Hon bytte lyxlivet i New York mot hjälparbete

Ebba bygger skolor åt fattiga barn i Karibien

Helena Mastberg

Ena dagen intervjuade hon Richard Gere i en lyxig svit – nästa dag satt hon mitt i slummen. Journalisten Ebba Lövenskiold lämnade det glammiga livet i New York för att hjälpa fattiga barn i Dominikanska republiken.

– Jag hade ingen aning vad jag gav mig in i, men jag kände att var tvungen att göra något, säger hon.

I januari 2010 var Ebba Lövenskiold tillsammans med sin man på semester på en strand i Dominikanska republiken. Samtidigt en bit bort på samma ö så inträffade den fruktansvärda jordbävningen som kostade hundratusentals människor livet.

– Det påverkade mig oerhört mycket, jag blev djupt berörd av hela upplevelsen. Här var vi i paradiset på de vackraste stränder som du kan tänka dig. Där märktes egentligen ingenting – folk solade vidare. Men bara timmar bort i Haiti låg folk begravda, säger Ebba.

Tårarna tränger fram när hon tänker tillbaka.

– Jag kommer ihåg att jag skämdes över att faktiskt kunna åka därifrån, att hoppa på planet och fortsätta mitt liv som om det aldrig hade hänt.

Gav sig själv ett löfte

Där och då såddes ett frö.

– Jag lovade mig själv att göra någonting, men sedan vet jag inte hur mycket jag själv trodde på det löftet.

Under åren som följde reste hon tillbaka flera gånger, och hon hade svårt att släppa tanken på att hjälpa till. Hon kontaktade Rädda Barnen som visade henne runt i landet bland skolor, kliniker och slumområden.

– Jag upptäckte att det fanns väldigt mycket man kunde göra för väldigt lite resurser.

Ebba blev gravid och fick barn, och familjen bestämde sig för att tillbringa ett par månader i Dominiskanska republiken under föräldraledigheten.

Ebba besökte skolan Villa Esperanza i ett mycket fattigt område. Där gick 250 barn, och många av dem var papperslösa haitiska barn som stod helt utanför skyddsnätet.

– Det här var ett center med lokala kvinnor som tog emot alla barn – oavsett varifrån de kom. De hade otroligt dåliga förutsättning i skolan – inget rinnande vatten, inget toalettpapper och inga fläktar trots hettan.

Ebba samlade in pengar från vänner och bekanta för att stötta skolan.

– Då kunde vi bland annat ge en skolbänk till varje barn, se till att fläktarna fungerar, dra in rinnande vatten och bygga en mur mot den trafikerade gatan.

Från Richard Gere till slummen

Tanken var att projektet skulle sluta när familjen reste hem efter några månader – men det gick inte.

– Jag kände att jag inte var färdig.

En speciell händelse etsade sig fast i Ebba.

– Jag blev hembjuden till kvinnan som drev skolan. Ett par dagar tidigare hade jag suttit i en lyxig svit i uptown New York och intervjuat Richard Gere – och nu satt jag här i hennes hem av plåt med jordgolv ute i ett oerhört fattigt slumområde. Hon visade mig att hon sov i en en fåtölj. De hade en säng, och där sov hennes dövstumma dotter och hennes barnbarn, vars mamma hade dött i barnsäng. Och så hade hon adopterat två barn från Haiti, berättar Ebba.

– Kontrasten blev så enorm! Jag höll ihop ganska bra när jag var där, men när jag satte mig i bilen bröt jag ihop fullständigt. Jag grät i några dagar och kände att det var övermäktigt. Men sedan blev jag så jäkla förbannad.

Hon började googla: Hur startar man en stiftelse för att samla in pengar?

– Jag tänkte att om hon klarar att driva en skola för 250 barn – då måste ju jag klara av att stötta henne. Hon har ingenting – ingen fast inkomst, igen riktig toalett, inget rinnande vatten.

”Jag var livrädd”

I den vevan startade Ebba stiftelsen Together for Better. Året efter läste hon om en skola inåt landet som hade kollapsat. Nu var alla barnen utan skola, det fanns inga resurser att bygga upp den. Ebba åkte dit för att titta.

– När jag kom fram satt barnen utomhus på marken bland sönderrostade skolbänkar, de hade burit ut griffeltavlan ur det som var kvar av skolan.

Hon bestämde sig för att ta sig an projektet – trots att hon var rädd.

– Tänk dig allt som kan gå fel när en nöjesjournalist från New York bestämmer sig för att göra U-landsarbete, säger hon och skrattar.

– Jag var livrädd för korruption och för att bli lurad. Och så klart rädd för att något skulle hända med oss i familjen ute i de fattiga områdena.

Alla i det lilla samhället gick ihop och bidrog med det de kunde.

– Det var fantastiskt när vi skulle inviga skolan. Hela byn hade samlats utan att jag visste om det, och alla var i tårar. Och först då förstod jag att detta var början på en lång resa.

Sköt med k-pistar

Därefter byggde hon två skolor till och en lekplats, och en av skolorna får nu löpande stöd för att bedriva undervisning. Totalt har de projekten nått cirka 800 barn.

– Jag har fantastiska människor som hjälper mig, alla jobbar ideellt.

Men Ebba har också varit med om skrämmande händelser. Förra året hamnade hon mitt i en skottlossning mellan dominikansk polis och droghandlare.

– Jag låg hopkrupen på golvet med händerna om min bebismage medan de sköt med k-pistar bara tio meter från vår bil, berättar hon.

Hockeproffset stöttar projektet

helskärm

Men trots det fortsätter hon att kämpa.

– Jag vill fortsätta att att hjälpa så många som jag kan. Så länge jag får hjälp av sponsorer så kommer jag att vara den här bron. Jag vill bygga fler lekplatser, för jag ser vilken glädje det ger hos barnen. Jag drömmer också om att skriva en bok, och att börja hjälpa till i Haiti också.

Tack vare ett samarbete med Henrik Lundqvist Foundation förser de nu varje år 200 barn med utbildningsmaterial.

– Therese och Henrik är två människor med enormt stora hjärtan. De gör mycket gott för barnen.

Rensar ur gosedjuren

Ebbas äldsta dotter Amalia har varit med mycket ute på skolorna genom åren. Varje år får hon rensa ut kläder och gosedjur för att ge till barnen i Dominikanska republiken.

– Vi får så mycket kärlek och glädje från barnen. Men kanske ännu mer från kvinnorna som kämpar och driver skolorna – de är verkliga hjältar!

Vad är det som driver dig?

– När man jobbar så djupt med ett projekt som det här, då blir fattigdomsstatistiken till ansikten på verkliga människor med riktiga familjer och problem – precis som du och jag. Och när du inser att du kan hjälpa dem, för mig har det skapat ett djupt driv.

Vad har du för tips till andra som vill hjälpa till?

– Att inte låta rädslan för att misslyckas stoppa dig. Jag var så rädd så många gånger under början av det här projektet. Att göra bort mig, misslyckas eller spola bort donatorernas pengar. Men man måste våga hoppa – all magi händer utanför din comfort zone.