Har det någonsin sett så här bra ut?
Publicerad 2014-03-28
Micke Nybrinks krönika om Olympiatravet
Ni får ursäkta mig men jag är en urspårad galning.
Yes sir, Stefan Melander har rätt.
När det är vår i luften och dags för Olympiatravet...
…då blåser jag minst en säkring om dan.
Då skenar min fantasi och ibland – ni minns väl 2013? – blir den verklighet.
Jag vet inte hur många gånger jag sett Olympiatravet på plats på Åby. Eftersom jag är stockholmare med finskt påbrå är jag inte i närheten av mitt Elitloppsfacit. Men det är ändå närmare 20 gånger nu. Och den stora vårfajten i Mölndal är också ett av mina absoluta favoritlopp – numera.
Känns det inte som om Olympiatravet har vuxit de senaste 10–15 åren? Som om loppet snart inte är långt efter Elitloppet i status och som om vissa hästar laddar enbart för Olympiatravet och säger pass när Elitloppet kommer på tal. Elitloppet och Prix d’Amérique är våra VM-finaler medan Olympiatravet är Champions League-slutspelet om vi ska försöka oss på en fotbollsjämförelse, i alla fall om man är svensk. Skillnaden är att vi har flera lag med i det här slutspelet.
”Som första glassen i vårsolen”
En av anledningarna att loppet vuxit är tävlingskalendern. Loppet har pole position i den till bristningsgränsen fyllda storloppssäsongen och när bilen släpper fältet på ett soligt Åby – minns bara en enda gång med dåligt väder, Rival Damkaer 1998 – är känslan total eufori. Som när man plockar av omslaget på den första glassen i vårsolen, sticker upp nyllet i solen och tar en stor tugga. Kan livet bli bättre?
Förra årets upplaga har jag knappt hunnit smälta. Vore det inte för att Maharajah vunnit Prix d’Amérique efteråt skulle jag säga att det är mitt livs starkaste travminne. Men PdA-vinsten slår förstås allt och jag har fortfarande sviter efter den; min armbåge gick sönder när jag slog näven i bordet och skrek. Fingret höll men inte senfästet. Ja, jag är precis jävla galen, underbart travgalen.
Förlåt, Olympiatravet förra året var det ju. Minns ni försöken? Sebastian K. vann det första på Jägersro. Han var fin men sattes aldrig på prov. Synd att han är i USA, den fulländade travaren. Nästa försök på Romme gick till Bagley och Conrad Lugauer (43 gånger) sedan Nahar och och Shaq is Back svikit. Försök tre vanns av G.H.Nemo men ni kommer väl ihåg vem som blev tvåa? Maharajah flög sista 200. Hovarna var inte i marken sista 100, det hävdar jag. Det kan jag svära på.
Sedan tog Beckman sista chansen när han och Raja Mirchi slog varandra blodiga (bildligt talat) i en minnesvärd holmgång på ett skitigt Färjestad.
”Hur häftigt kan det bli i år?”
Finalen en vecka senare är alltså ett av mina bästa travminnen. Jag var inte på plats, satt i en studio i Stockholm, men jag minns hur jag, Peter Henriksson och Anders Malmrot mer eller mindre var i extas när Maharajah svepte motståndet på sista långsidan och forsade ifrån. Det går inte med ord att beskriva den känslan. Men om Malmrot hade frågat om jag velat kyssa honom hade jag förmodligen svarat ja.
Vad kan vi då se fram emot i år? Hur häftigt kan det bli? Är det läge för nya kärleksförklaringar? Jag tror faktiskt det. Har det någonsin sett så här bra ut?
Som Cavendish i ett cykellopp
På lördag är det dags för delfinal ett på Solvalla, ett lopp som samtidigt är en final i gulddivisionen så vi kan väl kalla det ett ”dopat” försök. Sanity möter Raja Mirchi och Harry Haythrow igen. Eller fel, Harry ska nämnas först för det var han som vann på Åby senast, det är honom de ska försöka slå. Även Dreams Take Time är med på rulle likt en Mark Cavendish i ett cykellopp. Vem som vinner är en spelfråga och såna tar vi i spalten i fredagens tidning. Pappa Kolgjini kör Raja – så vi kan i alla fall glömma att det blir ett taktiklopp.
Nästa lördag är det Jägersros tur och gissningen är att Noras Bean, vinnaren av Prix de France, går ut där. Han var trea i finalen 2012 där Commander Crowe vann men är nu hårdare, bättre och snabbare. Jag kan absolut se honom vinna finalen.
I Eskilstuna veckan efter mjukar Maharajah upp. Jag vet inte om de andra kommer att försöka undvika honom men det är ju nu man ska passa på. Stefan Hultman har honom inte toppad då och som titelförsvarare är han redan klar för finalen två veckor senare. Blir det On Track Piraten som ger en snyting i försöket?
Åbys sportchef har bjudit in en mycket bra fransk häst. Univers de Pan, vinnaren av Criterium de Vitesse i Nice, men där ser det inte jätteljust ut. Tränaren siktar på ett stort franskt lopp veckan innan och att starta så tätt är troligen inte aktuellt. Vi hoppas ändå, en vass fransos känns nästan som en given ingrediens. Åby får kämpa. Tänk om Rapide Lebel kunde komma? Han kvalade förra veckan på träningsanläggningen Grosbois. Jag har sett delar av loppet på Youtube och han såg grym ut.
Två andra hästar vi gärna hade sett är Robert Berghs duo, Elitloppsvinnaren från 2013 Nahar och förvandlingsnumret Amaru Boko. Men där kollade jag med Bergh och han var inte det minsta sugen. Desto mer på är han när det gäller Elitloppet. Han har väl fått smak på det loppet.
Tufft ta dubbeln
Ja, det var mina lösa spekulationer inför de tre delfinalerna och vi har ju även sista chansen på Romme sex dagar före finalen. Sex dagar... Det känns som om man måste vara desperat för att göra den dubbeln. Först vinna ett guldförsök, ta en snabbdusch, packa väskan och prova lyckan mot Maharajah, Sanity, Raja Mirchi, Noras Bean, On Track Piraten och Rapide Lebel.
Och tänk om Digital Ink också är med? Tänk om Stefan Melanders femåriga monster går via Eskilstuna och ett wildcard (preparé i försöket, alla skäller som fan) och vinner finalen?
Kom ihåg att det var jag som skrev det först.
Ja, jag är totalt bindgalen, galen i trav – i alla fall när jag ligger på plus.