Scott,13, bytte iPoden mot veteranspelare

Klassisk Walkman fyller 30 år

Den är mycket större och tyngre än en mp3-spelare. Den käkar kassettband och batteritiden ligger på några timmar. Men den förändrade vår musikkonsumtion fullständigt när den kom.

Vi talar om Sony Walkman - den bärbara bandaren som fyller 30 år i år.

Ni som var med för 30 år sedan minns säkert den första bärbara Walkman-bandspelaren. Minst lika stor som en pocketbok men tyngre och med batteriprestanda som var rent löjlig. Efter 3-4 timmars lyssnande var apparaten död.

Men vad gjorde det. Världen kapitulerade för den bärbara bandspelaren som av vissa kallades för ”japanernas hämnd för andra väldskriget”.

Men hur står den sig mot sina digitala efterföljare?

Bytte iPod mot Walkman

Scott Campbell i skotska Aberdeenshire var inte med för 30 år sedan. Han är bara 13 år. I brittiska BBC Magazine berättar han om mötet med dåtidens iPod.

Som representant för den unga generationen musikkonsumenter erbjöds han byta sin mp3-spelare mot en 30 år gammal Walkman under en vecka.

Intesägande grå

– Det som slog mig vid första anblicken var färgen. I dag finns prylar i alla tänkbara färger, men den här är bara intesägande grå, säger han i The Magazine.

Hans pappa hade varnat honom för att den är stor – men Scott förstod inte att den var SÅ stor. Klumpig, är hans omdöme om walkmanen. Att det finns ett bältesclip på apparatens baksida räcker inte som förmildrande omständighet.

Drar ner brallorna

– Den är så tung så ett par lågt sittande brallor med häng åker ner direkt, säger Scott.

På skolbussen möttes han av skratt när han kom med bandaren. Och kommentarer som "Helskön!" eller "Ingen har sån´ längre" och "Ja, den lär du inte tappa bort i första taget".

Och hans lärare fick något nostalgiskt i blicken när han visade upp den i skolan.

Mötet med den smått antika spelaren blev en intressant upplevelse för Scott, även rent tekniskt. Exempelvis rymdes bara ett tiotal låtar på kassettbandet som satt i. Och först efter tre dagar upptäckte Scott att kassetten också kunde vändas och spelas på andra sidan.

Ingen "shuffle"

-Trodde dessutom att metal/normal-knappen på bandspelaren var en equaliser för två musikstilar. Men det var bara en omkopplare för två olika kassettbandstyper.

Och shuffle, slumpvis uppspelning av låtar, finns inte heller i Walkmanen, något Scott tycker är dåligt.

– Men jag lyckades få till en improviserad shuffle genom att trycka in REW och släppa upp knappen lite på måfå. Effektivt men ganska jobbigt, är hans kommentar.

Trots mest nackdelar med Walkmanen hittade Scott en stor fördel: ingångar för A och B-hörlurar .

– Jag kan dela med mig av den lilla musik jag har. För att göra det med en iPod krävs en speciell adapter. Det slipper man med bandspelaren vilket är bra, säger Scott.

Bra med dubbla hörlureutgångar

Scott summerade sin vecka men mp3-spelarens föregångare:

– Jag inser att jag vet väldigt lite om gårdagens teknik. Men jag är också glad att jag lever i den digitala tidsåldern med apparater som är mindre och har fler funktioner. Jag har svårt att föreställa mig att gå runt med en sån där simpel sak varje dag, säger han till The Magazine.