Intervjun blev skönt skvaller

Det kändes som två väninnor som satt och skvallrade.

Men Eva Beckmans intervju med Åsa Moberg i SVT:s ”Babel”, var en uppvisning av ett tv-proffs som ställde alla de rätta frågorna.

Få program är så pålitligt sevärda som ­litteraturmagasinet ”Babel”. Få program har en så karismatisk och lika mycket gå-­genom-rutan-programledare som Daniel Sjölin, nu föräldraledig i början av säsongen.

Ingen annan tv-kanal har en kulturchef som, bara sådär, kan hoppa in och sköta jobbet i stort sett lika bra. Ingen annan tv-­kanal än SVT har väl någon ­kulturchef, vid närmare ­eftertanke …

”Babel” var inte först, snarare kanske sist, med att ta upp Åsa Mobergs självbiografiska roman ”Kärleken i Julia Anderssons liv”. Den har uppmärksammats för att författaren har väntat med att publicera boken i nästan 40 år och för att hon hade en romans med Harry Schein (1924–2006), en av kultur-Sveriges mest färgstarka makthavare från 1960-talet och framåt.

Utan att ha läst boken har man ju undrat: Varför blev hon kär i honom? Varför väntade hon så länge att hamna i säng med honom? Varför levde hon – vänster och feminist – med en man med gammaldags värderingar? Hur ser hon på sig själv som ung i dag? Varför var det så viktigt – ännu en gång: som vänster och feminist – att få en slags välsignelse från den tidens högstatusmän i kulturvärlden?

Eva Beckman ställde alla de väsentliga frågorna, men på ett sätt så att det nästan kändes som ett samtal väninnor emellan vid köksbordet. Inte i en tv-studio inför publik. Och Åsa Moberg berättade, grät en skvätt – och berättade ännu mer.

Över huvud taget en mycket innehållsrik säsongsstart, med bra reportage om Kristian Lundberg och Jean M. Auel och intressant prat med Jan Guillou, Lena Andersson och Claes de Faire om socialdemokratins eventuella behov av att ha en ”berättelse”.

Och så Björn Ranelid, förstås. Som författade rakt in i kameran.

I kväll ser jag ”Skavlan” i SVT, med bland andra Bob Geldof och Ingvar Oldsberg.

Ja

”Kalla fakta”, TV 4. Hyllade med all rätt sitt eget 20-årsjubileum. Hade glömt att Jan Guillou hade jobbat där, också.

Nej

”Jobbjägaren”, Kanal 5. Oändligt seg dokusåpa som känns som att den lite cyniskt tänker slå mynt av den höga arbetslösheten i Sverige.

Jan-Olov Andersson