Bygg broar för miljön

Det har varit intressanta dagar när mejlkorgen vittjats efter min senaste ledare. Debatten kring miljömotorer engagerar och upprör. Vissa ser etanolen som räddningen till dess att bränslecellsmotorn funkar, andra tycker att det gått inflation i varningar och struntar i alltihop.

Själv har jag reflekterat över annat de senaste dagarna, nämligen trafikplanering. När man jobbar på ena sidan av Stockholm och bor på den andra hinner man avnjuta (?) rätt många korsningar, trafikljus, köer och filbyten på vägen. Men en sak får jag inte ur skallen.

Varför är vi så dåliga på att bygga bort de gående från större trafikleder. På väg genom Bromma är det rondeller och trafikljus om vart annat. Gott så. Problemet är dock att varenda en av dessa vägskäl också har minst två – som mest sju! – övergångsställen. Det innebär en väldig massa stopp för en väldig massa bilar. Och en väldig massa avgaser i väntan på att komma iväg igen.

Efter att ha åkt land och rike runt vet jag att det inte bara är i västerort i huvudstaden trafiksituationen ser ut på det här sättet, men ingen verkar vilja ta tag i problemet.

I mitt huvud borde problemet vara enkelt. Först ska problemet definieras: för många bilar står stilla för länge i väntan på att fortsätta sin resa.

Sedan ska lösningen presenteras: Bygg bort de gående från vägarna genom gångtunnlar eller, ännu hellre, gångbroar. Vinst: trafiken flyter lättare och gående slipper krångla sig fram mellan bilarna. Om någon ansvarig vill veta hur det skulle se ut i praktiken kan de ta en tripp till Sundsvall och spana in bron över E4:an utanför kasinot.

I väntan på att slippa väntan på Drottningsholmsvägen funderar jag på att byta bil. Kanske borde det bli en begagnad i sommar, som vi tipsar om på sidorna 25–31 senaste bilagan, eller också sparar jag till i höst och köper en ny Ford Mondeo som Robert Collin berömmer på sidorna 14–18. Svåra val, det där med bilköp. Dessvärre kommer jag nog inte undan köerna oavsett vad jag väljer?...