Låt det svida i bolagens plånböcker om de inte levererar

Karin Ahlborg

Aftonbladets Karin Ahlborg tog över bredbandshelvetet för två drabbade läsare

Evighetslånga väntetider.

Inga besked.

Tröstlös väntan.

Aftonbladets Karin Ahlborg tog över bredbandshelvetet för två drabbade läsare.

Själva idén är förstås briljant. Jag tar över ett läsarärende och försöker lösa det.

Daniel och Ann-Elise – som på onsdag har varit utan bredband, tv och telefon i en månad – kan gå ut på stan, ta en fika eller vad som helst i stället för att köa i telefon för att få veta varför Comhem har mage att skicka en faktura, varför felet tar en hel månad att fixa och vad de kan vänta sig för kompensation.

Så här sitter jag i stället för dem och lyssnar i tio minuter på Comhems olika erbjudanden medan jag väntar på en riktig människa i luren. Det är inte ens under rusningstrafik eftersom jag ringer strax efter tolv då Sverige äter lunch.

Tio minuter tar det innan en röst svarar.

Jag undrar varför företaget skickar en faktura på något som inte fungerat i mer än tre veckor.

– Oj, fungerar det fortfarande inte?

– Nej, det gör det inte. Kan du se varför det tar så lång tid att ordna det här? Eller kan jag få namnet på det teknikföretag ni anlitar och kolla med dem?

– Jag tror att vi hyr in flera olika, faktiskt.

Det besked Daniel och Ann-Elise fått tidigare är att teknikföretaget (alltså ett specifikt) absolut inte har tid att åtgärda deras fel förrän 2 april.

– Men om ni hyr in flera företag måste väl något ha haft en ledig tid under en månad?

Nej, det går inte att få veta vilket företag som ska reparera felet. I stället kopplas jag över till supporten.

Och medan jag väntar i ytterligare tio minuter inser jag att det obriljanta i idén är att jag förstås inte kommer att kunna åstadkomma någonting.

Inför ett bredbandsbolag är man fullkomligt maktlös. Bortdribblad av några menlösa artighetsfraser och till intet förpliktigande löften om att någon ska se vad som kan göras.

Vad kan man göra? Mer än att springa med huvudet före in i väggen några gånger?

Nästa person jag får prata med kan inte heller se vilket företag som anlitats och som är så upptaget att det icke finns en timme över på en hel månad.

Men jag får i alla fall veta ett par saker:

Bristen på tekniker som kan fixa fel handlar enbart om pengar. Det är för dyrt att ha många tekniker. Då är det billigare att skriva av en faktura här och där.

Om man bara är lite bestämd stryks fakturan omedelbart via telefon.

Vill man ha ytterligare kompensation ska man begära en adress till Kundrelationer och skriva dit.

Det går att ställa vilka krav som helst. Sedan är det en förhandlingsfråga.

Ett riktmärke anges: en kund som varit utan telefon i en månad fick en dryg tusenlapp i ersättning.

Så, go get them! Tjata och ställ krav! Låt det svida i bolagens plånböcker om de inte levererar.

I Daniels och Ann-Elise fall kom vi inte längre än till att fakturan ströks direkt och att de vet att de kan kräva kompensation för att Comhem inte levererat de utlovade tjänsterna.

Briljant hade förstås varit om Aftonbladet hade kunnat dra om kablarna i huset.