Bort med bruset – fram med ljudet

Stort test av tio hörlurar på planet och i kylan

Kontoret, tågresan och flygstolen är inte precis några miljöer för musikälskare. Men bullret som smiter igenom de mest tätslutande hörlurar och förstör totalupplevelsen kan faktiskt retuscheras bort.

Tät isolering eller aktiv brusreducering, det är bara att välja.

Aktiv brusreducering, eller så kallad Noise Cancelling (NC), är en spin-off från militära applikationer. Yrkesfolk som piloter och militärer har använt brusreducerande lurar i närmare femton år. Mikrofoner i kåporna tar upp ljudet som kommer utifrån och membranen inne i kåporna sänder ut frekvenser med omvända värden mot örat utan fördröjning. Summan av de biljud som läcker in i örongången och den motvända ljudbild som produceras av brusreduceringsfunktionen upplevs av hjärnan som en bit närmare absolut tystnad.

Till nackdel för NC-lurar är att de skapar ett svagt tryck mot trumhinnan, något som av vissa personer kan upplevas som störande efter ett tag. Det känns som ett lindrigt lock för öronen, men är garanterat inte värre än de miljöer som lurarna är tänkta för. Brusreduceringen är inte en exakt vetenskap med matematisk noggrannhet, utan bygger i stället på psykoakustik, det vill säga läran om hur människan uppfattar ljud. Alternativet till NC är passiv brusreducering, det vill säga extremt tätslutande lurar som låser ute störande ljud.

En matta av missljud

De ljud som stör ljudupplevelsen på en vanlig tunnelbanefärd bildar vanligtvis en matta kring 75–85 decibel, men kan i värsta fall sträcka sig till värden kring 100 decibel. Generellt störs lyssnaren mest av inkommande basljud, vilket också filtreras bort mest effektivt med brusreduceringsteknik. Ljuden från omvärlden tonas ner och uppfattas nästan som en halv oktav högre.

I optimala fall försvinner biljud som ekon fullständigt. Du kan alltså få en rikare ljudbild trots lägre ljudvolym, vilket är avgörande för till exempel klassisk indisk musik och techno, som kombinerar klara diskanter och djupa basar.

Så testade vi lurarna

I det här testet har vi utgått från att de flesta som lyssnar på musik på en bärbar ljudspelare gör det när de pendlar. Originallurarna till exempelvis en Ipod är inte mycket att hänga i julgranen (eller det kanske är precis vad de är) och bullernivån är generellt hög i pendelmiljö. När ljudnivån i musikspelaren dras upp, ökar även distorsionen och på sikt även risken för hörselskador. Lurarna har hårdtestats i olika miljöer och jämförts med Sennheisers erkänt proffsiga studiolur HD 280, som har en mycket realistisk ljudåtergivning. Som ljudkällor till testet användes dels en Ipod 4G med borttagen ljudspärr, dels en Powerbook med Itunes. I det senare fallet drogs maxvolymen upp till 85 procent i både musikprogrammet och operativsystemets systeminställningar.

Sound Enhancer-funktionen var påslagen och equalizern var ställd på "Jazz". Musikspåren som användes var Fela Kutis afrobeatklassiker "Lady", och Nussias osläppta indiesingel "Autumn". Låtarna var kodade med 241 kilobit per sekund VBR-mp3, respektive 160 kilobit per sekund aac/mpeg4.

På planet och i kylan

Testet gjordes i sätet närmast motorerna ombord på Malmö Aviations 4-motoriga Avro RJ 100-jet. Det som gick att konstatera efter testet var att ingen lur klarade av att ta ut höga, vinande ljud särskilt bra, eftersom de flesta NC-lurar fokuserar på att reducera frekvenser runt 300 hertz (egentligen allt under 2 000 hertz). Dessutom kunde ingen lur släcka ut motorljudet helt, trots stora variationer i brusreduceringen.

Med tanke på årstiden har lurarna även genomgått ett kyltest, eftersom alla sladdar blir mer eller mindre stela och därmed svårhanterliga i kyla. Graderingen på kyltest är 1–5, där 5 är bästa betyg.

Förutom öppna lurar testade vi:

Halvöppna lurar

Lurarna är mer eller mindre dömda till att vara dåliga på att reducera diskantljud, men testets båda kombattanter i genren går med äran i behåll.

In-ear-lurar

Att ta med så kallade in-ear-lurar i testet är inte helt omotiverat, då ljudisoleringen i många fall är överlägsen vanlig NC. Ljudet produceras och släpps i själva örongången, vilket i optimala fall ger en fantastisk hörupplevelse. En bra öronpropp sluter också helt tätt och släpper igenom ett minimum av biljud, men det finns nackdelar med den hörlurs-typen. Det är inte särskilt skönt med proppar i öronen och hörlurarna måste tas av för att du ska höra vad andra säger till dig – det räcker oftast inte att bara pausa musiken. När sladdarna drar mot kläder fortplantar in-ear-lurar ett raspande ljud över till örat, men man vänjer sig snabbt vid det. Tuggummi är däremot i princip uteslutet med plugglurar.

Slutna lurar

De slutna lurarna har alla integrerad NC-del, vilket är bekvämt. Generellt är också filtreringen av diskanttoner betydligt bättre, då kupan tar upp en del ljud.

Referensluren Sennheiser HD 280

Test av hörlurar:

Andreas Liebert , Prylportalen