Skadades svårt i terrorattacken – utvisas från Sverige

Helena Trus

Ukrainska Iryna, 38, överlevde terrorattacken på Drottninggatan men tvingades amputera sitt högra ben.

– När Stefan Löfven kom till sjukhuset lovade han att göra sitt bästa för mig, säger hon.

Nu utvisas hon och hennes dotter från Sverige.

Hon skulle till Åhléns för att köpa en nyckelring till sin då tolvåriga dotter. Det var den 7 april 2017. Och 38-åriga Iryna hann se lastbilen i någon sekund innan den rammade henne. Ljudet av smällen liknade ingenting hon tidigare hört. Det lät som dånet av ett framrusande tåg. Hon såg folk springa i panik. Det var kaos. Hon hörde: ”Terror”.

Efter attacken låg Iryna på sjukhuset i tre veckor för akutvård och opererades flera gånger. Hennes högra ben gick inte att rädda och amputerades en bit ner från knät. På sjukhuset fick hon besök av statsminister Stefan Lövfen. Han lovade att göra allt sitt bästa för henne. I Irynas journal från Karolinska Universitetssjukhuset står det att Löfven samt traumaledningen beslutat att hon ska få rehabilitering i Sverige fram till protessättning.

– Han sa att allt skulle bli bra, men det är inte bra, säger hon.

Vi träffas i hennes temporära lägenhet, en källarlokal söder om Stockholm som hon hyr i andra hand. Här bor hon sedan drygt ett år tillbaka tillsammans med sin dotter.

– Hennes skola börjar inte förrän i nästa vecka, nu är hon och badar med några vänner. Jag sitter mest hemma, jag har kraftiga fantomsmärtor i benet, säger Iryna.

Utvisas till Ukraina

Ovissheten har varit jobbig. Hon har hittills haft ett tillfälligt uppehållstillstånd, eftersom hon var målsägande och skulle vittna i rätten mot den nu terrordömda Rakhmat Akilov i våras.

Det har gått några dagar sedan beskedet från Migrationsverket. De avslår hennes ansökan om permanent uppehålls- och arbetstillstånd, både för henne och dottern. I beslutet står bland annat att det ”inte framkommit annat än att du nu kan ta hand om dig själv... att du i hemlandet har ett socialt nätverk i form av familj och släkt”. Migrationsverket anser också att den sjukvård och rehabilitering som hon är i behov av finns att tillgå i hemlandet samt att deras beslut att utvisa henne till Ukraina inte strider mot Europakonventionen .

Iryna har nu ett par veckor på sig att frivilligt lämna landet.

– När jag läste beslutet grät jag, i flera dagar. Jag får panikångestattacker, lider av posttraumatisk stress. Attacken är ständigt närvarande. Jag behöver hjälp. Nu är det bara en fråga som snurrar i mitt huvud: Varför? Varför får jag inte hjälp här?

Tillsammans med sitt offentliga biträde kommer hon att överklaga beslutet.

– Nu är det bara att vänta, igen. Min advokat säger att det kan ta månader. Jag måste vara stark.

Går på tunga mediciner

I dag har hon lärt sig att gå med en protes, som nu ligger vid sidan av skinnsoffan i köket. Men eftersom den har blivit för stor, ska hon få en ny protes.

– Jag känner mitt ben, foten, tårna fast de inte finns. Allt sitter i huvudet. Jag har också smärtor i hela högra sidan av kroppen, och kan tappa känseln i ansiktet och armen. Medicinerna gör dessutom att jag får problem med tänderna, säger hon.

Hon tar dagligen smärtstillande, sömntabletter och antidepressiv medicin.

– Jag känner mig ensam, känslorna går upp och ner. Jag kan också känna mig arg. Men samtidigt är jag väldigt tacksam för all hjälp jag har fått här, jag har mat på bordet, ett hem, men jag måste få fortsatt hjälp.

Ingen framtid i Ukraina

I Kiev pluggade Iryna till lärare på universitetet. Efter det arbetade hon som privat- och förskollärare. Hon spelade basket, målade tavlor, var duktig på att göra manikyr. Men hon ville se världen. Hon reste till länder som Israel, Polen och USA. Arbetade bland annat som barnflicka.

Hon hade varit i Sverige en kort period före attacken. Här kände hon sig hemma, såg en ljusare framtid här än i sitt hemland.

– Jag har ingen framtid i Ukraina som invalid. Landet har stora ekonomiska problem, det är dyrt med mediciner och jag har behövt byta protes var tredje månad. Jag kommer inte kunna få samma vård där som här. Och hur ska jag kunna försörja mina två barn? Attacken förändrade mitt liv, ibland känner jag att jag inte har något liv.

Mitt liv är över

I januari var Aftonbladet tillsammans med Iryna tillbaka på Drottninggatan och platsen där hennes liv förändrades på bara några sekunder. Vid sin sida hade hon Kristina Malmqvist, som var en av dem som hittade Iryna och bar henne några kvarter till ambulansen. Iryna hade först ingen känsel i kroppen. Men så såg hon sitt ben.

– Jag började gråta. Jag visste inte om jag var skadad på flera ställen på kroppen. Jag tänkte; jag är invalid, jag kommer att dö, mitt liv är över, har hon tidigare sagt till Aftonbladet.

Rakhmat Akilov dömdes i början av juni till livstids fängelse och utvisning för terrordådet på Drottninggatan. Fem människor dödades i attacken, 15 skadades.