affär. Är det för att GM inte vill sälja den senaste tekniken till ryssarna, den som nya 9-5 delar med Opel Insignia? Av rädsla för att ryssarna börjar bygga egna bilar som försvårar Opel-exporten till Ryssland?

Det fanns ju ryskt kapital bakom Koenigsegg och det finns ryska pengar bakom Spyker. Eller kan det vara så illa att GM lägger ner Saab, oavsett vem som bjuder, för att göra livet lättare för Opel? Jag tror inte att Saab konkurrerar med dussinbilen Opel, men faktum är att Opel aldrig har accepterat Saab som en fullvärdig medlem i General Motors. Opel har motarbetat Saab från första början för tjugo år sedan. Saab fick en bundsförvant i GM-Europa­chefen Carl Peter Forster för ett par år sedan, men han slutade hastigt tidigare i höst.

Saab har försökt hävda sin särart och just därför blivit styvmoderligt behandlad av både Detroit och Rüsselsheim. Amerikanerna förstod aldrig, och tyskarna unnade aldrig Saab att bygga de egensinniga bilar som gett märket kultstatus ute i världen. Kanske är ett lönnmord på Saab det självklara slutet?

Eller vill General Motors Saab allt väl, men litar inte på köparna? Ja, det är precis lika sannolikt. Men varför valde man då Koenigsegg? Ett pojkgäng utan pengar och helt utan kunskap om bilbyggeri. Och sen Spyker med ungefär samma bakgrund.

Jag litade aldrig på Koenigsegg och Spyker inger ännu mindre för­troende. Hur har Spyker sockrat sitt nya bud? Enligt rykten har de tagit bort det ryska ägandet – men då finns det ju inga pengar kvar – samtidigt som de släpper kravet på EIB-lånet. Hur går det ihop? Affären Saab blir bara mer och mer obegriplig.

Saab förtjänar ett bättre öde än att slitas i stycken av de gamar som just nu cirklar över Trollhättan. Och de anställda har förtjänat en lugn och fridfull jul. Men när alla som kunde ha gjort något för att rädda den lilla svenska biltillverkaren vänder ryggen till, då ser framtiden riktigt mörk ut. Då lämnar man fritt spelrum åt aktörer med dolda agendor.