Aftonbladet fällt av Pressens opinionsnämnd

Den 25 november 2010 ­publicerade Aftonbladet, i papperstidningen och på nätet, en artikel med rubriken Poesiprotest i arktisk kyla. Av artikeln framgick att delar av den svenska ­poetkåren hade protesterat mot främlingsfientlighet och mot det mycket märkliga­ faktum att Stockholms poesifestival valt att förlägga sin efterfest till X (en namngiven restaurang). Detta trots att restaurangen sedan månader var satt i facklig blockad på grund av sin behandling av bland andra papperslösa arbetare.

Den 1 december publicerades Ett hån mot de rättslösa i papperstidningen och på nätet. Det var ett inlägg från en poet, aktiv i Syndikalisterna (SAC), om att Poesifestivalen festade på blockerade X. Utanför X stod sedan 40 veckor till­baka städare och diskare och protesterade mot att samtliga städare på X som kämpat mot missförhållanden hade förlorat jobbet. Majoriteten av dessa städare hade varit asylsökande eller papperslösa.

Den 3 december publicerades ett inlägg i papperstidningen och på nätet Vi tar strid – för kulturen. Av inlägget framgick att den alternativa utomhuspoesifestivalen ville ta avstånd från Stockholms poesifestival, som trots sitt antirasisttema efterfestade på X. Sedan flera månader var X satt i facklig blockad på grund av sin behandling av bland andra papperslösa arbetare.

Den 10 december publicerades Papperslösa, nej tack! i nättidningen. Det var ett svar från X:s vd. Hon anförde att X mycket riktigt befann sig i konflikt med SAC. Inte någon illegal invandrare hade varit anställd av X.

Den 15 december publicerades nätinlägget Vi kräver lag om solidariskt ansvar från Poetisk front, arrangör av utomhuspoesifestivalen. Ett syfte med den alternativa festivalen hade varit att protestera mot att Stockholms poesifestival efterfestade på X. Företaget var satt i blockad på grund av sin behandling av bland andra papperslösa arbetare.

Den 16 december publicerades ett nätinlägg med rubriken X låtsas missförstå och nedryckaren Exploaterar papperslösa – via bemanningsföretag. Inlägget var en replik från SAC. Inlägget illustrerades av en bild på X med bildtexten: X, en välbesökt kulturinstitution – som utnyttjar papperslösa. 

I inlägget stod att det var en undanmanöver när X bedyrade att företaget inte hade betalat ut svarta löner eller utnyttjat papperslösa arbetare. Bemanningsföretag, som X anlitat, kunde ha utnyttjat papperslösa arbetare på ett icke acceptabelt sätt.

Den 30 december publicerades – nät och papper – Vittnesmål från skräcksalongerna med nedrycket De anställdas egna ord om det cyniska utnyttjandet. X:s vd hade i debatten om blockaden mot företaget halsstarrigt hävdat att ingen papperslös invandrare varit anställd på restaurangen. Vad hon inte sa var att de papperslösa som konflikten gällde hade varit anställda av olika bemanningsföretag som i sin tur anlitades av X. Dessa bemanningsföretag hade också haft arbetsledarkontor på X. SAC hade samlat sju restaurangarbetares berättelser om sin tid på X i en skrift. Alla sju berättade om cyniskt utnyttjande och en lön på 70 kronor i timmen, dag som natt. De som diskade, serverade, möblerade och städade på X kunde arbeta 15–20 timmar i sträck och sova över på en kartongbit i förrådet.

Den 20 januari publicerades, i papperstidningen och på nätet, PEN borde ha gått längre. I debattinlägget stod att PEN hade valt att fortsätta att dela ut Bernspriset  i Berns lokaler. X sade sig inte längre ha några papperslösa anställda, men kvar fanns mängder av krav, olösta konflikter, innestående löner och skadestånd.

PEN borde naturligtvis ha gått längre och krävt att de utnyttjade skulle få upprättelse.

Anmälan:

Publiceringarna anmäldes av X:s vd, både för egen del och för företagets räkning. Hon anförde bl.a. följande. Aftonbladet hade ett flertal gånger anklagat X för att anställa och utnyttja papperslösa. Artiklarna hade publicerats både i papperstidningen och på nätet. X hade fått en enda möjlighet att försvara sig och då bara på nätet. Efter en ny omgång påhopp, i papper och på nätet, försökte hon få ett svar publicerat, men det förvägrades henne. Tidningen hade hela tiden beskrivit det som ett faktum att X hade utnyttjat papperslösa.

