Kungaglansen är borta – och så även kompisgänget

Olivia Svenson

Att vara kung är att vara ensam på jobbet. Det finns ingen fackorganisation för monarker. Inga kollegor. ­Ingen chef. Det finns däremot råd­givare, och vänner. Som man måste kunna ­lita på, även när man är ledig.

Problemet är: vilka kompisar får man som kung?

Carl XVI Gustaf växte upp med sitt grabbgäng. Killar med lustiga smeknamn, adliga anor och grevetitlar. Som gick på samma internatskolor, som seglade i samma båtklubb, som bodde på stora gods med rika föräldrar som redan var invigda i societeten.

Med andra ord: killar som levde i en lika skyddad verkstad som kungen själv.

Män som blev kända genom att vara hans förtrogna.

Jag har varit på många fester och klubbar där kungligheter varit närvarande, och på nära håll sett vilket otroligt fjäskande som omger dem.

Prinsarna och prinsessorna slussas in genom bakvägar, behöver förstås aldrig betala en krona, placeras alltid i vip-hörnan och omges snabbt av ett lämpligt entourage.

Hovsamheten frodas. Föder desperation hos dem som vill vara nära.

Kronprinsessan Victoria berättade i en intervju 2002 att hon genom åren fått sina smällar och blivit sviken av kompisar.

”Det gör jätteont och man blir väldigt misstänksam mot folk. Tyvärr, men det är ett sätt att försvara sig”, sa hon.

En tidigare livvakt berättar hur ­kungens vänner ständigt kämpade om monarkens gunst för att ”kunna sola sig i glansen”.

Hur skapar man ärliga relationer i ett sådant klimat?

Anders Lettström har funnits vid kungens sida sedan barnsben. När ­boken ”Den motvillige monarken” släpptes tog han kontakt med kriminella i syfte att mörklägga. Och säkerligen i syftet att försöka vara så lojal som möjligt.  

Med sådana vänner behöver man naturligtvis inga fiender.

Jag intervjuade Noppe Lewenhaupt på hans medlemsklubb för några år ­sedan. Han visade upp det privata festrum med tolv stolar där den så kallade ”gubbtolvan” skulle kunna träffas och umgås. Vi fick inte ta några bilder och Noppe ville absolut inte tala om kungen eller huruvida han var medlem. Trofastheten framför allt. Svik aldrig. 

Efter höstens och vårens skandaler kan det vara slut med de gemensamma festerna. Kungen och grabbgänget från de fina internat­skolorna kommer förmodligen aldrig någonsin att kunna umgås som vanligt igen.

Tilliten är borta. Glansen bort­putsad.

Vårt statsskick är tänkt att vara en ­familjeaffär. I verkligheten skapar det väldigt ­ensamma ­individer.