”Utan Jari hade jag varit död”

Mattias Sandberg

Tim, 16, var minuter från att förblöda av knivhugget

LULEÅ. – Ring ambulans, annars dör jag.

Det är det första Tim, 16, skriker när han knivhuggits.

Sedan svartnar det för ögonen.

Det sista han ser är Jaris utsträckta hand.

Tim Sandgren blir knivhuggen bakifrån.

Stålbladet tränger in i hans rygg och förstör vävnaden kring lungsäcken. Ett hugg är så kraftigt att knivspetsen når hans högra njure.

Smärtan skär genom kroppen.

Tim försöker gå bort från killen som högg honom, men efter några meter segnar han ner på marken.

Blodet pumpar från såren.

Tim känner hur smärtan och rädslan pulserar i kroppen. Han vill inte dö. Inte nu. Inte så här.

”Ambulans – annars dör jag”

Det var ju bara en meningslös ordväxling vid ungdomsgården.

– Ring ambulans annars dör jag, skriker han till sin flickvän.

Det sista han minns är att någon springer fram mot honom. En utsträckt hand. Och en intensiv rädsla för att livet är över.

Det har gått ett år sedan Tim blev knivhuggen i Hertsö centrum utanför Luleå.

Ett år han aldrig fått uppleva om det inte vore för Jari Uusitalo, 42.

Tillbaka på platsen är båda märkbart tagna av att vara där igen.

Tim har svårt att hålla tillbaka tårarna när Jari börjar berätta.

– Jag var på väg till en kompis när några tjejer skrek på hjälp. När jag kom fram till dem såg jag Tim som låg på marken.

Jari pekar på platsen.

– Tim tittade mig rätt i ögonen och försökte säga något. Men han bara gurglade och tuppade av.

Jari reagerade instinktivt.

– Jag la Tim i framstupa sidoläge och lyfte på hans tröja. Jag hittade tre mindre knivhugg långt ner på ryggen. Men det blödde så kraftigt att jag letade vidare. Då såg jag ett större sår högre upp på ryggen.

Jari tryckte så hårt han kunde för att stoppa blodflödet. Samtidigt ringde han 112 och fick veta att ambulans var på väg.

”Rädd att vara utomhus”

– Minuterna kändes evighetslånga. Efteråt har jag förstått att jag satt och höll tryck mot såret i 20 minuter. När ambulansen kom var jag helt utmattad.

Jaris insats var helt avgörande. Utan den hade Tim dött.

Tiden efteråt har varit jobbig för bägge två. Tim opererades två gånger och missade så mycket i skolan att han fick gå om ett år.

– Men det värsta är rädslan för att vara utomhus. Nu känns det i hela kroppen bara för att vi står här på platsen igen. Och ibland när jag kör förbi sjukhuset börjar tårarna att rinna. Utan Jari hade jag ju dött där, säger han.

16-åringen killen som knivhögg Tim dömdes till sex månaders sluten ungdomsvård för mordförsök.

Jari säger att händelsen satt djupa spår.

– Länge hade jag mardrömmar om att jag inte lyckades rädda Tim. Blodet bara rann mellan fingrarna.

Tim tror inte att han någonsin kommer kunna sätta ord på den tacksamhet han känner mot Jari.

– Jag hade inte stått här i dag om det inte vore för honom. Det säger väl egentligen allt.