Alla vill dela sorgen

Norrmännen vallfärdar till Utøya för att förstå tragedin

SUNDVOLLEN. Bilderna räcker inte.

Inte dödslistorna eller de gripande berättelserna heller.

Nu vallfärdar norrmännen till Sundvollens strand.

För att förstå.

Familjen plockar upp sin medhavda matsäck, vecklar ut solstolarna och breder ut sina handdukar. Det skulle kunna vara vilken ledig högsommarsöndag som helst på Utvika camping i Sundvollen. Utsikten är slående, men har sedan en dryg vecka tillbaka en helt ny innebörd.

En halv kilometer ut i Tyrifjordens 13-gradiga vatten ligger Utøya. Lummig. Fridfull. Till synes helt folktom. Det enda som syns från land är en vit skåpbil. Men den har stått där hela tiden, säger de som vet. De tekniska undersökningarna är ännu inte avslutade, ingen får komma närmare än 250 meter.

– Men det är många som försöker, säger en trafikpolis som hittills jagat bort ett tjugotal nyfikna båtägare.

Enormt behov

Behovet av att se Utøya, platsen där nationens värsta trauma sedan kriget utspelade sig, tycks vara enormt. Bilköerna fram till Sundvollen är flera kilometer långa och blomsterhavet vid utsiktsplatsen växer ohämmat. Hälsningarna kommer från hela landet. Bilderna visar glada ungdomar. Kramandes med bästa kompisarna.

I solstolen. I skidbacken.

”Vi glemmer dere aldri”, står det.

Jorun och Odd Petter Opsahl har åkt 14 mil för att lägga en blomma vid strandkanten.

Och för att förstå.

– Alla känner eller vet någon som drabbats, offren är ju spridda över hela Norge, säger Jorun Opsahl och torkar tårarna bakom glasögonen.

Trots att de följt rapporteringen från terrordådet näst intill slaviskt, har de ändå svårt att förstå att det faktiskt hänt.

– Vi var tvungna att åka hit och se det med egna ögon. Jag vaknar fortfarande i bland och är säker på att det aldrig har hänt. Men nu när jag står här, nu vet jag, säger Jorun Opsahl.

Hon känner på vattnet. Kallt. Flera av de totalt 69 dödsoffren från ön dog just här. Skjutna och drunknade. Vid avtagsvägen ett par hundra meter bort ligger bara en röd tröja kvar, slängd under en sopsäck.

Svårt att förklara

– Vi åkte hit mest för barnens skull. För att de ska få en relation till händelsen och platsen, det är inte helt lätt att förklara för dem vad som har hänt, säger Bjørn Honningdal Bruun och visar sina två döttrar, 4 och 8, var de kan lägga sina små buketter.

Han lyfter upp dem för att de ska se ön som alla pratar om.

– Jag tror kanske inte de förstår så mycket mer än att en massa ungdomar är döda och en dum blond man har skjutit dem. Men det här kanske kan hjälpa på något sätt, säger han.

Vid strandkanten har familjen ätit upp sin matsäck och packar ihop sina handdukar. De skvätter upp lite vatten på blombuketterna som samlats vid bryggan och går tillbaka upp mot campingplatsen.

För livet går vidare. Kanske särskilt just här vid Utøya.