Varnas – för att dricka

Radioaktiviteten stiger i vatten och grönsaker

Ny rök syns från de havererade reaktorerna i Fukushima. Arbetet med att rädda kärnkraftverket från en härdsmälta har stannat av – igen.

I havet utanför är strålningen 80 gånger högre än normalt.

Flera mil bort varnas ­Tokyoborna – deras ­vatten kan innehållan? ­radioaktivitet. Liksom ­deras grönsaker.

I katastrofens spår följer brottslighet. 80 rån har skett på Japans nordöstra kust.

Aftonbladets Elin Lindqvist rör sig genom spökstäderna – där liv har slagits i spillror.

En och en halv liter flaskvatten per dag.

Det är ransonen för ­Tokyos 80 000 familjer med spädbarn.

Övriga invånare får klara sig bäst de kan – trots att såväl kranvatten som grönsaker nu är ­radioaktiva i staden med 32 miljoner invånare.

I stadsdelen Katsushika i ­norra Tokyo har dricksvattnet mätt 210 becquerel per liter ­vatten. Staden har bekräftat att spädbarn upp till ett år inte bör dricka det – över 100 bequerel per liter kan öka risken för cancer hos spädbarn, 300 becquerel är gränsen för vuxna. Gravida och ammande kvinnor rekommenderas ­också att avstå från kranvatten.

Myndigheterna säger att det bara är riskfyllt för spädbarn att dricka vattnet över en lång ­period, men i mataffärerna har hyllorna med flaskvatten redan tömts. Skyltar förklarar hur ­vattnet – där det går att finna – nu ransonerats till 3, 4 eller 5 flaskor per kund, beroende på storlek. Samtidigt har Tokyo stad bestämt att dela ut 1,5 liter vatten per dag till 80?000 familjer med spädbarn.

Förhöjda becquerelvärden har också mätts upp i grönsaker som broccoli, spenat och blomkål,

i mjölk och i persilja. Oron stiger och frågorna är många.

Vilka är konsekvenserna för ­framtiden? Vad betyder det för andra matvaror? Men frågorna ställs i tystnad och det är ingen masspanik.

Stämningen i den japanska ­huvudstaden är som vanligt och min strålningsmätare står stilla på 0 mikrosievert/timme under resan tillbaka till Tokyo, även i utkanten av staden Fukushima.

24 000 människor beräknas nu ha mist livet i jordbävningen och tsunamin i nordöstra Japan. De jag pratar med menar att det är de som överlevt katastrofen som i första hand behöver hjälp. Många evakuerade och flyk­tingarna från Fukushimaområdet har inte tillgång till ­rinnande vatten över huvud ­taget, utan är helt beroende av mineralvatten.

I går skedde ett bankrån i Kesennuma. I det sargade landskapet lyckades rånarna få med sig 4 miljoner yen, över 3,1 miljoner kronor. Låset på banken ­hade slagits sönder av tsunamin. Ingen har hittills anhållits, men 80 rån har skett på liknande sätt i förödelsen längs Japans nordöstra kust. Gäng har stulit värdesaker och kassaskåp från för­störda hus och affärer.

En halv miljon människor är ­hemlösa och bor med familje­medlemmar eller i evakuerings­läger. De jag pratar med är ­kontrollerade, respektfulla och ­ödmjuka – men det är knappast förvånande om ett fåtal männis­kor dragit fördel av situationen.

I de totalförstörda städerna, som tagna ur en apokalyptisk mardröm, promenerar folk omkring och letar. Evakuerade ­söker efter familjemedlemmar, minnen och personliga tillhörigheter. Andra kör längs med kusten och letar efter värdesaker bland bråten. Plåt, metall och stål kan återanvändas i återuppbyggandet. Fortfarande kan ­också värdefulla föremål hittas och säljas.

Det mesta man hittar i för­ödelsen är dock personliga ägodelar som bara tyst vittnar om liv som slagits i spillror. En leksaksbil ligger gömd i bråten. En resväska med engelska läroböcker. Ett foto­album med bröllopsbilder.

Livet går vidare. Militären har anlänt med nya traktorer och lyftkranar. De röjer bort och rensar. I gatuhörnet har bönder från området ställt upp stånd och säljer frukt och grönsaker, det som saknas mest i evakueringslägren. Och i bergen har vårblommor slagit ut i snön.

Vi kan bara hoppas att radioaktiviteten inte fortsätter att ­stiga i Tokyos vatten och ­Fukushimas grönsaker.

Fotnot: Becquerel anger radioaktiviteten i ett ämne. Mätvärdet för stadsdelen Katsushika ­gäller jod-isotopen 131 i vattnet.

Sievert anger den så kallade dosekvivalensen. Enkelt uttryckt anger den hur mycket farlig radioaktiv strålning en människa eller annan levande organism utsätts för. Oftast räknaar man i milli- eller mikrosievert.

Elin Lindqvist