”De som jagar elefanter är de tuffaste motståndarna vi har”

Jonas ”Abana” Eriksson bekämpar tjuvjakt – mitt i Kongo

I ett av världens mest korrumperade länder har han gjort kampen mot tjuvjakten till sitt livsuppgift.

Han trotsar faran för att rädda djuren i nationalparken som varit som ett hem för honom sedan barnsben.

– Det är en stor förlust om elefanterna försvinner, säger Jonas ”Abana” Eriksson.

Bland hans fiender har han målats ut som ett magiskt monster. Ett väsen som inte går att döda. Han har själv hört historierna som tjuvjägarna sprider bland människor som inte förstått att de sitter med ”Abana” eftersom han har presenterat sig med sitt svenska namn Jonas Eriksson.

Tjuvjägarna sprider myterna om honom för att verka tuffa inför människor. För att de förlorar fler strider än vad de vinner. De målar upp honom som övernaturlig för att de inte vill erkänna sina nederlag.

Jonas sätt att konfrontera tjuvjägarna är inte främst med automatvapen. Han går in i deras läger med sin pilbåge för att visa att han inte utgör något hot. Sedan börjar han prata.

– Ibland undrar man om någon vill testa om jag är odödlig... och då går det åt pipan.

Ett av världens mest korrumperade länder

Jonas ”Abana” Eriksson föddes i Göteborg 1969 men flyttade till Demokratiska Republiken Kongo när despoten Mobutu Sese Seko gripit makten och döpt om landet till Zaire. Inte mycket har förändrats sedan han sprang runt i djungeln och fiskade medan hans två föräldrar jobbade för en missionsorganisation i området kring nationalparken Salonga. Dagens politiker lever fortfarande upp till Mobutos gamla ledord: ”Om du ska stjäla, själ lite på ett trevligt sätt. För om du stjäl för mycket och blir rik över en natt åker du dit.” När han avsattes och flydde landet hade han hunnit sno så lite under så många år att summan kommit upp i fem miljarder dollar.

Kongos nuvarande ledare Joseph Kabila, son till mannen som avsatte Mobuto, kanske inte är känd för att överkonsumera rosa champagne eller sina privata Concorde-plan som Mobuto, men landet rankas fortfarande som ett av de mest korrumperade i världen.

Cyklade genom landet

Mitt i det febriga virrvarret som är den kongolesiska djungeln tillbringade Jonas sina första år i livet. Han flyttade inte tillbaka till Sverige förrän han började plugga naturvetenskap på gymnasiet. Han fortsatte på samma linje på universitetet och läste biologi.

När han återvände till Kongo för Max Planckinstitutets räkning för att studera dvärgchimpanser hade Laurent Kabila hunnit marschera 750 mil från Rwanda i öster till huvudstaden Kinshasa i väster med sin armé och närmare 10 000 barnsoldater och tvingat Mobuto fly till Marocko.

Fyra år senare, 2001, mördades Laurent Kabila.

Landet sjönk återigen ner i en spiral av våld. Rebellgrupper växte fram runt om i landet och flera grannländer gav sig in i konflikten som ofta går under namnet Afrikas världskrig.

Det hindrade inte Jonas forskning. Han cyklade runt i landet och hade inga problem med att navigera runt eventuella strider.

– När jag genomförde min studie hade Kabila precis blivit skjuten och det var krig mellan olika fraktioner i Kongo. Folk tyckte jag var jättetokig som skulle cykla omkring i Kongo när det fanns fyra-fem rebellgrupper och sju länder som stred.

STÖD WWF:S ARBETE FÖR EN BÄTTRE MILJÖ HÄR

Tvingades evakueras

Jonas, med sin kunskap om regionen och eftersom han talade språket, visade sig vara instrumentell för att kunna fortsätta forskningsarbetet under konflikten.

– Det funkade väldigt bra. Det har varit så mycket militärer i Kongo förut att jag hade fått en viss rutin i hur man hanterar det. Jag kände inte alls av några större säkerhetsproblem, säger han.

I princip de enda utlänningar som befann sig i landet var Läkare utan gränser och Jonas. Han träffade organisationen som hade en bas söder om Kisangani i nordöstra Kongo när Uganda och Rwanda stred.

– Till och med de kände sig skärrade och till slut tvingades alla evakueras av Röda Korset.

När han sju månader senare behövde en gerillaledares påskrift för att kunna fortsätta sin forskning chartrade han ett plan i Nairobi.

– De släppte mig vid gränsen till Sudan, sedan cyklade jag in i nordöstra Kongo. Och när jag cyklade in i staden var jag trött och tittade ner i backen men jag hörde någon skrika ”jag kan inte tro det”. Där satt samma hjälparbetare från Läkare utan gränser som evakuerats sju månader tidigare. De undrade om jag hade cyklat runt hela året, säger Jonas.

”De tuffaste motståndarna vi har”

Nu har Jonas bytt inriktning, från att forska om Bonobo, tidigare kallade dvärgchimpanser, till att arbeta i nationalparken Salonga, ett område större än Belgien. För Kongos regerings och WWF:s räkning är han parkrådgivare i Salonga.

Jonas mångåriga erfarenhet av området, kulturen och att han pratar språket gör att han lyckas överbrygga många av de problem som västerlänningar möter.

Han fokuserar på att sätta stopp för tjuvjakten i nationalparken. Ett svårt och farligt jobb när kriminella tjänar stora pengar på att jaga elefanterna på grund av deras elfenben.

– De som jagar elefanter är de tuffaste motståndarna vi har. Det handlar om mycket pengar och de får automatvapen genom kontakter med militären, säger han.

Jonas taktik är snarare att diskutera med tjuvjägarna och försöka undvika våldsamma konfrontationer. Han vill varken riskera sitt eget liv eller parkvakternas eller tjuvjägarnas.

– Jag vill inte ha en konflikt där man förlorar. Ibland kan jag gräma mig över att vi måste lämna tjuvjägare i skogen men om de har kvinnor och barn med sig vill jag inte riskera att det blir blodigt. Eller om de är för starka, då kan man inte göra något åt det, säger han.

”Stor förlust om elefanterna försvinner”

Nu vill han fokusera på att ”omvända” vissa tjuvjägare och få dem att börja jobba för att bevara djuren i parken i stället för att tjäna pengar på tjuvjakt.

– Tanken är att ta med några inom tjuvjägarkretsar som har mycket karisma och har blivit hjältar bland många unga personer i byarna eftersom de har mycket pengar och vapen. Det finns en hierarki bland tjuvjägarna och de kan kontrollera de yngre, säger han.

Arbetet som Jonas och hans parkvaktare gör har gett resultat. Jakten minskar samtidigt som parken är så stor att populationer av djur finns kvar på platser dit människor inte når och kan sprida sig igen.

– Alla förlorar på tjuvjakten. Lokalbefolkningen förlorar de stora djuren som har en plats i deras kultur och historia. Det är en stor förlust om elefanterna försvinner, säger Jonas.

Följ oss på Facebook!

Så kan du hjälpa

WWF driver 100 olika projekt runt om i världen som bland annat finansieras genom faddrar.

På deras sajt du välja mellan nio olika fadderskap. Gå till hemsidan för att få reda på vilket slags fadderskap som finns.