Han tryckte tillbaka kompisens benpipor
Uppdaterad 2012-09-03 | Publicerad 2012-08-04
Jonathan tryckte tillbaka Carl-Marcus benpipor:Många hade tvekat men han agerade snabbt
Jonathan Selwall såg sin kompis rasa nerför branten nära Kebnekaises topp. Han kastade sig efter och höll tryckförband på en öppen fraktur i fyra timmar tills räddningshelikoptern kom.
– Jag hörde ett panikvrål och sen blev det tyst. Då kastade jag av mig mina saker och tog mig ner så fort jag kunde, säger Jonathan.
Jonathan Selwall och Carl-Marcus Trenck nådde toppen av Kebnekaise i söndags och bestämde sig för att ta snabbaste vägen ner genom att glida på snön. Det gick bra till en början men plötsligt kom en brant som inte syntes eftersom himlen och snön såg ut att smälta ihop framför ögonen på de båda 20-åringarna. Dessutom var backen täckt av en glashal iskappa som gjorde att Carl-Marcus tappade kontrollen.
Kastade sig efter
– Det gick fruktansvärt snabbt och jag såg hur Carl-Marcus flög omkring som en trasdocka. Jag hörde bara att han skrek och när jag kom fram till kanten såg jag att han slog i ett parti stora stenar. Jag ropade på honom och när han inte svarade började tankarna snurra direkt, säger Jonathan Selwall.
Han förstod med en gång att det var allvarligt och bestämde sig för att följa efter. På mage och med armarna framför sig under snön bromsade Jonathan allt vad han hade nerför backen.
– Jag tänkte inte så mycket, bara att jag skulle ta mig ner så fort som möjligt men ändå behålla lugnet. Jag bromsade för kung och fosterland och klarade mig utan skador, säger Jonathan.
Blodpöl
Carl-Marcus satt upp när Jonathan nådde ner till honom. Bredvid honom låg en stor blodpöl och från vänsterbenet stack båda benpiporna ut. Jonathan agerade snabbt, tryckte tillbaka benpiporna och lade tryckförband med hjälp av en mössa och en halsduk. Han lade sin jacka och poncho under Carl-Marcus så att han inte skulle bli nedkyld och ringde därefter räddningstjänsten.
Jonathan fick snabbt stopp på blödningen men hjälpen dröjde. I fyra timmar satt han och höll tryckförbandet på plats. Så fort han råkade lätta minsta lilla på trycket skrek Carl-Marcus rakt ut av smärtan. Det regnade och blåste hårt och de var båda genomblöta, någonstans på fjället, 1 600 meter över havet.
– Det var fruktansvärt kallt och Carl-Marcus skakade jättemycket så det var kämpigt att hålla tryck i samma läge i fyra timmar. Men det känns som att alla hade gjort samma sak, säger Jonathan.
Två danska fjällvandrare var först på plats och erbjöd varma kläder, varsin energikaka och en näve solrosfrön till de nu utsvultna killarna. Det hann börja skymma innan räddningshelikoptern kunde landa på fjället. Carl-Marcus fördes till sjukhuset i Gällivare för operation och Jonathan stannade kvar för att göra honom sällskap och köpa choklad och bullar till honom.
Lärde sig i lumpen
– Även om han inte kan röra sig så mycket just nu så känns det bra att det inte blev värre. Jag känner mig lättad, vad som helst hade ju kunnat hända, säger Jonathan.
Carl-Marcus är glad att han hade just Jonathan med sig på fjället. De är kompisar sedan gymnasietiden och gjorde lumpen ihop. Det var där de fick upp intresset för att vandra i naturen och det var också där Jonathan lärde sig att lägga tryckförband.
– Det var väldig tur att han var där för jag hade haft extremt svårt att göra det själv, det gjorde alldeles för ont. Många hade kanske tvekat men han är en handlingskraftig person som agerade snabbt, säger Carl-Marcus.
”Det var väldig tur att han var där för jag hade haft extremt svårt att göra det själv”
Carl-Marcus Trenck
”Han har verkligen gjort en bra insats. Att ha den här uthålligheten och behålla lugnet i en sådan här tuff miljö med hårt väder och kyla är storartat”
Stefan Nilsson, insatsledare vid den alpina fjällräddningen