Grabbig attityd fortsätter att skörda liv på vägarna

Kampanjer - inte kameror - räddar liv

Pojkar vill alltid tänja på gränserna. Flickor är försiktiga. Småpojkar kommer hem med skrubbsår. Småflickor kommer hem utan. Grabbar övar stoppsladdar med cykeln. Blir duktigare och duktigare. Gruset sprutar. Riktigt långt om det finns åskådare i närheten.

Flickor går försiktigt som små damer med dockvagnen. Undviker vattenpussarna och groparna.

Könsrollerna cementeras.

I trafiken betyder det här att pojkarna är skickligare förare, men de fortsätter att ta risker. Större om det finns åskådare. Flickorna som inte är lika duktiga förare kompenserar med att undvika riskerna.

Jag har skrivit mycket om unga pojkar med dåligt omdöme. Och om Vägverket som satsar allt mer på datoriserad övervakning och hårdare straff men som har förlorat flera generationer med fel attityder eftersom alla kampanjer är borta.

Det här är berättelsen om Maria och Niklas, två helt vanliga ungdomar som växte upp i ett samhälle i Norrlands inland.

Maria, försiktig på det där traditionellt tjejiga sättet. Niklas, ett par år äldre och yvig, som en grabb ska vara.

Niklas skaffade bil direkt, putsade, vårdade och körde. Massor. Ibland hem från festen fast han inte var nykter. Som så många andra av hans kompisar. Köra hem från festen när det ändå inte är någon trafik, men va fan. Det gör ju alla.

Men så fyllde Maria 18 och tog körkort, det gör alla i Norrlands inland. Annars kommer de ju ingenstans.

Nu behövde Niklas inte köra hem från festerna längre. Maria kunde ju köra.

När Maria körde, och hon och Niklas var ensamma i bilen, brukade han vara så där ömsint som Maria tyckte om. Men när det var kompisar med ville han gärna ta över. I synnerhet om han druckit lite.

Så var det den här lördagen i somras.

Niklas och några kompisar hade börjat festa redan på eftermiddagen. Men så ville de ut och åka.

Maria får köra. Hon har inte druckit en droppe, hon brukar vara försiktig med spriten, och på eftermiddagen dricker hon nästan aldrig.

Maria bakom ratten, Niklas bredvid och tre jämnåriga kompisar bak. Alexander bakom Maria, Lisa i mitten och Emil till höger.

Resan går ett par mil norrut och sen tillbaka hemåt efter ett besök i en grannby.

Niklas har en pet-flaska med grogg som går laget runt, men Niklas tar nog mest. Och Maria ingenting. Efter ett tag tycker Niklas att Maria kör för mesigt.

- Men va fan, kom igen, ge på lite, säger han, du behöver inte bromsa i varenda kurva. BMW:n går som ett strykjärn!

Men Maria tar det lugnt. Kör i sin takt och låter sig inte provoceras.

- Men va fan, säger Niklas och

vänder sig till Alexander. I den här farten kommer vi aldrig fram. Och till Maria: Öka!

Det är en 110-väg och Maria håller 110 på rakorna, men släpper på gasen i kurvorna.

Till slut, i en vänsterkurva, ska Niklas visa.

Han lutar sig över mot Maria, tar tag i ratten med höger hand och styr iväg åt vänster:

- Du kan väl åtminstone gena lite.

Det blir det sista Niklas säger. För när han sliter tag i ratten far bilen rätt åt vänster och kommer ut över asfaltskanten. Där lyckas Maria styra upp bilen på vägen igen, men alldeles för häftigt. Så bilen får sladd och börjar rulla och stannar inte förrän efter ett par volter.

När bilen står still igen är det bara två personer kvar i bilen. Maria, som var den enda med bilbälte och Alexander som lyckats hålla sig fast.

De går ur bilen och hittar Lisa och Emil alldeles utanför. Båda är skadade, Lisa allvarligt.

Strax efteråt upptäcker de Niklas som tydligen kastats ut ur bilen lite tidigare. Han ligger en bit bort. Livlös. När ambulansen kommer är han redan död.

Vad lär vi oss?

Att Niklas grabbiga attityd till bilkörning kostade honom livet. Trots att han inte körde själv. Och att alla hade varit oskadda om de haft bälte.

Vad borde Vägverket lära sig?

Jo, att det inte spelar någon roll hur många kameror de sätter upp, hur många som bötfälls eller blir av med körkorten. Så länge vi inte börjar jobba med grabbarnas attityd kommer trafiken fortsätta att skörda liv. Helt i onödan.

Fotnot: Namnen på ungdomarna är fingerade.