Theo, 8, räddade liv när pappa attackerade
Uppdaterad 2022-01-26 | Publicerad 2021-12-16
LYCKSELE. När 8-årige Theos pappa blev sjuk slog han sonen i huvudet med en yxa.
Theo agerade med stort mod och handlingskraft när han förstod att pappan även attackerade lillebror Melvin, 4, och farmor.
– Jag förstod att jag behövde hämta hjälp, säger Theo.
Tidigt på morgonen måndagen den 18 oktober vaknade 8-årige Theo på övervåningen hemma hos sin pappa, som bor drygt 4 mil utanför Lycksele. Lillebror Melvin, 4, låg kvar i sängen intill.
– Jag gick ner till nedervåningen och där var pappa. Han sade ”god morgon” till mig, berättar Theo.
Han började leka med en leksak. Samtidigt ringde pappa till farmor. Pappa sade i telefonen att han ville att farmor, som bor några hundra meter bort, skulle komma dit.
En stund senare gick pappa ut till garaget och då hörde Theo att farmor var på plats.
– De var utanför huset. Jag hörde att farmor skrek: ”Nej! Nej! Nej!”.
Pappa kom in i huset igen. Han gick fram till sin son och slog honom i huvudet med ett tillhygge.
Theo vet inte själv om han slog med en yxa eller en kofot, men enligt Theos mamma har kirurgen senare sagt att skadorna vittnar om att det var en yxa.
– Jag blev rädd, det hade nog vem som helst blivit. Jag tänkte säga till pappa att han inte behövde slå mig. Men det kom inga ord ur min mun, säger Theo.
Theo räknade steg i trappan
Theos mamma hade tidigare berättat för sin son att pappan är sjuk. Hon hade sagt till Theo att han måste springa till grannarna om pappan blev konstig eller om syskonen av någon anledning blev rädda.
– Det är ingenting som man vanligtvis ska behöva prata med barn om, säger Michaela, Theo och Melvins mamma.
Efter slaget, och samtidigt som pappan småsprang upp för trappan för att attackera Melvin, kom Theo att tänka på mammans ord.
För att rädda livet på sin lillebror, farmor och sig själv förstod Theo att han behövde agera.
– När jag kom på att pappa har en sjukdom förstod jag att jag behövde hämta hjälp, säger Theo.
Han vet exakt hur många trappsteg som trappan har. Han beräknade att pappa, med sin steglängd, skulle vara uppe på övervåningen efter åtta steg.
Theo stannade kvar i köket och räknade pappas steg. På steg nummer fem sprang Theo ut ur huset.
Han bedömde att det då var möjligt för honom att fly utan att pappan skulle märka det och hinna ta fast honom. Samtidigt var det viktigt för Theo att försöka skaffa hjälp så snabbt som möjligt, eftersom han visste att Melvin var försvarslös där han låg i sin säng.
– Jag visste att det inte skulle sluta så bra annars, säger Theo.
Theo sprang så snabbt han kunde.
– När jag först kom ut på verandan såg jag att farmor satt där och grät. Det syntes inget blod eller någonting på henne, säger Theo.
Han fortsatte så fort benen bar nedöver byn. Blodet rann ned över ansiktet. Han var barfota på en fot och med en strumpa på den andra. Det var lite snö på marken. Efter en stund, bortom en krök, mötte han en man som var på väg ut för att hämta posten.
Theo berättade vad som hänt för mannen.
– Han trodde först inte på mig, men efter att vi pratat en stund inne hos honom gjorde han det, och då gick han över till pappa för att kolla läget, säger Theo.
Sedan ringde mannen 112 på vägen tillbaka till sitt hus.
– Jag grät, men kände ingen smärta just då, fortsätter Theo.
Mamma Michaela berättar att läkarna sagt till henne att Melvin fick nio slag i huvudet med ett trubbigt föremål. Han fick också slag på båda händerna och ett knä. Han blev även stucken med en kniv i halsen. Ett stick som med liten marginal missade stora kroppspulsådern. Melvins skador visade att han försökt skydda sig själv.
Både Theo, Melvin och deras farmor bedömdes ha fått livshotande skador.
Melvin blev liggande med sina skador en lång tid innan hjälp var på plats. Närmsta grannen, som hörde Theo skrika och såg honom springa i väg, larmade inte. Det tog också ett tag innan den andra grannen pratat med Theo och kontrollerat läget innan han larmade. Sedan blev det även fördröjt med polis- och ambulansinsats, bland annat på grund av avståndet och missar i kommunikationen.
– Det dröjde i sammanhanget länge innan polis och ambulans kom till platsen, säger mamman.
”Inte säkert att han skulle överleva”
Theo kördes med ambulans till lasarettet i Lycksele. När han kom dit var han helt blodig om huvudet.
– De var rädda om mig på sjukhuset. De visste inte om jag fått fler än ett slag. Men jag fick bara ett slag i huvudet, säger Theo.
