Olof räddade sin vän ur lavinen – mitt i stan
Uppdaterad 2013-09-11 | Publicerad 2013-03-16
15-åringen efter olyckan: Man dör inte med mig
De skulle bara ta sina skiboards och åka ned och köpa läsk på macken.
Det höll på att sluta i katastrof.
Viktor Olofsson, 14, begravdes i en lavin intill hoppbacken – mitt i stan.
– Du räddade mitt liv, säger Viktor till bästa kompisen, Olof Brücher, 15.
Utsikten är bedövande vacker.
Uppifrån Kusthöjden, bostadsområdet där Viktor och hans familj bor, precis intill en av Örnsköldsviks stoltheter – hoppbacken, ser man ut över hela staden.
Här har familjen bott i tre år, sedan husen byggdes.
Det är en bit att åka runt om man ska ta sig ned till staden – om man inte tar genvägen ned för branten, alldeles intill själva hoppbacken.
Det var det Viktor Olofsson och Olof Brücher skulle göra den här torsdagseftermiddagen i februari.
Killarna, som har hängt ihop i snart tio år, älskar att vara ute på äventyr i skog och mark, gärna med sina skiboards.
Men nu skulle de bara ned till macken, som ligger precis vid botten av hoppbacken, intill stora vägen, för att köpa läsk.
Som Blixt Gordon
Samtidigt som de skulle filma med Olofs lilla actionkamera, en sådan man sätter på hjälmen eller huvudet, när de gled ned i den mjuka nysnön jäms med hoppbacken.
Att det kunde vara förenat med livsfara kunde varken de eller Viktors föräldrar ens föreställa sig.
– Nej, vem tror att det ska gå en lavin här – mitt i stan? säger mamma Annika.
Området är inte inhägnat och det finns inga förbuds- eller varningsskyltar uppsatta.
– Min storebror brukar åka där när han ska till skolan – tänk om det hade hänt då, när han var ensam? säger Viktor.
Meningen var att han och Olof skulle åka ned samtidigt – men medan Viktor glider iväg fastnar Olofs skiboard i snön direkt.
På filmen, som är tagen med Olofs hjälmkamera, ser vi Viktor glida i väg.
Han åker i en mjuk båge ned mot botten av backen. Vad han inte vet är att han samtidigt skär av ett stort snösjok.
Han är helt oförberedd när lavinen går.
– Plötsligt blev det bara helt mörkt. Jag förstod inte vad som hade hänt och fick panik, säger Viktor.
Uppifrån toppen ser Olof hur Viktor försvinner i ett moln av snö – och är borta.
Olof inser allvaret – han är den ende som har sett vad som har hänt – och kastar sig utför branten.
Nu efteråt säger han att han kände sig som seriehjälten Blixt Gordon.
”Nu kommer jag dö”
Han är totalt fokuserad på vad han ska göra.
– Jag tänkte ganska rationellt, säger Olof.
– Jag memorerade vars han var när lavinen gick.
Han gräver med händerna i snöhögen som har bildats intill hoppbackens sarg, samtidigt som han – med skräck i rösten – ropar Viktors namn.
När han ser en man på skoter vevar han med armarna och ropar på hjälp.
Viktor ligger på mage, under närmare en halvmeter snö – han kan inte röra sig, han vet inte vad som är upp eller ner och när han försöker ta ett djupt andetag får han munnen och halsen full av snö.
Han tror att han ska dö.
– Nu är det kört, tänkte jag, nu kommer jag att dö i en lavin.
Det var inte mamma och pappa han tänkte på, utan fotbollen – han som älskar fotboll och vill bli fotbollsproffs.
Det första Olof hittar i snön är skiboarden – och strax efter dyker Viktors huvud med den röda mössan upp under snön.
Då har det gått 45 sekunder sedan han begravdes i snön.
– Du har räddat mitt liv, är det första han säger när han får luft.
Hans föräldrar, Annika och Anders Olofsson, förstod först inte allvaret i det som hänt, inte förrän de på kvällen såg pojkarnas film.
De är – precis som Viktor själv – djupt imponerad av Olofs agerande.
”Jag hade fått panik”
– Du gjorde allting rätt. Du var så jäkla cool och kunde ta kontroll över situationen, säger Viktor.
– Om det hade varit jag hade jag fått panik – då hade det kunnat gå illa.
Killarna tycker att det är jobbigt att titta på filmen – och Viktor, som de första nätterna inte ens stod ut med tyngden av täcket i sängen, får fortfarande flashbacks från olyckan.
Till hösten har Olof, som går ut nian i vår, som ett alternativ sökt till Sandö räddningsgymnasium.
Det är svårt att tänka sig något mer passande.
För, som han säger på filmen när han har räddat sin kompis:
– Man dör inte med mig.
