Ängslig Volvoledning devalverar varumärket

Sluta snegla mot Köln och Detroit

olvos kärnvärden riskerar att devalveras. Säkerhet, miljö, familj och skandinaviskt avskalad design där funktionen är viktigast. Allt som gör en Volvo till en Volvo kan vara på väg bort.

Hur länge kan Hisingen hävda sig mot Dearborn?

Gamle Volvochefen Hans-Olov Olsson sa alltid när jag frågade: ”Så länge vi levererar har vi frihet.”

Men han har slutat nu. Och inte bara han. Volvo står mitt i ett generationsskifte där Hans Wikman, projektledare för de stora bilarna, senast nya V70, är en av de allra sista från tiden före Ford. Och hans pension närmar sig obönhörligt.

Kvar är de unga som alla sneglar mer eller mindre öppet mot Detroit för att pejla stämningarna vid huvudkontoret.

Presentationen av nya V70 är bara ett, men tydligt, tecken på oron.

Varför hamnar den viktiga världslanseringen ett stenkast från Fords europeiska huvudkontor i Köln? Och varför av alla ställen i ett svulstigt barockslott?

Ingenting stämmer med Volvos image. Volvo är varken svulstigt eller barockt. Eller tyskt!

Volvo är SVERIGE! Barrskog och fjäll, insjöar och skärgård, röda stugor och sparsmakad effektiv design.

Vilket budskap förmedlar Volvo till världens biljournalister när de fixar hotellrum med fem meters takhöjd i vräkigaste lyxhotellslottet där korridorerna har förgyllda kristallkronor och fusk-antika möbler? Och utslätat internationellt kök utan en Ramlösa, en OP Andersson, färska räkor eller älgstek i närheten?

Slottshotellet hade kanske passat för en Cadillac-presentation, eller för något wannabe-märke från Korea. Men Volvo? Aldrig!

Men det värsta är att vilsenheten, som blir så tydlig vid en storlansering, märks redan på projektstadiet. När bilarnas egenskaper bestäms.

Hur kan man annars förklara lilla C30-modellens vildsinta köregenskaper?

Hos Volkswagen har man en inre trygghet som avspeglar sig i nya modeller. En Golf är en Golf är en Golf.

När den kommande Golfmodellen höll på att flippa ur, höll på att få ett alldeles för djärvt formspråk, fick designchefen sparken och VW-chefen Martin Winterkorn bestämde sig för att göra helt om. Nu försenas bilen minst ett halvår, men den blir en klassisk Golf.

Och den trygga understyrningen som tidigare även var Volvos ledstjärna överger man inte.

Hos Volvo har nye designchefen Steve Mattin visat hur han vill att Volvo ska se ut i framtiden. Ett organiskt formspråk med trendigt låga och pansarbilsbetonade sidorutor som förstör all sikt åt sidorna. Som gör att ungarna vantrivs där bak och det blir omöjligt att byta fil i rusningstrafiken.

Är det Volvo? Speglar det Volvos kärnvärden? Eller bara en rädsla att stöta sig med Dearborn och Köln?

Saab är redan slukat av General Motors. Trollhättan har blivit en fabrik bland andra. Det som var Saabs hjärta och själ är borta. Där finns bara skärvor kvar av utvecklingavdelningen och av designavdelningen.

Visst ser de kommande modellerna lovande ut. Nya stadsjeepen, som utvecklas och ska byggas i Amerika. Nya 9-5 som utvecklas och ska byggas i Tyskland. Nya tyska 9-3 som följer i spåren ett par år senare. Och slutligen nya 9-1 som utvecklas i Tyskland och som formgivits av GM Europas designchef Brian Nesbitt, i Rüsselsheim.

Jovisst, Lill-Saaben ska, efter mycket om och men, byggas i Trollhättan. Men den kunde lika gärna ha satts ihop i Spanien eller Polen.

Ska Volvo gå samma sorgliga väg? Ska Ford lyckas radera ut Volvo som självständigt bilmärke?

Det hänger på Volvoledningen!

”Så länge vi levererar har vi frihet”, sa Hans-Olov Olsson.

Volvo är Fordkoncernens enda riktigt lönsamma del. Pengarna strömmar in, trots den svaga dollarn som gör att förtjänsten på de bilar som exporteras till USA blir ruggigt liten.

Men Volvo tjänar pengar. Och det ger frihet.

Vårda den!

Fortsätt att utveckla Volvomodeller som köparna känner igen.

• Vårda dagens formspråk, det går att utveckla många år än.

• Fortsätt att bygga tryggt understyrda bilar, som kanske inte får bästa ”körglädjebetygen” i biltidningarna, men som ger grundtrygga köregenskaper.

Bara då har Volvo en framtid. Och sin frihet kvar.

ÊŒ79;Fotnot: Naturligtvis verkar etanolrörelsens andlige ledare i Örnsköldsvik och ingen annanstans, som jag skrev i förra numret.