Han stoppade yxmannens blodiga attack i affären

Kalle Rosén grep in när äldre man blev nerhuggen på Ica

Yxmannen löpte amok på Ica och slog vilt omkring sig.

Erik Landström, 79, föll blodig till golvet.

Kalle Rosén, 32, tvekade aldrig att gripa in.

– Det känns helt underbart att ha räddat en annan människas liv, säger han.

Onsdagen den 27 augusti i år började som en helt vanlig dag. Kalle Rosén skulle köpa bröd i affären och Erik Landström skulle spela på tipset. Men ett vansinnesdåd förändrade allt.

Yxmannen som kom in på Ica Kvantum i Östersund hade en tanke i huvudet: att mörda. Utan mål svingade han sin yxa och mitt i det livsfarliga kaoset hamnade Erik Landström. När baksidan av yxhuvudet träffade honom föll han blodig till golvet. Vid bröddisken en bit bort såg Kalle Rosén vad som hände.

– Jag tänkte inte, jag handlade rent impulsivt. När yxmannen höjde yxan en gång till kände jag att jag måste agera och adrenalinet sprutade ur öronen. Jag sparkade honom i ryggen och då vänder han sig om och försöker slå mig, säger Kalle Rosén.

Höjde armarna för en ny attack

Yxans skaft snuddade vid hans ben och yxmannen höjde armarna för en ny attack. Men Kalle Rosén lyckades vrida den ur hans händer och knuffade yxmannen i golvet. Flera personer samlades och utan sitt vapen höll sig yxmannen stilla. På golvet låg också Erik Landström, chockad och blodig - men vid liv. Polisen som kom till platsen har senare beskrivit Kalle Roséns insats som "ett mycket rådigt ingripande". Efter vansinnesdådet fördes Erik Landström till sjukhus. Yxmannen genomgår en rättpsykiatrisk undersökning inför rättegången.

Idag, en dryg månad efter händelsen, är Erik Landström fortfarande skakad.

– Jag är väldigt tacksam för Kalles insats. Han räddade faktiskt mitt liv, med fara för sitt eget. För mig är han en hjälte, det är ingen tvekan.

Självklart att ingripa

Med facit i hand vågar Kalle Rosén knappt tänka på vad som kunde ha hänt. Yxmannen var berusad och beväpnad. Men ändå var det självklart att han skulle ingripa. För Kalle Rosén kommer den 27 augusti för alltid vara förknippad med ilska över det meningslösa våldet. Men också glädjen över att ha räddat en annan människas liv.

– Allra härligast var när Erik kom förbi och tackade mig med blommor. Det kändes här inne, säger han och lägger handen över hjärtat.