Längre adresser kan lösa problemet

I dagens adresseringssystem över internet (internetprotokoll version 4), anropar datorerna varandra genom upp till 12-siffriga IP-adresser. Som 212.112.171.37 för www.aftonbladet.se. (Testa själv att skriva in de siffrorna efter http:// )

Men datorerna förstår egentligen inte IP-adresserna heller. De är bara en spegling av det binära systemet med ettor och nollor.

Vart och ett av de fyra fälten i IP-adressen motsvarar åtta databitar (dvs åtta stycken ettor eller nollor). Totalt motsvarar dagens adresssystem 32 bitar. Det ger 4 300 000 000 olika adresskombinationer.

I det nya adresseringssystemet (internetprotokoll version 6) kommer adresserna att vara fyra gånger så långa och anges med både siffror, 0–9, och bokstäver, A–F (hexadecimalt). IP-adresserna kommer att ha 8 fält på 16 bitar och motsvara totalt 128 bitar. Det ger 340 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 kombinationer.

Så här kan IP-adresser se ut i Internetprotokoll version 6:

2001:06C0: 0100: 2F3B:02AA:00FF:FE28:9C5A

Första delen (röd) anger vilken internationell operatör som hanterar trafiken, medan nästa del (orange) anger vilken lokal operatör, tillsammans kallas denna del av adressen för prefix. I exemplet ovan anger 2001:06C0 att adressen kommer från Telia. (48 bitar)

Nästa del (grön) bestäms av kunden och används för att dela upp ett hem eller företags nät i flera delar, subnät. (16 bitar) På det viset kommer alla att kunna ha upp till 65 500 subnät. Orsaken till detta ”slösande” av adresser är att det förenklar för både internetleverantören och dess kunder. Man kommer att behöva en IP-växel hemma eller på företaget som lotsar varje internetpaket rätt.

Sista delen (svart) anger den särskilda dator/apparat som ansluts. (64 bitar)

Eva Barkeman