Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Eugen, Eugenia

Sara Granérs satir om stenkorkad samtid genialt grotesk

Publicerad 2012-09-28

Sara Granér röjer i konsumtionssamhället.

All I want för christmas is planekonomi är en sådan briljant formulering. Och jag funderar på varför Sara Granér, liksom kollegan Liv Strömquist, ta mig tusan är ett riktigt geni och hur jag ska knäcka Granérkoden. Ta ovanstående mening och märk hur hon bryter av julens konsumtionshysteri med en helt igenom förbjuden politisk tanke, en längtan efter att ekonomin ska regleras, vilket paradoxalt nog kommer att bli spiken i kistan på köpfesten.

Granér liksom Strömquist lyckas upphöja det naiva till typ det smartaste som finns genom att avlyssna klyschor och stereotyper, skruva dem hårt, och låta dem kollapsa till humor när de genreblandas. Som Granérs tjejtidningstest om hur bra du och ditt ekonomiska system passar ihop där du exempelvis ska svara ja eller nej på påståendet ”Fler borde våga prata om frånvaron av fattigdom i Sverige”.

När satiriker som Berglins gör mysiga mentalitetsundersökningar inom villasamhällets staket befinner sig Granér i stället i själva maktens och den sjuka samtidens epicentrum. Hennes komik bygger därför inte så mycket på personlig igenkänning som på delat främlingskap inför moderater, höginkomsttagare och andra samhällshuliganer.

Granér låter apfula grisbjörnar omgivna av brokigt svårtillgängligt myller eller oestetiska streckfigurer uttrycka klass- och konsumtionssamhällets absurda tilltal och de privilegierades skrämmande attityder. Granérs groteskeri får ofta budskapet att tippa mot det lite småäckliga, typ hipsterparet på ultraljudsundersökning som klagar på 14-centimetersfostrets uttjatade koncept och bristande originalitet. Men när hon visar att samtiden både är oaptitligt stenkorkad såväl som livsfarlig förhöjer hon samtidigt min livskänsla med så där hundra procent.

Alla vet att planerad ekonomi är nödvändigt för att inte jordklotet ska gå under, men vi får inte säga det högt. Planekonomi, det är väl lika mycket tabu som kuken 1969? Därför hoppas jag att All I want … är så tidstypisk att den blir helt obegriplig inom en snar framtid. ”Planekonomi, hur svårt kan det va???”

Serier

» All I want for christmas is plan­ekonomi

Sara Granér

Galago