Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

Höll på att drunkna – räddades av par

Publicerad 2015-07-10

Christian Kvist och Marie Gustafsson provkörde sin nya motorbåt – plötsligt såg de något som rörde sig i vågorna.

I sista sekunden räddade de livet på fyra barndomsvänner, vars båt hade sjunkit till botten.

– Vi hade dött om inte Christian och Marie sett oss, säger Rasmus Jonsson.

Bröderna Rasmus och Dennis Jonsson och deras kompisar Robin Lindgren och Simon Thörnberg är alla sjövana sedan barnsben och äger varsin motorbåt.

Som så många gånger tidigare skulle de ut på Vänern och fiska i skärgården utanför Mariestad. Men där gick något snett.

– Vi körde ut på öppen sjö i en släpjolle och ungefär två kilometer från land kom en jättevåg som välte hela båten upp och ner, berättar Simon Thörnberg som hamnade under jollen och drabbades av panik.

– Jag kunde inte orientera mig, visste inte vad som var upp eller ned. Till slut kände jag båtens kant och kunde simma upp mot ytan.

Båten sjönk och vinden tilltog

Då såg han sina vänner klamra sig fast vid den sjunkande båten. Samtidigt tilltog vinden. Killarna uppskattar att vattentemperaturen var omkring 10 grader och trots att samtliga bar flytväst förvandlades situationen snabbt till en kamp för livet.

Plötsligt sjönk jollen helt – och nu var killarna ensamma i vågorna, långt från land.

– Det var iskallt och oerhört tungt, säger Robin Lindgren och berättar hur de försökte peppa varandra.

– När någon var på väg att ge upp hjälpte vi varandra. Vi sa att vi ska klara det här tillsammans på något vis.

Frågan var bara hur?

Ingen såg dem

Efter omkring 15 minuter tändes ett hopp, då hörde de äntligen ljudet av en motorbåt – och började vifta och skrika.

Men båten körde för snabbt och var alldeles för långt bort.

Kort därefter kunde killarna skymta ännu en båt. Men ingen såg dem den här gången heller. Och nu började kylan och de höga vågorna bli ett allvarligt problem.

– Jag minns att jag tänkte "hur ska min familj kunna hitta min kropp, Vänern är ju 40 meter djup". Jag var verkligen så slut och nedkyld att jag inte orkade mer, fortsätter Rasmus.

– Jag försökte fokusera, men det var ganska uppenbart att vi inte skulle fixa det, fyller Dennis i.

Såg konstiga bensindunkar och blev nyfiken

Men då - precis när situationen var som mörkast, kom räddningen - Christian och Marie.

Christian som är frivillig sjöräddare och van vid att undsätta folk som hamnat över bord, styrde långsamt hemåt från Brommön, och reagerade på något han skymtade långt borta i de höga vågorna.

– Från början trodde jag att det var bensindunkar jag såg, men placeringen av dem stämde inte. Dunkarna ska ligga i vattnet med ett visst avstånd, men de här var ihopklumpade.

Han blev nyfiken och styrde närmare.

Ganska snart såg paret att bensindunkarna inte alls var några dunkar – utan fyra killar som blåfrusna försökte hålla sig ovanför vattenytan.

– De var mycket illa däran, och jag tänkte bara "vi måste agera snabbt", berättar Marie.

Hade dött i vågorna utan Christian och Maries hjälp

Sist att räddas ur vattnet var Rasmus - han hade helt slut på krafter när Marie och Christian drog upp honom.

– Jag hade dött i vågorna om inte Christian och Marie kommit, konstaterar han.

Christian och Marie har efter sin räddningsinsats blivit ordentligt uppvaktade av killarnas familjer.

Och Christian med sin erfarenhet av sjöräddning är övertygad:

– Killarna hade dött där ute om vi inte sett dem. Det är tankar som snurrat mycket i mitt huvud i efterhand. Det var ju rena turen att vi var just där och att vi körde långsamt och blev nyfikna på "bensindunkarna".

Nu när killkompisarna får träffa sina hjältar igen kan de inte nog uttrycka sin tacksamhet.

– Vi är alla båtvana och vältränade, men det spelade ingen roll när vi väl låg där i det iskalla vattnet. Det är ofattbart tungt att kämpa mot vågarna säger Simon.

Följ ämnen i artikeln