”Jag såg ut som ett kvinnligt byfånefreak ”

Malin Wollin

Malin Wollin var inte nöjd efter blonderingen

Blondiner har roligare. Blondiner har bättre självförtroende.

Och det behöver inte ens vara äkta. Det räcker med en blondering så förändras livet enligt en studie från university of Bullshit.

Jag försökte bli blond en gång.

Jag var sexton och en sorglig estet femton mil hemifrån. Jag tyckte så synd om mig själv som bara en sextonåring som saknar mamma kan göra. Vad göra när humöret är lågt och betyget likaså?

Blondera håret. Blondes have more fun.

Men först; tona håret rött.

Ända sedan jag var ett litet flickebarn har jag velat ha rött hår, glugg mellan framtänderna, tandställning, fräknar och gröna ögon. Och skilda föräldrar som alla andra.

Så jag tonade håret rött. Och det blev inte bra.

Så jag blekte håret med billigt blonderingskit från Jane Hallen för 39 kronor. Och man behöver inte vara frisör för att förstå vad som händer om man bleker rött hår.

Jag blev orange. Ljust orange. Jag såg ut som såna där kvinnliga byfånefreak som finns i alla städer och går runt i turkosa kläder, snattar på HM och pratar för sig själva. Sånt hår hade jag.

Så jag blonderade igen. Och fick en ljusare orange nyans. Närmare blont än rött men inte blev jag gladare för det.

Jag hade inte ett dugg roligare som blond.

Jag ville bara söka upp en väldigt hög bro och ta ett hisnande språng och försvinna ut i luften som en orange skrikande båge.