Melvin fick åka ambulanshelikopter direkt till universitetssjukhuset i Umeå. Hans skallben var fullständigt krossat.
– Det tog ett par timmar innan jag fick veta att han ens levde. Det besked jag då fick var att han i alla fall överlevt transporten till Umeå, säger mamman.
Därefter följde en väldigt lång väntan innan hon och resten av familjen fick veta att Melvin överlevt operationen.
– Jag kan utan överdrift säga att det var otroligt svåra timmar att uthärda, både för mig, pojkarnas storasyskon och övrig familj.
Även Theo och farmor fördes senare på måndagen till universitetssjukhuset i Umeå, eftersom båda behövde opereras. Theo hade en öppen intryckt fraktur i skallbenet, som tryckte mot hjärnan och därför behövdes en bit av skallbenet tas bort och ett titan-nät sattes dit i stället.
Theo repade sig förhållandevis snabbt efter sin operation. Melvin och farmor var båda nedsövda och i respirator länge, Melvin i sju dagar.
Mamma Michaela berättar:
– Det var otroligt smärtsamt att se honom ligga där på iva, stilla och kall, med en massa slangar kopplade till sig. Det dröjde en tre-frya dagar innan vi kunde hoppas på att det gick åt rätt håll. Dock fanns hela tiden ovissheten om hur han skulle vara till kropp och sinne när han väcktes. Hade han fått hjärnskador eller inte? Skulle han kunna få ett liv värt att leva?
Ärr på pojkarnas huvud
Drygt en månad senare, i början av december, träffar Aftonbladet Theo, Melvin och mamma Michaela hemma i Lycksele. Familjen har kommit hem efter en lång sjukhusvistelse. Theo har blivit nominerad till Svenska hjältar av väldigt många människor i Lycksele och han är själv stolt över det han gjorde.
På båda pojkarnas huvuden syns ärr från den 18 oktober.
– Jag vill öppna min julkalender, säger Theo.
Utomhus är det 19 minusgrader. Bröderna sitter i en fåtölj, skrattar och äter julskum.
Theo är tillbaka i skolan. Melvin har börjat prova på hur han orkar med förskolan, i dagsläget mellan två och fyra timmar, med beredskap för att han kan behöva vara hemma heldagar för att vila.
– Melvin har en hjälm på sig när han rör på sig för att skydda huvudet. Han är sig själv i sinnet, men har fysiska men, bland annat påverkat rörelsemönster och balans samt smärtor i sitt lagade finger och en fot. Han saknar även bitar av sitt skallben. All utveckling går åt rätt håll, men det är klart att barnen kommer att ha bestående men, säger mamma Michaela.
Hon är imponerad över att Theo var så handlingskraftig den där dagen, och är förstås mäkta stolt över sin son.
– Det är otroligt starkt av en 8-åring att springa och hämta hjälp i en sådan situation, där man attackeras med dödligt våld av den som ska vara ens trygghet. Theo visade otrolig mental styrka som kunde vara så klartänkt och handlingskraftig. Vi får ju heller inte glömma att också Theo hade livshotande skador. Jag vet att min stora pojke är en hjälte. Utan honom hade alla sannolikt varit döda. Jag vet också att min lille son är ett mirakel som inte bara överlevt utan även kommit tillbaka till livet så bra.
Åtalad för mordförsök
Samma dag som överfallet skedde greps pappan av polisen. Efter det har han erkänt själva handlingen, att han överfallit sina två barn och sin mamma, men har inte uttalat sig i skuldfrågan.
En rättspsykiatrisk undersökning har gjorts som visade att pappan har en allvarlig psykisk störning.
Pappan är åtalad för försök till mord på sina barn och sin mamma.
Därför publicerar vi namn och bild på Theo
Det är extremt ovanligt att vi intervjuar barn som varit med om svåra händelser, men har tidigare gjort det inom, till exempel, ramen för Dödade kvinnor. Den här intervjun är gjord inom ramen för Svenska hjältar och publiceringen har föregåtts av en lång process och, svåra, etiska överväganden.
I detta fall fanns det flera omständigheter som gjorde att vi valde att göra ett undantag. Några av dem är:
- Händelsen inträffade för två månader sedan. Theo och familjen har landat i en vardag igen och är nu redo att prata om detta
- Hela familjen ville berätta. Theos mamma har läst och godkänt intervjun.
- Det är fokus på Theos egna berättelse, där vi också valt bort en rad detaljer.
- Pappan har erkänt omständigheterna
- Det är viktigt att även barn får berätta om saker de varit med om, att deras berättelser kan lyftas. Men det kräver fler avvägningar.
- Historien är vida känd på orten, det är en stor uppslutning bakom Theo vilket de många nomineringarna vittnar om. Det påverkar också beslutet om namnpublicering.
