Spöket Ladin

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-02-08

Per Gahrton: Osannolikt att terrorledaren lever – mer än som propagandavapen

Så har ännu en ljudinspelning med en röst som påstås tillhöra Usama bin Ladin nått omvärlden, denna gång med ett slags miljöbudskap där terrorledaren ställer sig på den gröna sidan i klimatfrågan. Bandet sändes av tv-kanalen Al Jazeera den 29 januari.

Ska man tro på det eller har bin Ladin gjort samma misstag som Muammar al–Khadaffi, som på 80-talet trodde att de tyska gröna var radikala muslimer – eftersom islams färg också är grön? Eller är alla dessa bin Ladins budskap helt enkelt bluff, finns det någon som utnyttjar honom för politiska syften trots att han i själva verket sedan länge är död? Klimatkampen gynnas ju knappast av att ha honom som allierad, vilket den amerikanska högern redan utnyttjat för att svärta ner Al Gore som en sorts medbrottsling till terroristledaren.

Inspelningen har också mötts av stor skepsis.

En som tvivlar på bin Ladins existens är David Ray Griffin som i en färsk bok, Osama Bin Laden – dead or alive (Arris Books, 2009), påminner om att pakistanska Observer och egyptiska Wafd redan i december 2001 rapporterade att bin Ladin hade avlidit och begravts. Senare har pakistanska ledare, från Musharraf till den mördade Benazir Bhutto, talat om honom som en död person, bland annat med hänvisning till att han var njurskadad och i behov av dialys.

Problemet med Griffin är att han drar vildsinta slutsatser och dessutom har ägnat stor energi åt att ”bevisa” att WTC-attackerna 9/11 2001 var en konspiration av Bushregimen. Men i boken om bin Ladin verkar han pålitlig vad det gäller sina källor. Jag har kollat flera av hans uppgifter, bland annat att före detta CIA-agenten Robert Baer, författare till en bok som sedan blev filmen Syriana, i

radioprogrammet Fresh Air den 2 oktober 2008 uttalade som en självklarhet att bin Ladin ”naturligtvis” är död. Baer hänvisade till kontakter med CIA-agenter som alla tvivlar på att bin Ladin lever. Baer konstaterade också att modern teknik möjliggör fullständig manipulation med ljud- och bildband. Mot den bakgrunden tar Griffin för givet att det är den tekniska stormakten USA som har fixat till bin Ladins påstådda framträdanden inför världspubliken.

Det finns dock andra som har större intresse av bin Ladin som levande än som död – nämligen jihadisterna. Visserligen är de världsmästare i bakåtsträveri och har Mohammeds 600-talssamhälle som ideal. Ändå lärde sig några av dem att flyga för att kunna angripa WTC och Pentagon på ett oväntat sätt. I en artikel i novembernumret av Le Monde Diplomatique (2009) konstateras att jihadisterna har tillägnat sig modern teknik, struntar i gamla förbud mot bilder och musik och numera framträder som ”internetålderns gerilla”.

Visst är det troligt att USA, eller vissa amerikanska grupper, gärna vill ha kvar bin Ladin som skräckfigur. FBI:s senaste försök att skapa en uppdaterad bild av bin Ladin med stöd av en Googlebild på en ovetande spansk politiker, visar att man inte öppet vill erkänna att jakten är meningslös eftersom den jagade är död. Men också jihadisterna har intresse av att omvärlden, inte minst unga män som ska rekryteras för jihad, tror att den mytiske högste ledaren har lyckats undslippa i åtta år och nu leder ett världskrig från ett hemligt bergrum.

Sannolikheten för att bin Ladin lever är så låg att det börjar bli hög tid för världsmediernas redaktörer och ”grindvakter” att på allvar fundera över risken för att de utnyttjas som redskap, kanske i en ohelig allians mellan båda sidor.

Per Gahrton