Feministisk kamp behövs

I går fyllde Internationella kvinno­dagen hundra år.

En ny kanadensisk dokumentär i SVT om feminismens historia ­visade att det nog lär behövas några århundraden till av kvinnokamp.

Var på middag i lördags. En person hävdade, lite medvetet provocerande, att feminismen som den ser ut i dag har spelat ut sin roll. Debatten blev, minst sagt, hetsig.

Man kan diskutera hur den feministiska kampen ska se ut, men att den behövs?… det räcker att se sig om i samhället för att konstatera att det är så. Eller att ta en titt på sin egen arbetsplats. Eller se förra veckans avsnitt av danska drama­serien ”Borgen” (SVT), där den kvinnliga statsministern ­utmanade landets (manliga) kapitalister med en ny lag om fler kvinnor i företagens styrelser.

8 mars som Internationella kvinnodagen uppmärksammades förstås i flera ­program.

Färska kanadensiska ­dokumentären ”Feminismens historia” hade en originaltitel som både var mer lockande, provokativ och ­angav vinkeln: ”The F word: Who wants to be a feminist?”. Fast helheten blev rätt konstig. Lite snabb­historik med en flåshurtig berättarröst som liksom försökte ­låta objektiv, utgjorde en ­rejäl kontrast mot de klok­heter som feminist­ikoner som Germaine Greer och ­Susan Faludi uttryckte. Ingen av dem lät särskilt hoppfull, när varje ny våg av ­feminism tycks skapas i opposition till det som varit ­tidigare. För att inte tala om i vilken motvind kvinnorna i tredje världen kämpar. Jämfört med det, är det väl närmast en ­bagatell att ­Spice Girls eller Lady Gaga kallas feminister i fem ­minuter …

Jimmie Åkesson såg ovanligt och oväntat obekväm ut i SVT:s ”Sverker rakt på” när Sverker Olofsson inledningsvis enbart grillade honom om internationella kvinno­dagen. Fast när han sedan fick svara på frågor om sitt favoritämne, invandrare, såg han ut som och lät som vanligt som en uppdragbar docka som hakat upp sig.

I dag ser jag ”Efter tio” i TV4. Malou von Sivers gästas av Camilla Henemark, ut­pekad som kungens älskarinna.

Jan-Olov Andersson