Eva Fallström driver en egen kotteklinik
”Underbart att få släppa ut igelkottarna”
Uppdaterad 2019-05-08 | Publicerad 2015-10-12
SKANÖR. En taggig och rund liten igelkott, övergiven eller skadad, klarar sig inte länge själv.
Om de inte har turen att få komma till Eva Fallströms kotteklinik. Bara i år har hon räddat 73 igelkottar.
– Det är en underbar känsla när jag får släppa ut djuret i naturen igen.
I ett förråd till ett radhus i Skanör ligger fyra små igelkottar och sover. De har varit sjuka eller blivit ensamma för tidigt när deras mamma dött.
– Den här vägde bara 113 gram när den kom in, säger Eva och plockar upp en liten igelkott för att ge den majsvälling med hjälp av en plastspruta.
Det var för 15 år sedan som Eva såg en annons i tidningen om att föreningen Katastrofhjälp fåglar och vilt (KFV) behövde hjälp att ta hand om sälkutar.
– Jag har alltid varit intresserad av djur. Jag ville hjälpa till och jag hade tid. Sedan blev jag kvar!
Räddat 73 igelkottar
På den tiden var det många av igelkottarna som kom in till KFV som inte överlevde och de kunde inte förklara varför.
– Jag är sjuksköterska i grunden och började forska i vad det kunde bero på. Jag upptäckte att många hade mag- och tarminfektioner, så när vi började behandla det så klarade sig de flesta, säger Eva Fallström.
Det blev Evas jobb att ta hand om igelkottarna. Och det är ett heltidsjobb.
– De små ungarna behöver ses efter hela tiden, de behöver mat varannan till var tredje timme.
Så för snart tio år sedan byggde hon om ett förråd på sin innergård till en egen kotteklinik.
– Det blev enklare att ha dem nära. Nu kan jag smyga upp i pyjamas och mata dem.
Bara i år har hon räddat 73 igelkottar. Förra året blev det 159 stycken och som mest var det 20 småttingar samtidigt på kottekliniken.
”Många går att rädda”
Eva för tydliga journaler över kottarna. De ska matas och vägas, burarna ska göras rent och de som är sjuka ska behandlas.
En del som kommer in har blivit påkörda eller bitna.
– Många går ändå att rädda. Jag rengör såren och ger antibiotika när det behövs.
Sticks de inte?
– De har sällan taggarna ute när jag behandlar dem eller ger dem mat, jag tror de känner på sig att man vill hjälpa, säger Eva.
När de börjar bli så stora att de äter själva och inte behöver omsorg lika ofta flyttar de bort till KFV:s anläggning som Evas klinik är en filial till. I dag bor det åtta igelkottar där.
Och när de väger minst 600 gram och är helt friska kan de släppas tillbaka ut i naturen.
– De måste väga tillräckligt och ha fått i sig bra med fett för att klara vinterns ide. Annars vaknar de inte.
Saknar du dem inte?
– Första året blev jag präglad på dem men sedan har jag lärt mig att inte bli så fäst vid dem. De ska ju tillbaka till naturen, det är där de hör hemma.
”Naturen tar över”
Många har redan hunnit bli släppta i höst. De vuxna hanarna kan börja gå i ide redan i oktober, sedan är det dags för de vuxna honorna och sist årsungarna. När de ska släppas ställer de ut buren i skogen så igelkotten får bekanta sig med alla dofter och vinden. Framåt kvällen så öppnar de buren och lägger lite mat utanför.
– Det är vackert att se naturen ta över. Ibland är de lite rädda men åtta av tio sticker direkt när vi öppnar buren.
Och det är frisläppandet som ger Eva kraft till arbetet.
– Det är en underbar känsla när jag får släppa ut djuret i naturen igen. Då glömmer man allt jobb.
Om du hittar en skadad/övergiven igelkott:
Experimentera inte. Kontakta ett djursjukhus eller en förening som har hand om vilda djur – de ger dig råd.
Ge dem inte mat! Det är förödande för mag- och tarmsystemen om de får massa mat när de varit utan en längre tid.
Ge lite vätska, gärna 1 del honung och 9 delar vatten. Tänk på att det är små djur, ge dem inte för stora mängder.
Undvik mjölk! De är laktosintoleranta.
Hantera igelkottarna med handskar eller något mellan dig och djuren, de kan bära på smittor.
Ha dem inte mer än 48 timmar, det är inte tillåtet för privatpersoner att ha vilda djur längre än så.