Stenmark högg till blixtsnabbt

Här kommer alla känslorna på en och samma gång.

SVT:s ”Mästarnas mästare” och TV3:s nya ”Det blir bättre” är två

program som verkligen engagerar.

Serien med före detta idrottsprofiler är

inne på sin tredje säsong. Populärast i rutan just nu med nästan 2,3 miljoner tittare.

Här finns säkert en Ingemar Stenmark-

effekt. Många som var med när hans äventyr i pisterna fick Sverige att stanna upp framför närmsta tv-apparat, är förstås nyfikna på att höra honom berätta om den tiden och se hur han mår i dag.

Men programmets styrka är helheten. Den väl valda mixen av deltagare, några

superkända, några som fallit lite i glömska, men alla med tunga meriter.

Deltagarnas sköna umgänge, i år är det extra kul att följa Anders Limpar och ”Pekka” Lindmark. En superproffsig programledare (Micke Leijnegard) som

effektivt för programmet framåt, utan att vara särskilt intresserad av att framhäva sig själv.

Och i går var till och med de ibland lite fåniga tävlingarna rätt spännande.

Men det är minnesfilmerna man är ute efter.

Skildringarna av med- och motgång. Av hur de själva och de andra idrottsprofilerna reagerar på och kommenterar händelserna. Många starka känslor.

För övrigt är Stenmarks subtila humor mer intressant än hans slimmade kropp.

Efter gårdagens minnesfilm om den alpina stjärnan, skojade ishockeymålvakten ”Pekka” Lindmark om att ”det var så gammalt så det var svartvitt”.

Stenmark, som alltid fått höra hur tystlåten han är, högg blixtsnabbt:

– Det var inte stumfilm, även om det

verkade så ibland.

Strunt samma att kopplingen mellan TV3:s nya ”Det blir bättre” och den amerikanska stödrörelsen ”It gets better” känns lite långsökt. Eller att man på ett nästan onödigt diskret sätt uppmanar att skänka pengar till Rädda barnens arbete för barn i utsatta situationer.

Man blev starkt berörd av Morgan Allings berättelse om sin trassliga uppväxt och hur han hittade en väg ut ur den.

I kväll ser jag ”NittiLeaks” i Kanal 5.

Jan-Olov Andersson