Han gav dem ett hem och en ny familj
Uppdaterad 2012-03-19 | Publicerad 2012-03-17
Ahmed, 19: ”Utan honom hade jag varit död i dag”
Eskilstuna. Ahmed började med droger redan som tolvåring.
John var högerextremist och marscherade omkring med rakad skalle och grova kängor.
Men hos den före detta elitbasketspelaren Kristian Ling, 46, fick de ett hem – och ett nytt liv.
– Utan Krille hade jag varit död i dag, säger Ahmed Alawi, 19.
De kommer från olika delar av Sverige – Ahmed från miljonprogrammets Hallonbergen utanför Stockholm, John från Göteborgs norra skärgård – och har helt olika bakgrund.
John Falkenberg var rasist – inte bara till utseendet.
Ahmed Alawi både tog och sålde droger – och var på god väg in i gängkriminaliteten.
I dag är de på rätt väg i livet – med skola, jobb och lägenhet.
På köpet har de blivit bröder, så nära man kan bli, utan att ha några släktband.
– Ahmed är den lillebror jag aldrig fick, säger John Falkenberg, 23.
Allt tack vare mannen i mitten: Kristian Ling.
”Ett sätt att leva”
På den tid det begav sig var han elitspelare i basket i Solna Vikings – i dag, vilket inte alls var meningen från början, är han ensamstående fosterpappa åt John och Ahmed och sedan tre månader också åt lille Alagie Jadama, 12.
Kristian Ling har jobbat med barn och ungdomar nästan hela sitt liv
– För mig har det inte varit ett jobb, utan ett sätt att leva, säger Kristian.
I 20 år – fram till i höstas, när han fick sparken för att han saknade den formella behörigheten, vilket är ett kapitel för sig – arbetade han på Sundsgården på Ekerö, utanför Stockholm, ett skolbehandlingshem för socialt missanpassade pojkar.
Det var dit både John och Ahmed kom, som tonåringar på glid.
”Han förstod en”
Men på Sundsgården, eller ”Sundis” som grabbarna säger, fanns Kristian.
– Kristians ord var lag, säger John.
– Han respekterade en och förstod en, han förklarade saker, han sa inget bara för att jävlas.
När John var 16 år och inte kunde bo hemma längre öppnade Kristian sin dörr för honom – och han fick flytta in som fosterbarn och börja gymnasiet.
Några år senare kom Ahmed till Sundsgården. Från ett tufft liv på gatan i Hallonbergen, med gäng, droger och kriminalitet.
Sundsgården blev hans räddning – men en helg, när han skulle åka hem fick han veta att hans mamma plötsligt hade flyttat tillbaka till Irak. Han hade inget hem längre och tappade fotfästet.
Då öppnade Kristian sin dörr för honom också – och fick ett fosterbarn till.
I dag har Ahmed flyttat till en egen lägenhet i Eskilstuna. Han går andra året på gymnasiet, har flickvän och älskar det liv han lever.
– Kristian räddade mitt liv. Många av mina gamla vänner är döda i dag – och det hade jag nog också varit, säger Ahmed.
John bor också sedan flera år i en egen lägenhet i samma stad och jobbar som köksmästare på restaurang Åbryggan.
Skänkte sin njure
För John och Ahmed är Kristian en hjälte.
Inte bara för vad han har gjort för dem, utan för andra människor också, som alla andra ungdomar han har hjälpt genom åren – och bästa kompisen Stefan Fransson, som han utan att tveka skänkte sin ena njure till, när det behövdes.
– Hur ska vi någonsin kunna återgälda det du har gjort? säger John.
Målet är livslångt
För Kristian, som inte har valt det han har gjort i livet för pengar – då hade han gjort något annat – är svaret enkelt:
– Hur ni beter er – och att det går bra för er i livet – är min lön, säger han.
Han har vigt sitt liv åt att ta hand om killarna, det har krävt både tid och tålamod – och för Kristian är det ett livslångt åtagande, ändå är det inget märkvärdigt han har gjort tycker han.
– Jag har bara gjort det jag har haft möjlighet till. Kan jag hjälpa en annan människa, så gör jag det. Då är jag nöjd.
”Krille är min mentor – i allting. Jag kan alltid fråga honom om råd. När jag blir äldre vill jag också hjälpa människor, som han.”
John Falkenberg, 23
”Alla behöver en Krille. Han och John var hårda mot mig från början och det var bra. Jag visste att jag hade en framtid här.”
Ahmed Alawi, 19