Så går snacket över en caffè latte

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I går kväll avslutade Tomas Ledin den svenska delen av sin sommarturné. Kvar är ett par spelningar i Norge, närmast i Oslo.

Jag tillhör kanske inte Ledins fans, men hans låtar har ju ingen kunnat undgå. På gränsen till den politiskt medvetna populärkulturen, men ändå inte en del av den.

Just det där har diskuterats i sommar, inte minst sedan Ledin själv pratat om det i sitt sommarprogram. På den punkten har jag inte mycket att säga. Däremot tycker jag att Ledins initiativ att bjuda in Volvo och Saab att visa upp sina bilar förtjänar respekt.

Kommersiellt? Ja kanske, men också ett sätt att reagera på den kris som skakar Sverige. Bilarna är nämligen inte bara en fråga om pengar och försörjning, utan också en källa till stolthet, inte minst för dem som tillverkar dem.

Sådant begriper den som är uppväxt på en bruksort, som Sandviken.

Det imponerade inte på kulturjournalisterna på Stockholms morgon-tidningar.

”Märkligt”, skrev Svenska Dagbladets Dan Backman medan Po Tidholm i Dagens Nyheter gjorde sig rolig över formuleringen ”kreativitet och framåtanda hos våra svenska bilmärken”.

Så kan det låta över en caffè latte. Jag gissar att mottagandet blev ett annat i Göteborg.

Den svenska fackföreningsrörelsen tappar mark. Sedan mitten av 1990-talet har organisationsgraden sjunkit från 85 procent till 71. Bara de två senaste åren har andelen fackligt organiserade minskat med sex procentenheter.

Ett liknande ras har inte förekommit sedan storstrejken för 100 år sedan, enligt arbetslivsforskaren Anders Kjellberg som LO-tidningen talat med.

Fackets försvagning är säkert till en del ett resultat av tids-anda och organisatoriska tillkortakommanden, men också effekten av en medveten politik från regeringen.

Ändå beskriver de övergripande siffrorna bar en del av problemet. I många branscher, bland annat den växande servicenäringen, är fackets ställning ännu svagare. Hårdast har de senaste årens höjningar av bland annat a-kasseavgiften slagit mot de som har minst betalt och som löper störst risk för arbetslöshet.

Statsminister Fredrik Reinfeldt känner dock inget ansvar.

–?Nu har vi ju tagit tillbaka den avgiftshöjning som vi gjorde så jag är inte säker på att det längre är hela förklaringen, sa han i onsdags till Ekot.

Reinfeldt glömmer chockhöjningen nyåret 2007. Ingen tycks inte heller ha berättat för statsministern att de senaste regeländringarna i verkligheten innebär att avgifterna stiger för fabriksanställda, servitriser och kommunalarbetare. Eller kan det vara så att Reinfeldt bluffar?

Medan en akademiker i dag betalar mindre än 100 kronor i månaden för arbetslöshetsförsäkringen kostar samma försäkring för en restauranganställd över 400 kronor. Och den ska oftast betalas av en mycket lägre lön.

Dagens modell där fack och arbetsgivare gör upp om arbetsvillkoren utan politisk inblandning är på väg att haverera, och delar av den svenska arbetsmarknaden går mot rättslöshet.

Det blir inte bara ett problem för löntagarna och facket, utan också för arbetsgivarna. Och för en regering som säger sig försvara den svensk arbetsmarknadsmodell.

Till sist; för ett rödvitt hjärta är det roligt att läsa fotbollstabellen uppifrån, även om jag får bläddra länge innan jag hittar div 1 Norra.