Sex är bäst utan utopier

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-12-16

"Man måste kunna tillåta sig att både göra på ett annat sätt än det traditionella och samtidigt ha svårigheter"

När jag börjar läsa tidskriften Bangs nummer med temat sex förväntar jag mig nog att få inspireras av strålande utopier och uppfordrande sexualpolitiska bud. Men när jag är klar med numret märker jag att det framför allt är de texter som intresserar sig för annat än utopier som dröjer sig kvar i hjärtehjärnan.

Med risk för att bli vulgärrelativistisk: Kan det vara så att varje färdigt formulerad frigörelse lägger krokben på sin egen befrielse? Åtminstone när det handlar om något så uppfuckat och underbart som sexualitet? Att det fina i kråksången om sex finns i det granskande som avstår från att formulera något uppbyggligt program?

För att vara övertydlig: ”Jag är helt ointresserad av den kvinnliga sexualitetens gudinna. Jag är inte mytolog utan analytiker”. Elfriede Jelinek citeras i litteraturvetaren Carin Franzéns text om nobelprisförfattarens roman Lust. Jelinek är klart dystopisk i sina kompromisslösa sönderdelningar av sex i en patriarkal värld, och just därför så rimlig. Franzén skriver: ”Jelinek drar läsaren ner mot det rådande sexualitetsmönstrets botten utan att ge någon som helst motvikt annat än den kritiska blicken och den språkliga hejdlösheten.”

Men man behöver inte vara så drastisk för att belysa hur det ickeutopiska är det intressanta. I Tomas Hemstads text om att vara gift med en man och samtidigt ligga med massa andra, delar han inte bara med sig av en livsstil som bryter mot en del normer – han understryker också det problematiska i att se det öppna förhållandet som ”teoretiskt perfekt”. Man måste kunna tillåta sig att både göra på ett annat sätt än det traditionella och samtidigt ha svårigheter.

Och när konstcuratorn Kim Einarsson, i ett samtal med Devrim Mavi och Maria Pia Boëthius, pratar om protesten som en drivkraft för nyfikenhet, och inte enbart som något som tar avstånd, tänker jag att samtalet gärna hade fått pågå länge, länge, och babbligt utforska olika föreställningar och möjligheter. Och att det mest sympatiska med tidskriften Bang är dess variation och mångfald, men att den är som allra bäst när den fördjupar sig.

Kristofer Folkhammar