Angelica var mitt i livet – då kom cancern och skilsmässan
Publicerad 2022-12-14
En dag fanns den bara där. En knöl i bröstet.
Angelica Rossi, 36, trodde att implantaten behövde bytas ut. Men snart förstod hon att det var något värre.
Samtidigt krisade tvåbarnsmammans äktenskap.
I en ljus och fräsch lägenhet i Tyresö, med utsikt över vattnet, bor Angelica Rossi med sina två döttrar Elicia, 10, och Gabrielle, 7. Här har hon bott sedan separationen.
– Direkt när jag kom in i lägenheten visste jag att här vill jag bo, utbrister hon och ler medan hon häller upp en kopp kaffe.
Efter allt hon har gått igenom är det viktigt att saker och ting känns rätt. Angelica vill kunna fokusera på det som är betydelsefullt; sina två barn och jobbet som affärsutvecklingschef på ett säkerhetsbolag.
Det var våren 2020 som Angelica upptäckte något i sitt vänstra bröst, en knöl. Eftersom Angelica hade implantat i sina bröst sedan ungefär tio år tillbaka, trodde hon att det hade med det att göra. Kanske var det dags att byta ut dem? Knölen växte och gjorde ont. Angelica bokade en tid hos sin plastikkirurg för undersökning och konsultation. Efter en tids väntan fick hon komma dit. Först pratade de om hennes upptäckt, sedan var det dags för en fysisk undersökning.
– Läkaren kände på det och sa direkt att det här hade inte med implantaten att göra. Han sa att jag inte skulle vara orolig, men det behövdes göras ytterligare undersökningar.
Rakade av håret
Tillsammans med dåvarande maken åkte hon vidare för ultraljud, mammografi och biopsi på bröstcentrum Karolinska Universitetssjukhuset. De fick komma direkt in. Resultaten av biopsin kom efter tio dagar.
– Det visade sig att jag hade en extremt snabbväxande, aggressiv, trippelnegativ bröstcancer på en fyragradig skala.
För Angelica kom beskedet om en cancertumör som växt sig 6,5 centimeter stor i hennes bröst som en chock.
– Det var omtumlande, omvälvande, jag trodde inte det var så illa. Jag kände mig ledsen, uppgiven.
Men snabbt ställde hon om och fokuserade på lösningen, på de olika stegen att gå igenom för att bli frisk; cellgifter, strålning och operation.
En av de saker hon fruktade mest av allt var att hår och ögonfransar skulle falla av. För då skulle hon se sjuk ut.
– Det var nästan värre än själva cancerbeskedet, att jag skulle bli skallig.
Efter två doser med cellgifter hände det, stora hårtestar fastnade i borsten. Men Angelica bestämde sig för att möta rädslan.
– Jag stängde in mig i badrummet med mina två tjejer och de fick saxar. Sen fick de verkligen själva klippa av mitt hår, som vi sen rakade till grunden. I tårar, men på något sätt är det ett fint minne.
Tumören försvann
Huvudet var kalt men det fanns saker med behandlingen att glädja sig åt. Cellgifterna fungerade så bra att operationen blev mycket mindre omfattande än man först befarat. Tumören hade krympt ner till ingenting.
– De öppnade och gick in på den övre sidan av bröstet och tog bort bröstvårtan, skrapade bort vissa vävnader och tog även bort tre lymfkörtlar, berättar Angelica.
Hela tiden som Angelica var sjuk, fortsatte hon att arbeta och ”streta på”.
– Jag behövde jobba och känna mig normal, frisk, för att känna mig som Angelica.
Det gick bra med jobbet, men hemma gick det sämre. Relationen påverkades av Angelicas sjukdom. Hon tror att äktenskapet kanske ändå inte hade fungerat på sikt, småbarnslivet slet hårt på dem och så även ett husbygge. Men förloppet skyndandes på av att båda påverkades och mådde dåligt av det som hände.
– Vi hade problem innan men hela cancerbehandlingen visade sidor hos oss båda som gjorde att ”nejmen, det här är nog inte i nöd och lust”.
Starka drivkraften
Sedan en tid tillbaka är Angelica skild och har delad vårdnad om barnen. Insidan av ytterdörren pryds av foton på barnen och av Angelicas mamma som också fick cancer men som sorgligt nog gick bort i sjukdomen.
– Hon var väldigt sjuk och den minnesbilden framkallade i perioder ångest, rädsla för att dö ifrån min egen familj.
Samtidigt menar Angelica att just det minnet också stärkte henne, att hon själv alltid vill finnas där för sina barn
– Jag tror inte jag hade haft samma utgång om jag inte hade haft den starka drivkraften av att ha mina barn igenom hela den här perioden och vara den där mamman som alltid kommer, oavsett vilket.
Blivit starkare
Helt bra är det inte efter operationen. Angelica har haft lite problem med vänster arm, efter att lymfkörtlarna togs bort.
– Det gör att armen blir stasad, den sväller upp. Men det hjälper att träna och röra på sig, berättar hon.
I dag är Angelica färdigbehandlad, men går på efterkontroller. Det finns en oro att cancern skulle kunna komma tillbaka. Men hon säger samtidigt att hon har blivit stärkt av de svåra upplevelserna, både av cancern och skilsmässan.
– Jag har blivit en ännu mer starkare, självständig individ. Jag vet att jag klarar väldigt mycket. Det finns nog ingenting som cancern gett mig hitintills som jag inte klarar av.
Eftersom Angelica är adopterad, fanns det inget ärftligt samband mellan hennes och mammans sjukdom. Cancervarianten Angelica själv drabbades av är inte heller ärftlig, enligt de tester som gjorts.