16-åriga Wilma var fånge i segelbåten – under två timmar
Uppdaterad 2018-03-16 | Publicerad 2017-07-27
MELLANSEL. I två timmar var 16-åriga Wilma Karlsson instängd i en
kapsejsad segelbåt.
Hon hade fastnat i ett rep samtidigt som det iskalla vattnet bara steg.
– Jag tänkte att nu kommer jag att dö och undrade hur det skulle kännas, säger hon.
Då kom dykaren Martin Hanell som med stort lugn hjälpte henne till ytan – och räddningen.
Två dygn efter olyckan får Aftonbladet vara med när Wilma träffar hjälten som räddade hennes liv. Martin Hanell, som är frivillig sjöräddare och erfaren
fritidsdykare, är lättad över att dramat i havet utanför Örnsköldsvik slutade så
bra.
– Det fanns inget annat i mitt huvud än att hon skulle ut ur båten och det var en otroligt skön känsla när det gick vägen, säger han.
”Du är en hjälte”
När han för första gången efter söndagens drama träffar Wilma, hennes mamma Josefin och tioårige bror Adam i deras stuga får han flera kramar och en stor blomsterkvast.
På kortet på buketten finns hela familjens känslor uttryckta:
”Stort tack för att du räddade livet på Wilma. Du är en hjälte och vi är dig för
evigt tacksam”
– Det går knappt att beskriva hur tacksam jag är för det Martin gjorde. När båten hade vält och Wilma saknades så var jag hundra procent säker på att hon hade drunknat, säger hennes mamma Josefin.
Det var söndagen den 23 juli som Wilma med familj och några vänner lämnade Örnsköldsviks hamn i en segelbåt.
Efter en halvtimme gick något snett.
– Det kom vågor från två olika håll som gjorde att båten tippade åt ena
hållet, säger Wilma.
När båten sedan tippade åt andra hållet tog den in vatten och välte.
Wilma, som satt i sittbrunnen, minns hur fort allt gick. Hur alla satt som
fastfrusna innan de kastades ner i det kalla vattnet.
Larmade 112 från luftfickan
Alla utom Wilma kom upp till ytan och låg på vattenytan med flytvästar på.
Wilma minns hur hon hamnade i vattnet men sögs sedan in i båten av en
vattenström.
Hela båten var vattenfylld och låg kvar på ytan, förutom det utrymme där hon hamnade: i en större luftficka.
Med fötterna fick hon fäste mot en kant och vattnet nådde henne till naveln –men hon kunde andas.
– När båten välte höll jag min mobil väldigt hårt i handen och inne i båten
lyckades jag ringa 112 och berätta vad som hade hänt, säger hon.
Operatören pratade hela tiden med Wilma och uppmanade henne att inte röra sig för mycket i båten, eftersom det kunde vara riskabelt. Dessutom kunde hon tappa mobiltelefonen och kontakten med omvärlden.
Wilmas mamma blev väldigt rädd när hon insåg att dottern förmodligen fanns
under båten. Även Wilmas tioårige bror Adam var förtvivlad.
– Han skrek att någon måste rädda hans storasyster för hon fick inte dö, berättar Josefin Karlsson.
Genom båten kunde Wilma även kommunicera med sin pappa Fredrik som låg i vattnet vid båten. Hon visste inte hur det hade gått för övriga familjen och var speciellt orolig för sin lillebror.
– Pappa sa att familjen var i säkerhet och att jag var duktig och skulle försöka
vara lugn. Sedan sa han att jag skulle knacka två gånger om jag var okej och en gång om jag behövde hjälp.
Vattnet i segelbåten steg
Räddningstjänsten och sjöräddningen samt polis larmades snart till platsen och första åtgärden var att säkra båten så att den inte skulle sjunka. På olycksplatsen är det cirka elva meter djupt.
Inne i båten fanns Wilma som pendlade mellan hopp och förtvivlan. Det kalla
vattnet steg sakta. Det bubblade till och vatten slog in emellanåt. Runt henne flöt saker och det var mörkt.
– Det var väldigt otäckt och jag visste inte hur länge luften skulle räcka. Ena
stunden tänkte jag att det skulle gå bra, den andra att båten skulle sjunka och att jag skulle dö.
För att skingra tankarna fokuserade hon på olika saker, bland annat en toarulle.
Den använde hon som en stressboll som hon omväxlande doppade i vattnet och kramade ur.
För fler liknande artiklar − följ Svenska Hjältar på Facebook
Räddningstjänsten beslutade sig för att försöka få ut Wilma med hjälp av
dykare.
Men det var bråttom.
Martin Hanell, som är frivillig sjöräddare och en erfaren dykare, kontaktades av befälhavaren på räddningsbåten.
Kunde Martin dyka efter en person som var instängd i en båt?
– För mig var det självklart att hjälpa till och bara minuter efter samtalet
hämtades jag med helikopter. Jag tror aldrig jag haft så hög puls, det var ett mardrömsscenario, säger han.
Syntes i skenet från ficklampan
Vid olycksplatsen vinschades han ner till räddningsbåten där han tog på sig sin dykarutrustning. Sedan dök han ner vid båten för att hitta Wilma och se hur hon kunde räddas.
Martin öppnade en lucka på ruffen och lyste in i utrymmet där han såg Wilma.
– Det kändes skönt att jag såg honom för då visste jag att hjälp var på väg, säger Wilma.
Benen var stumma av det kalla vattnet. Därför fick hon dra sig framåt med hjälp av armarna för att komma närmare luckan, och Martin.
Han såg att Wilma satt fast med ett rep runt magen, något hon inte själv visste.
”Ville inte stanna i en sekund till”
Han skar av det och gav henne sedan en andningsmask och en regulator kopplad till en slang så att hon skulle kunna andas på väg upp mot ytan.
– Visst var jag lite rädd men jag kände samtidigt Martins lugn och att han fanns nära. Dessutom ville jag inte stanna inne i båten en sekund till.
Strax därefter lyckades Martin dra ut henne ur luckan och simma upp till en
kollega som tog henne till räddningsbåten.
– Det är ett av de tuffaste dyken jag gjort. Jag var lite orolig för att Wilma skulle få panik och kanske fastna i något men nu vet jag ju att hon är världens coolaste tjej, säger han.
Efteråt mådde hon bra men var lite chockad.
– Jag fick kramar och folk pratade med mig men jag kunde inte svara eller prata med någon.
Att dras in i båten var maximal otur, men det fanns även en hel del
omständigheter som samverkade till ett bra slut.
– Det kändes så bra att få tacka Martin personligen för det han gjorde. Han
kunde inte ha gjort något bättre, säger hon.
Som en skräckfilm
Men han tycker att hon är den sanna hjälten som behöll lugnet i en extrem
situation i två timmar.
– Den närmaste beskrivningen av det hon var med om är nog en skräckfilm. Att samtidigt lyckas ringa 112 och behålla lugnet, det är stenhårt, säger han
imponerat.
Men både Wilma och hennes familj tycker att även Martin borde vara stolt över det han uträttade.
– Jag är så tacksam och glad för hans insats, han är vår hjälte helt enkelt. Utan honom kanske inte Wilma hade levt, säger Josefin Karlsson.
VECKANS HJÄLTE
Vem?
Martin Hanell, 37, Örnsköldsvik. Kyrkogårdsvaktmästare samt frivillig sjöräddare i Svenska sjöräddningssällskapet och dykare.
Varför?
För att han dök ner och räddade Wilma Karlsson, 16, som satt fast i en luftficka i en kapsejsad segelbåt i två timmar.