Elina, 21, levde som fånge i sin familj

”Fler måste våga prata om alla tjejer som lider”

Cecilia Gustavsson

VÄSTSVERIGE. Elina, 21, är född och uppvuxen i jämställda Sverige – men i ett parallellt samhälle där flickor inte har någon frihet.

– Mina föräldrar jagade mig med kniv för att jag fikat med en kille.

I dag lever hon med skyddad identitet och har lyckats skapa ett eget liv.

Elina skulle kunna vara vilken svensk ung kvinna som helst. Hon pluggar på universitetet, har ett extrajobb och bor i en lägenhet på västkusten. Men hennes bakgrund är kantad av våld och utfrysning – av hennes egen mamma och pappa.

– Nu har jag inte sett dem på fyra år. Jag var tvungen att fly för mitt liv, berättar hon när vi ses.

Kristen familj

Föräldrarna är kristna, med bakgrund i Mellanöstern. Hederskulturen – där männen har all makt och flickors sexualitet ska kontrolleras till varje pris – rådde i släkten.

Redan på lågstadiet började Elina märka av de stränga reglerna. Det blev förbjudet att prata med någon pojke, leka utom synhåll eller spela basket. När hon fick mens och kom i tonåren drogs snaran åt på allvar.

– Mitt livsutrymme blev otroligt litet. Jag var tvungen att stressa hem från skolan för att inte ha någon tid för mig själv, jag vaktades ständigt av mina småbröder och jag kämpade förgäves för att få gå hem till någon kompis efter skolan.

helskärm

Vad var dina föräldrar så rädda för?

– Allt handlar om att kontrollera flickors oskuld. Om en tjej har sex före äktenskapet förstörs familjens och släktens heder. Det kan räcka med ett rykte om att man bara pratat med en kille, fast det inte ens är sant!

Föräldrarna och bröderna hade stenhård kontroll på allt Elina gjorde. De tittade igenom hennes dator, läste alla hennes sms.

Straffades hårt

– Pappa såg att jag messat till någon manlig klasskompis om läxan. Då fick jag så mycket stryk att jag inte kunde gå till skolan på flera dagar.

Olika straff hörde till vardagen. Elina misshandlades med tillhyggen, som skohorn och hammare. En kväll blev hon jagad med kniv. Ofta blev hon ufryst: Familjen låtsades att hon inte existerade.

Hur mådde du i tonåren?

– I skolan kunde jag vara glad. Hemma var jag arg och ledsen. En gång tog jag en massa värktabletter, jag kände att det inte spelade någon roll om jag någonsin vaknade.

Elina berättar att hon blev helt förvirrad av de olika budskapen i skolan och hemma: Lärarna berättade om barns rättigheter till sin kropp och sitt liv. I sitt eget hem levde hon som en fånge.

Flera gånger kopplades socialtjänsten in, men varje gång lyckades föräldrarna övertyga dem om att allt var bra, och Elina vågade inte avslöja hur det var bakom stängda dörrar.

Allt ställdes på sin spets när Elina skulle tvingas gifta sig med en dubbelt så gammal släkting. Föräldrarna fick för sig att hon inte var oskuld – fast hon inte ens visste hur sex går till.

– De jagade mig och skrek att de skulle döda mig. Jag slet till mig min jacka och flydde. Det var det sista jag såg av dem. Jag hann aldrig tveka, och det var nog tur.

Några veckor tidigare hade Elina nämligen börjat googla om hederskultur, och hittat en ideell förening som erbjöd stöd. Samma dag hon rymde ringde hon dit och fick hjälp att starta ett nytt, friare liv.

”Våga ta striden!”

För första gången kan hon leva självständigt, i detta världens mest jämställda land.

– Jag har haft sån ångest för att jag förlorat mitt sammanhang. Men jag försöker bygga upp mig själv. Vanliga småsaker känns fantastiska: Att ta en promenad, välja mina kläder, att jobba lite och tjäna egna pengar.

Vad ska samhället göra för att hjälpa alla som lever under hedersförtryck?

– Fler måste våga ta striden för tjejerna, och strunta i om man blir kallad rasist. Det finns så många tjejer som lider, blir slagna, gifts bort – i Sverige just nu. Det måste finnas mer stöd och hjälp. Jag hoppas kunna ägna mig åt det när jag är klar med utbildningen.

Elina heter i verkligheten något annat.

För fler liknande artiklar − följ Svenska Hjältar på Facebook