Här räddade han 87-åringen – nära begravas i sin egen bil
Publicerad 2013-10-10
Fången mitt i översvämningarna ”Han skrek – jag kan inte simma...”
När den 87-årige mannen var på väg att drunkna instängd i sin bil grep Petter Lindström, 49, in.
Han simmade ut till mannen och lyckades dra upp honom på biltaket.
– Jag skulle ha upp honom, punkt, säger Petter.
Översvämningarna i Norrland blev riksnyheter i slutet av september.
Vägar, källare, trädgårdar – efter några dagars kraftigt regnande låg allt under vatten.
På bilder syntes raserade vägar, översvämmade stadskärnor och militär som evakuerade äldreboenden.
För västernorrlänningen Petter Lindström, från byn Mo utanför Sollefteå, blev de där dagarna extra dramatiska.
Vid lunchtid den 20 september hörde han hur någon ropade på hjälp nerifrån grusvägen.
– Jag var ute på gården när ena grannen kommer tutande med bilen och skriker att han måste få hjälp. Jag hoppar in i bilen direkt, säger Petter.
Hörde höga rop
100 meter längre bort låg gamla riksväg 90 under vatten och över vattenmassorna hördes höga rop.
– Jag hörde någon skrika, men såg ingenting. Jag vadade ut i vattnet och fick syn på någonting längre bort, bakom två björkar.
När Petter kom närmare upptäckte han en vit bil som låg nästan helt under ytan.
– Jag såg hur en karl hänger ut genom fönstret och skriker "jag kan inte simma". Då hoppade jag i och simmade ut till honom.
Petter tog sig upp på biltaket och lyckades, genom att ta tag i mannens byxlinning, dra upp honom i säkerhet.
– Jag frågade om det fanns någon annan i bilen, men det gjorde det inte. Han var helt vit om händerna och blå om fötterna. Jag försökte värma honom så gott det gick.
Efter 20 minuter kom grannarna ut till bilen i en eka och kunde föra både Petter och mannen i säkerhet.
– Vi satt och pratade med varandra under tiden. Jag frågade om han hade en fru och han berättade att han var änkeman. Jag försökte mest hålla honom vaken, berättar Petter.
Vill inte kalla sig hjälte
Väl i land fördes mannen med ambulans till Sollefteå sjukhus.
Enligt vad mannen har berättat i efterhand förstod han aldrig hur djupt vattnet var. Han försökte passera vägen – men fastnade.
Trots kraftig nedkylning kunde han återvända hem några dagar senare.
– Det var riktigt strömt där ute, om jag hade tappat taget om honom hade han flutit i väg och förmodligen drunknat, konstaterar Petter.
Men någon hjälte vill han inte kalla sig.
– Nej, jag anser inte att jag är det. Jag anser att det där är något som alla ska göra. Men det är tack vare mina grannar som allting slutade lyckligt. Jag hade aldrig fått in honom i land på egen hand.
