Är du Kerstin som räddade Dacian?

Vill hitta svenska kvinnan som såg till att han slapp det rumänska barnhemmet

I fyra år bodde han på ett av de ökända rumänska barnhemmen.

Som sexåring adopterades Dacian Sölgén av ett åländskt par och livet vände.

Nu vill han hitta svenska Kerstin som såg till att han fick föräldrar.

– Jag kommer aldrig att glömma det hon gjort för mig och andra rumänska barnhemsbarn.

Bilderna som kablades ut över världen för drygt tjugo år sen chockade en hel värld. Vanvården på de överfulla rumänska barnhemmen var så grov att institutionerna i media döptes till dödsläger. På ett av dessa barnhem bodde Dacian Sölgén, 22. Han hade två och ett halvt år gammal hittats övergiven på en tågstation i den rumänska byn Tinca, nära den ungerska gränsen. Hans biologiska föräldrar vet man ingenting om. I fyra år skulle han komma att bo på barnhemmet som han minns med mycket ångest.

– Det var dåligt på alla sätt. Vi fick sällan mat och den vi fick var oätlig. Som straff blev jag slagen, jag fick sällan vara utomhus och leksakerna som fanns hölls inlåsta i ett skåp.

Räddade många barn

Omtanke och kärlek var inget personalen ägnade sig åt och Dacian minns att han mest låg i en så kallad bursäng. Ibland fastbunden.

Men vad han inte visste var att det samtidigt på Åland i Finland satt ett par och längtade efter ett barn. Och det är här den svenska hjälten Kerstin kliver in i bilden. Hon var kontaktperson för det finska adoptionstjänstorganet Interpedia och verksam i Rumänien. Och det var hon som såg till att Dacian adopterades av familjen Sölgén. 

– Jag minns henne mycket väl. Hon var så lugn och harmonisk och brann verkligen för oss barnhemsbarn. Hon räddade livet på många.

Det skulle dröja två år innan adoptionen var färdig men i november 1998 kunde Dacians föräldrar hämta hem sin då drygt sexåriga son. Under tio dagar vistades den nya familjen i Rumänien och med på resan fanns Kerstin och hennes man.

– När jag sen kom hem till Åland så var jag världens gladaste barn. Jag minns att det hade snöat och att farmor satt och väntade på oss i Mariehamn.

”Evigt tacksam”

Han lärde sig snabbt svenska och trivdes hos sin nya familj. Men trots glädjen levde Dacian länge med det trauma barnhemsupplevelsen var. Som barn drömde han om att hämnas på personalen och bär fortfarande på minnena. Kort efter att han adopterades renoverades barnhemmet och är i dag betydligt bättre än under Dacians tid. 

Familjen Sölgéns kontakt med Kerstin dog successivt ut efter hemkomsten till Åland – men nu vill Dacian tacka sin hjältinna som han flera gånger försökt hitta.

– Jag är henne evigt tacksam och kommer aldrig att glömma det hon gjort för mig och andra rumänska barnhemsbarn. Hon är en sann hjälte!

Vet du vem adoptionshjälten Kerstin är? Kontakta Svenska Hjältars reporter Katarina Wendelin!