Den röda tråden: Långtråkigheten

Stavros Louca har redan gjort det.

Nu är det Gareth Malones tur.

Att kämpa mot tristessen i skolan.

Stavros Louca har redan gjort det.

Nu är det Gareth Malones tur.

Att kämpa mot tristessen i skolan.

Nu var det visserligen länge sedan. Men vissa minnen har ju en tendens att ligga precis under huden. Det tar inte många minuter av bekantskap med ”Pojkskolan med ­Gareth Malone” (SVT1) förrän den egna skol­tiden snurrar i huvudet. Det blir ju så. Vet inte hur det var för er, men när jag tänker till­baka på grundskolan så minns jag bara ett enda långt och tyst inre skrik. Eller en kvävd gäspning. Likgiltigheten. Ledan. Det var likadant i ”Klass 9A”, om ni minns?

Pedagogernas brister må ha varit en sak. Vad som går som en röd tråd genom båda dessa serier är just långtråkigheten. 

Det är samma malande från en ­kateder som det var för 50 år sedan, trots att världen förändrats radikalt. Trots att andra medel krävs för att nå fram till kids som tillbringat hundra gånger mer tid med tv-spel än med böcker. Det är ­förbluffande hur lite som hänt. ­Gareth Malone försöker få ett gäng engelska skolgrabbar, samtliga balanserande på den tunna linjen mellan tristess och apati, att intressera sig för läsning. Det går inget

vidare tills han testar något så radikalt – och oprövat – som att låta eleverna ha roligt samtidigt. Något som inte ses med blida ögon av lärarkollegorna, men som ger resultat. 2011 finns fortfarande ett motsatsförhållande mellan undervisning och underhållning.

Gareth Malone tar sig an uppgiften med samma glöd och storögda entusiasm som när han skulle frälsa brittiska arbetarklassförorter med sång. Det blir vansinnigt mysig tv. Ämnet må vara tungt och bristen på utveckling deprimerande. Men det är något med anslaget i ”Pojk-skolan med Gareth Malone” som gör serien trivsam i stället för olustig. Sista avsnittet nästa vecka. Jag tänker inte missa.

För övrigt anser jag att allt som SVT satt prefixet ”Dox” framför under det gångna året har varit smått förträffligt. I går om New York-guvernören Eliot Spitzers fall från maktens toppskikt. Tristare är att av rättighetsskäl dyker bara en bråkdel av

dokumentärerna upp på SVT Play. Håll tummarna att Spitzer-filmen gör det, se den så snart du kan och bli en lite smartare människa.

I kväll kollar jag på ”The Tudors” (SVT1).

Martin Söderström