”Sexslavar hos IS tappade all livslust”

Cecilia Gustavsson

Delal Sindy, 24, hjälpte unga kvinnor på plats

NORRKÖPING. Delal Sindy, 24, hjälpte sexslavar som flytt IS att göra abort. Hon har delat ut täcken, kläder och mat och pratat med flickor om svåra övergrepp.

Till och med The Independent har uppmärksammat hennes arbete.

– Jag har växt lika mycket på ett år som på tio här hemma.

I augusti 2014 ryckte IS, Islamiska Staten, fram i de kurdiska delarna i norra Irak. Delal kände direkt att hon ville hjälpa befolkningen i staden Zakho, dit mängder av människor flytt undan terrororganisationen.

– Jag har varit där flera gånger eftersom jag har släkt där, det är som min andra hemstad. Mamma är svensk och pappa är därifrån, berättar hon.

Hon slutade sitt jobb som personlig assistent. I oktober 2014 var hon på plats.

Det är svårt att tänka sig att denna unga, späda tjej har åkt med militärer för att ge mat åt flyktingar i livsfarliga områden, att hon var beredd att använda sin Glock mot IS-soldater och varit samtalsstöd åt flickor som varit sexslavar.

Men bakom den rara ytan finns en benhård vilja och ett stort hjärta.

Ingen livsglädje kvar

– Jag hade tänkt stanna en månad, det blev 14. Snart åker jag ner igen, berättar hon.

Något mycket speciellt som Delal Sindy lyckades med var att få flickor och unga kvinnor som varit sexslavar hos IS att prata om övergreppen. Hon blev som en lyssnande vän, som sedan slussade dem vidare till sjukvård.

De flesta var mellan 14 och 23 år och sexuellt oerfarna när de våldtogs gång på gång i månader.

– Jag träffade dem som lyckats fly med hjälp av smugglare. 99 procent av dem hade ingen som helst livsglädje. De flesta hade skadat sig själva, skurit sig eller tagit tabletter. Många hade försökt hänga sig.

Flickorna hade tagits till fånga av IS-trupper. De tvingades visa upp sig i underkläder på ett stort hotell. Där fick IS-ledare granska dem, och köpa dem.

– De avhumansierar kvinnor helt. Det får många tjejer också höra - att de inte är människor, säger Delal.

Hon berättar om några speciella öden som finns i henne för alltid:

En ung kvinna fick tag i IS-soldatens pistol och riktade den mot sitt huvud. Desperat tryckte hon av för att dö - men inga kulor fanns i. Då blev hon utskrattad och hånad av sin "ägare" och hans vakt.

Gravid efter våldtäkt

En kvinna hade precis gift sig, på papperet. Dagen efter rövades hon bort. Eftersom bröllopet inte hunnit hållas hade hon inte varit nära någon man. Hon såldes till en äldre  man och blev dagligen våldtagen av honom och hans vakter. Till slut blev hon gravid och lyckades fly.

– Det blev i alla fall ett bra slut: Hon adopterade bort barnet, och hon och hennes man har nu asyl i Tyskland.

Hur känns det att höra om allt fruktansvärt som flickorna varit med om?

– Ja... Det känns.. jag vet inte hur jag ska förklara. Delal tittar ner i bordet.

– Det är brutalt. De skäms ofta så mycket att de inte vill berätta för någon, utan öppnar sig först efter ett tag. De känner sig värdelösa. En del är så traumatiserade att de drabbas av psykoser, bara skakar och försöker strypa sig själva.

När några av flickorna var gravida lade Delal ut pengar för att transportera dem vidare för att göra olagliga aborter.

Tack vare sina kontakter - och att hon pratar kurdiska flytande - kunde hon till och med bilda en samtalsgrupp med åtta flickor.

– Jag försökte vara en vän, bjuda på te, ta med dem för att köpa nya kläder. Och uppmuntra dem att se framåt. Det gjorde mig väldigt stolt när jag märkte att de blev mer aktiva och vågar låta sina röster höras. Jag är ingen expert, men har engagerat mig ideellt och föreläst för tjejer på svenska skolor.

Samtalen med kvinnorna var bara en del av Delals arbete. Hon jobbade först som volontär med att dela ut förnödenheter till flyktingar. Senare blev hon anställd för franska Acted. Då var hon en av de organisationsansvariga för tre flyktingläger som bildats.

"Glömmer aldrig synen"

Det som tog henne hårdast var när hon åkte upp i bergen till de 400-500 familjer som flytt upp dit. IS var nära och familjerna vågade inte ta sig vidare eftersom de hade med sig små barn, sjuka, gamla och handikappade. Delal och de andra volontärerna gav dem kläder, filtar, gasol, hygienartiklar och mat.

– Det var iskallt, det snöade enormt mycket och små barn sprang runt i bara tröjor. Jag glömmer aldrig den synen. Folk dog av hunger och törst.

Hur känns det att ha kunnat hjälpa så många människor?

– Det går ju aldrig att räcka till. Men det känns ändå bra, jag måste hjälpa - vad ska man annars göra? Nu tycker jag att jag uppnått något stort.

Före jul återvände hon till Sverige, eftersom hon började förändras av sina upplevelser.

– Jag stängde av efter att ha sett så mycket vidrigheter. Jag blev som en robot utan känslor. Det var viktigt att komma hem och ladda med styrka och trygghet.

Delal Sindy bildar nu en egen volontärorganisation, "Act for change", bland annat med människor på plats. Hon räknar med att resa tillbaka om några veckor.