”Ville låsa in mig och gråta i veckor”

Svenska Hjältars jurymedlem Julia Mjörnstedt var bara 21 då hon fick cancerbeskedet

En sju centimeter stor tumör förändrade Julias liv. Efter en tuff kamp är hon friskförklarad, men hon lever fortfarande med cancer nära inpå - som generalsekreterare för Ung Cancer.

– Det är klart att det är tungt att bedriva en verksamhet där man får dödsbesked i stort sett varje vecka, säger Julia Mjörnstedt, 27.

Det var en helt vanlig fredag i Göteborg. Folk förberedde sig för fredagsmys framför teven eller kanske en utekväll någonstans längs Avenyn.

Julia däremot, hon satt i en sjukhussal och väntade på att en läkare skulle förklara varför hon hade så ont i magen. Vid sjutiden kom beskedet: Cancer. Hur var det ens möjligt, tänkte Julia, då bara 21 år gammal.

– Jag har inte riktigt tid med det här beskedet, jag ska i väg och hålla i en konsert, tänkte jag. Men det var ett besked jag inte kunde överklaga, säger hon.

”Ville gråta i veckor”

Därefter följde operation och tunga cellgiftsbehandlingar, en tuff period för Julia, både fysiskt och mentalt.

– I perioder ville jag låsa in mig och gråta i veckor. Maktlösheten är den värsta känslan och man lägger mycket skuld på sig själv. Jag kände mig sviken av min egen kropp, säger Julia.

Varje år drabbas 800 unga vuxna, mellan 16 och 30 år, av cancer. Beskedet kommer ofta som en chock och omkullkastar allt.

– Man kommer nära sin dödlighet på ett sätt som är helt onaturligt när man är ung och känner sig odödlig. Man håller på att frigöra sig från sina föräldrar och det blir en ganska knepig situation när man helt plötsligt behöver dem igen, säger Yvonne Brandberg, psykolog och professor i vårdvetenskap vid Karolinska Institutet.

Anhörigträffar

Julia fick mycket stöd av sin familj och av sin bästa kompis Hanna Wekell som flyttade in hos henne. Men ändå kände hon sig ensam och utlämnad. Var fanns alla andra unga cancerdrabbade?

Den funderingen blev starten på något stort. I april förra året grundade Hanna och Julia Ung Cancer - från början en samlingsplats för unga cancerdrabbade. I dag är Ung Cancer mycket mer än så.

Fem heltidsanställda arbetar för att unga vuxna ska få ett bättre bemötande i cancervården och 35 ideellt anställda håller i medlemsträffar över hela landet. Nu ordnas även anhörigträffar för unga vuxna som har en närstående som drabbats av cancer. För det är verkligen inte lätt att veta hur man ska bete sig när ett syskon eller en förälder blir sjuk.

”Kan inte bråka”

– En del låtsas inte om att föräldern är sjuk och det kan kännas som att barnen är känslokalla men det handlar inte alls om det. Det är svårt när man helt plötsligt inte kan bråka med föräldern eftersom det är synd om den, säger Yvonne Brandberg.

Förra året utsågs Julia och Hanna till Svenska Hjältars eldsjälar och i takt med att organisationen växer får de mer tid över för att driva debatt och sprida information till skolelever och sjukvårdspersonal.

Fråga hur det är

Det verkar behövas. En undersökning som Ung Cancer genomfört visar att nästan hälften av alla gymnasieungdomar tror att cancer kan smitta.

– Vi har en medlem som var borta från skolan åtta veckor. När hon kom tillbaka hade alla 1 200 elever på skolan vänt henne ryggen för att de trodde att cancer smittar, till och med hennes bästa vän. Det kan inte vara så hemskt tänkte vi, men det var det ju, säger Julia.

När en vän blir sjuk är det viktigt att visa att man finns där, att ringa och fråga hur det är och att åka till sjukhuset och hälsa på, tycker både Yvonne och Julia.

”Var inte rädd för att känna”

– Det är viktigt att inte backa. Hellre säga fel än ingenting alls och våga vara ärlig med att man inte vet hur man ska bete sig, säger Julia som i dag är friskförklarad men som fortfarande varje dag träffar unga som kämpar mot cancer.

– Att välja att inte bli kompis med dem av rädsla för att de ska dö, det är ju som att döda dem på plats. Man ska inte vara rädd för att känna starka saker, att våga vara sårbar är att vara stark.