Göken

 Kan man bli less på gök?

Jo.

Trodde inte det, men till sist, när hon till sist tystnade, stod jag där, myggspist – och var fylld – och kände – lättnad.

Och då har jag ändå, sista åren, gått och känt mig nerkörd – ofylld – det har bara blivit nåt litet vingel över ljungen, ett vekt slag över blåbärsriset nånstans, våra vägar har korsats.

Men nu, hon har pumpat – hela kvällen – det har rullat, vekt, och … klokt och alltmöjligt ner genom dalen. Och inte kan man gå in då, fast myggorna äter som värst – det blev en sorts klåda till sist, jag kan inte förklara – en gökklåda.

En motorcykel kom bluddrande upp genom dalen – och hon la sig i den, och det var bättre, och jag tänkte på dalen utrymd, evakuerad – göken som den sista kvarvarande – jag vet – att inte fan ska göken tystna då – när allt är över.

Nej, inte ska hon tystna då.

Nu hör jag att hon skäller.

Joar Tiberg