Skicka bilen på spa!

Obs! Denna artikel är från 2001

Ett ”lyxspa” med rekonditionering kan göra underverk med bilen. Vi följde en smårepig Volvo 960 från 1997 under den 36 timmar långa förvandlingen från halvsjabbig ankunge till glänsande svan.

Det är lite tomteverkstad över lokalen. Ett tiotal killar i knäförstärkta arbetsbyxor putsar och pysslar med varsin bil. Golvet är avdelat i gulmålade parkeringsrutor, en långvägg tapetseras av torkande bilmattor och det doftar fräscht från tvättbåsens skumvatten.

Detta bilvårdscenter måste vara himmelriket för en bil. Den behöver inte röra en kugge på två dagar och pysslas om från antenntopp till avgasrör. Och ägarna tror knappt sina ögon när de checkar ut sin skimrande ögonsten efter den 36 timmar långa lyxbehandlingen.

För en riktigt lyxig rekonditionering på bilen motsvarar vad ett spa är för dess ägare: kurbad, djuprengöring av porerna, massage, interiörtvätt, närande oljor, glans och vaxning. Det kostar några tusen.

– Oavsett hur bilen ser ut och vilket skick den är i kan man förbättra allt på den, säger Mikael Norgren på Team1 Bilvårdsspecialisterna i Stockholm.

Med olika penslar borstar han damm från varje prång, knapp, skåra och detalj av instrumentbrädan i en nyincheckad grå Volvo 960 -97.

Skyller på barnen

Varje bil får sin bilvårdare och har sin historia. Volvon är inne för stenskott, lackskador, fula klistermärken, smårepor, tjärprickar, salt överallt, solkig klädsel och ofräsch lukt. Andra lider av sviterna efter tio liter målarfärg i bagaget, grafitti på lacken, rödvin på klädseln eller brand i sätesvärmaren.

Hit kommer de som har mer pengar än tid och som vill få sin ögonsten skött. Eller de som vill ha en chans att kunna sälja den överhuvudtaget.

Den typiske kunden är en man med en mörk Volvo, Saab eller BMW från 90-talet. Han beskyller nästan uteslutande barnen, frugan eller farmor för att ha ritat, repat eller fläckat bilen. Personalen är luttrad.

Utanför tvättavdelningen står tio par gummistövlar prydligt uppradade. Därinne härskar högtryckstvättar, vattenslangar, doftande bilmedel och svampar. I ett badkar tvättas ett baksäte som en missnöjd katt använt som toalett.

– De enda svåra lukterna att få bort är brand- och tobaksrök – i värsta fall får man sanera, säger Mikael.

Tvättas och vaxas

Efter avfettning och tvättar körs den silverfärgade Volvon till sin lilla ruta. Där får sig både ut- och insidan en ordentlig genomgång i skenet från vägglysrören. Motorn tvättas och vaxas och olje-och fettfläckar under huven ersätts med skinande glans.

– Vaxningen är mest för att den ska se snygg ut, men en tvättad motor går renare.

Lacken flerstegbehandlas med roterande specialmaskiner från lokalens olika hörn, och repor och stenskott läks. Varje millimeter rengörs, putsas, smörjs och kontrolleras med lupp i jakten på kåda, frätskada eller fågelskit. Insidan utsätts för en uppsjö av dammsugarmunstycken, dammpenslar och spetsade rengöringstrasor. Volvons gråsmutsiga klädsel angrips med en dånande klädseltvättare. Den är stor som en soptunna och sprutar in och suger ut vatten ur sätena. Vattnet som kommer ut är nästan svart och täckt med grått skum.

Ingen fuskdoft

– De flesta byter sina egna kläder varje dag, men har aldrig tvättat sin bilklädsel, säger Mikael och häller ut sörjan.

Efterhand bockas checklistans 42 punkter av. En kollega dubbelkollar så att ingenting glömts innan husse får hämta ut sin juvel.

Volvon är klar och skimrar i solljuset. Till och med däcken är renare än våra skosulor. Och fuskdoft i bilen behövs inte.

– Nej, nybilsdoft på spray är under vår värdighet – då försöker man dölja något. Är en bil riktigt ren så doftar den därefter.

Erika Widell