”Vi höll ut genom att tänka på barnbarnen”

Cecilia Gustavsson

Henrik och Daniel räddade par från att drunkna

Utifrån det mörka havet hördes desperata rop: "Hjälp, vi drunknar!".

Kusinerna Henrik och Daniel Petersson tvekade inte innan de tog sig ut i vattnet.

– Vi förstod att det var fråga om liv och död, säger Henrik.

Både Mönsterås kommun och lokala medier har hyllat hjältarna som räddade ett par från att drunkna. Efteråt träffades alla fyra för ett känslosamt möte.

– Jag har fortfarande svårt att ta in att vi faktiskt räddat någons liv, säger Henrik.

Det räddade paret, Åke och Kerstin Erenius, båda 60 år, är otroligt tacksamma:

– Vi har fått en chans till i livet. Utan dem hade vi inte klarat oss, säger Åke.

Kolsvart ute

Dramat inträffade på kvällen lördagen den 11 mars. Henrik Petersson, 35, och Daniel Petersson, 34, var på väg hem till Daniel. Ute var det stilla – i husen satt invånarna bänkade framför tv:n för att se Melodifestivalen. Även Henrik och Daniel körde hemåt med hämtpizza för att ha en lugn kväll. Trodde de.

Men när de parkerat bilen hörde de rop på hjälp.

– Det var kolsvart ute och ropen var avlägsna, så först hade vi svårt att höra varifrån de kom, minns Henrik. Sedan hörde vi att någon skrek "Vi håller på att drunkna!" och då förstod vi att det var allvar.

De kastade sig i bilen och körde ner till båtkajen en bit bort. Under tiden ringde de 112. En främmande tjej dök upp samtidigt och de tre hittade mirakulöst nog en eka med tillhörande åror som de bar ner till havet.

Där utifrån hördes ropen, fast allt tystare. Kusinerna tog sig snabbt ner i båten och rodde ut.

– Vi förstod att det i värsta fall var fråga om liv och död. Och plötsligt tystnade skriken helt. Vi ropade utan att få svar.

Slut på krafter

En bit ut lyckades de få syn på siluetterna av något – och där var parets huvuden över vattenytan, med en upp-och-nervänd båt bredvid. Det blev en hård kamp för att få upp människorna i båten, tunga av genomblöta kläder.

– De var helt tysta och hade inga krafter kvar. Vi fick sedan lite kontakt med mannen, och hörde att kvinnan andades.

När de kom tillbaka till fast mark var ambulans och räddningstjänst på plats. Paret fördes snabbt till sjukhus. Båda var kraftigt nedkylda – Kerstin så kraftigt att hon fick sövas ned för att värmas upp ytterst långsamt. Hennes kroppstemperatur var bara 25 grader.

Åke Erenius berättar att han och hustrun skulle ta båten, en roddbåt med en liten snurra, hem efter att ha hälsat på goda vänner. Eftersom Åke fiskar hade han en behållare med många liter vatten i båten för att lägga fångsten i. När han flyttade sig i båten vippade behållaren till, båten lutade och började ta in vatten.

Sedan gick allt fort: De välte och hamnade i det kalla havet.

– Jag sa till Kerstin att vi måste hålla oss lugna och inte släppa båten, annars slutar det illa. Vi fortsatte att skrika på hjälp.

Pratade om barnbarnen

Det blev allt mörkare ute. Vattentemperaturen var ungefär tre grader.

– Vi pratade om våra barnbarn, att vi måste hålla ut för deras skull. Vi hade säkert legat i 40 minuter när vi hörde åror och såg blåljus på stranden. Vi var så medtagna då att vi trodde att det var räddningstjänsten som kom i en liten roddbåt, säger Åke och lyckas skratta åt minnet.

Henrik och Daniel hann inte tänka innan de rodde ut i mörkret.

– Instinkten var bara att hjälpa, inget snack om saken. Jag fick en sorts adrenalinkick och blev pigg och klartänkt, säger Henrik. Vi har dessutom båtvana eftersom vi är uppväxta vid havet.

Hur känns det att ha räddat två människors liv?

– Det tog många dagar innan jag fattade hela grejen, vad som faktiskt hänt. Det är fortfarande svårt att ta in.

Åke och Kerstins son efterlyste dem som räddat livet på hans föräldrar. Det blev ett känslosamt möte när paret Erenius bjöd hem sina räddare för att tacka. Henrik och Daniel fick också träffa parets barn och barnbarn.

– Det var en fantastisk känsla att få se att de var okej! Och skönt att kunna prata igenom vad som hänt. Då förstod vi på allvar hur nära ögat det varit, säger Henrik.

Åke Erenius berättar att han fått en annan syn på livet efter olyckan.

– Vi fick en extra chans. En ser att vad som helst kan hända. Ena stunden är det skratt, nästa kan det vara gråt.

Som tack fick Henrik och Daniel bland annat presentkort på pizzerian där de varit den ödesdigra kvällen, berättar Henrik och skrattar:

– På olyckskvällen hade ju våra pizzor hunnit kallna innan vi kom hem...