Den totala rapporteringen och mängden av artiklar hade orsakat stor publicitetsskada genom partiskhet och svepande formuleringar. PEN hade inte funnit några som helst bevis för att papperslösa utnyttjades. Aftonbladets partiskhet bekräftades av oviljan att redovisa resultatet av PEN:s granskning.

Tidningens yttrande:

Aftonbladet anförde att upprinnelsen till konflikten var att ett företag, som städade på X, sade upp personal på grund av arbetsbrist. X tog då över en del av verksamheten i egen regi, men vissa SAC-anslutna städare övertogs inte. Det förekom minst två versioner av förhållandena på X. Tidningen hade publicerat ett genmäle på nätet. Aftonbladet på nätet hade betydligt fler läsare än papperstidningen.

Inlägget PEN borde ha gått längre skulle inte uppfattas som en kommentar till PEN:s utredning utan som ett angrepp på PEN för de beslut man fattat efter sin utredning.

PO:s beslut:

PO ansåg att Aftonbladet skulle klandras och hänsköt ärendet till Pressens Opinionsnämnd. Skälen var följande.

De anmälda artiklarna utgörs av debattinlägg på ­Aftonbladets kultursidor.

Frågor om arbetsförhållanden har stort allmänintresse. Vd:n för X har en sådan ställning att hon får ­acceptera att bli omnämnd  i sammanhanget.

När det gäller företaget, X, prövas publiceringarna med avseende på frågor om rättelse och genmäle, det vill säga frågor om uppföljande publiceringar.

I detta fall publicerades flera artiklar med kritik mot X innan företagets bemötande redovisades i tidningen den 10 december.

Av mejlkorrespondens mellan vd:n och Aftonbladet inför denna uppföljning framgår att vd:n var missnöjd med att X enbart skulle få en publicering på nätet, med hänsyn till den kritik som kort dessförinnan framförts mot X i både papperstidningen och på ­Aftonbladet.se.

Tidningen meddelade vd:n att debatten skulle fullföljas på nätet. Efteråt fortsatte rapporteringen dock även i papperstidningen, bland annat genom artikeln Vittnesmål från skräcksalongerna som innehöll allvarlig kritik mot förhållandena på X.

Jag beaktar också vad anmälaren har anfört om att hon efter en ny omgång påhopp, i papper och på nätet, försökte få ett svar publicerat, men att det förvägrades henne.

Utgångspunkten för hela debatten var att Syndikalisterna hade satt X i blockad på grund av X påstådda behandling av bland andra papperslösa arbetare. Den prövning som kunde göras av förhållandena företogs av svenska PEN-klubben. Att PEN skulle göra en utredning uppmärksammades också i tidningen.

Den enda artikeln om utgången av PEN:s utredning var inlägget PEN borde ha gått längre. Av detta framgick inte på något tydligt sätt att slutsatsen av PEN:s utredning var att det i dag inte arbetade några papperslösa flyktingar på X. Tvärtom framhölls att de ”utnyttjade” borde få upprättelse. Det var i och för sig inte förvånande med tanke på att rörde sig om ett debattinlägg. Samtidigt menar jag att tidningen har haft ett ansvar för att den väsentliga utgången av den skildrade utredningen redovisades i tidningen. Det får ses som en del av tidningens pressetiska skyldigheter när det gäller företagets rätt till en uppföljning.

Sammanfattningsvis är min bedömning att Aftonbladet inte har levt upp till de krav som kan ställas på tidningen när det gäller frågorna om uppföljande publiceringar. Det gäller förhållandet att X enbart kom till tals på nätet – fast debatten fördes både i papperstidningen och på nätet, inte erbjöds att komma till tals vid något ytterligare tillfälle trots tillkommande kritik samt att den väsentliga utgången av PEN:s utredning inte framgick på något sätt.

Pressens Opinionsnämnds bedömning:

Enligt de pressetiska reglerna ska en tidning vara generös med bemötanden. Ett genmäle ska publiceras på så sätt att det kan uppmärksammas av dem som har fått del av de ursprungliga uppgifterna.

Aftonbladet har publicerat genmälet i anledning av artiklar, som publicerats såväl i papperstidningen som på nätet, enbart på nätet. Anmälaren har inte heller fått möjlighet att bemöta uppgifter i den fortsatta debatten. Aftonbladet kan inte undgå klander för detta.

Däremot anser nämnden, till skillnad mot PO, att tidningen inte kan klandras för att inte i anslutning till debattinlägget Pen borde ha gått längre ha redogjort för resultatet av PEN:s utredning. 

Nämnden anser sammanfattningsvis att Aftonbladet ska klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.

Beslutet i dess helhet finns tillgängligt på Pressens Opinionsnämnds hemsida www.po.se.