”Jag var lite bad boy”

Uppdaterad 2012-11-12 | Publicerad 2012-11-08

Dregen om sin tid i nian: Det var inte många som bråkade med mig

Dregen tillsammans med sin fru Pernilla Andersson och musikern Lars Winnerbäck.

Vem var du när du gick i nian?

– Jag var speciell och annorlunda jämfört med andra i Nässjö där jag bodde. Vi hade redan startat Backyard Babies och jag var ju punkare eller hårdrockare med smink. Tidigare i högstadiet hade jag varit mer trevande men i nian hade musiken kommit in i mitt liv på allvar och jag hade bestämt mig för vad jag ville göra. Vi började få lite spelningar och jag var väldigt fokuserad på det. Jag var annorlunda men jag hade ju valt det själv och det var inte så att folk var på mig och mobbade mig. De tyckte nog att jag var märklig men det var inte så många som bråkade med mig och jag var aldrig någon mobbare själv, även om jag var lite bad boy.

Vad önskar du att du hade vetat när du var 15?

– Jag var väldigt oengagerad i skolan och det ångrar jag lite nu, särskilt med engelskan för den använder jag ju i mitt jobb i dag. Jag har alltid haft lätt för engelskan, det har jag fått gratis från musiken och filmerna, men jag har fortfarande problem med grammatiken. Jag önskar att jag hade vetat att det skulle bli viktigt och att jag hade pluggat hårdare. Och så ångrar jag att jag inte läste spanska.

Har du gjort något modigt som du är stolt över?

– I det här dravlet som finns överallt i dag, i kvällstidningarna och på tv, så hoppas jag att jag kan axla någon slags roll. Ibland ställer jag upp på saker för att jag tycker att det är bättre att ungdomarna får kolla på mig, att det finns andra förebilder än de kommersiella. I det stora hela så tror jag att jag representerar en idé att alla inte behöver vara likadana och röra sig dit alla fiskar simmar. Alla ungdomar är inte likadana så jag får slå ett slag för de som är annorlunda, som tänker lite utanför boxen. Jag tror att det är ganska bra att vara lite speciell.

Vem är din hjälte?

– När Neil Armstrong dog blev jag väldigt berörd, han var min hjälte. Jag tyckte att det var otroligt coolt att vara enda människan på månen, det hade jag nog inte tackat nej till. Annars är de morsan, men det insåg man ju inte i nian. Hur kunde hon låta mig göra allt det där? Vi var 14-15 år och åkte på Europaturné och åkte till Roskilde när vi var 13, på den tiden när det inte ens fanns mobiltelefoner. Men någonstans litade hon väl på mig och annars hade jag nog inte varit där jag är i dag.

Om du kunde få en superhjältekraft, vilken skulle det vara?

– Då skulle jag nog vilja flyga. Tänk vad skönt att kunna flyga till gigen och slippa bilköer och tunnelbaneträngsel.