Varför ska det vara så krångligt att installera de nya prylarna?

Chi An Gramfors om teknik som är svår att använda

Julen sägs vara en familjehögtid. Men egentligen är det ju självklart en högtid för oss prylgalningar. Vi får frossa loss bland nya digitalkameror, datormöss, tv-apparater, mobiler, tv-spelsmaskiner, trådlösa telefoner, dvd-spelare, hemmabio-system plus alla tillbehör som kan komma till. Ett äkta elektronik-julbord. Mums.

Men efter ruset av alla underbara saker man fått i julklapp kommer baksmällan: varför ska det vara så krångligt att installera de nya prylarna? Jag vill bara kunna plocka upp min nya manick ur lådan och kunna använda den på en gång. Okej, jag kan tänka mig att sticka in elsladden i uttaget först, men sen ska jag vara igång. Icke sa nicke.

"Plug and Play" låter ju bra. Men innan jag pluggar in måste jag installera drivrutiner från den medföljande CD-skivan. Det är ju inte Plug and Play! Det är ju "Installera drivrutin-Plug and Play". Dessutom är drivrutinerna på den medföljande CD:n i stort sett alltid inaktuella, vilket innebär att jag dessutom får gå in på tillverkarens sida och ladda ner den senaste firmwaren. "Installera drivrutin-Plug-Uppdatera drivrutin-Play".

Jag har kopplat ihop datorer, externa hårddiskar och skrivare i olika trådlösa nätverk, jag vet inte hur många gånger. Jag vet exakt hur det går till. Men har man inte gjort det förut är det nog så knepigt. Det borde finnas en internet- och nätverksknapp på datorn som man klickar på, så är det klart.

Och så detta snack om "standard". Det innebär ju en förutbestämd norm, något alla rättar sig efter. Men det finns ju sjuhundatusen "standarder". Och ingen är kompatibel med den andra. Varför denna användarovänlighet?

Att koppla ihop nya hembiosystemet med tv, storbildsprojektor, dvd- och videospelare, samt tv-spelskonsoler är omöjligt. Att seriekoppla scartar till alla maskiner går helt enkelt inte. Scart-grenuttag funkar inte i praktiken. Signalerna går inte fram. Vill jag ha surroundljud på tv:n så går det inte att samtidigt ha projektorn inkopplad. Scarten och s-videon stör ut varandra.

Nu behöver jag dessutom hdmi. Alla dessa icke kompatibla standarder innebär ett hem fullt av adaptrar. När jag vägrade göra mig av med min snygga Apple Cinema-skärm och kopplade den till PC:n kostade adaptern lika mycket som en ny skärm. I övrigt vill jag inte ens börja gå in på Mac och PC...

Och vad är dealen med alla olika dvd-format? DVD-R, DVD+R, DVD-RW, DVD+RW och DVD-RAM och nu också dual layer är allihop olika standarder. Vem kom på denna idioti? Och nu dyker blue-ray och HD-dvd upp.

Vi får heller inte glömma alla dessa förbannade minneskort. Man kan inte bara ha en minneskortläsare, utan måste ha en 32-i-en-läsare. Ibland undrar man om det är ett skämt.

I julklapp fick sonen en Sony Ericsson K530i. Förutom att den är den bästa i prisklassen, så avgjordes valet av att maken har en mobil, vars billaddare faktiskt passar till båda modellerna. Och då har vi ändå även en splitter ny Samsung och en inte alltför gammal Nokia hemma. Men ingen av dem har laddare som passar andra modeller.

Jag fattar nog att att branschen vill tjäna pengar, men tillverkarna verkar inte fatta att teknikfientliga personer undviker inköp än mer, när det bara innebär krångel, och man måste ringa en installatör, som tar ut ett ansenligt konsultarvode på minst två timmar plus restid, för något som tar tio minuter.

Och vi teknikgalna tappar hela tiden tålamodet lite, lite mer.