Tränarna måste dumpa priserna
Publicerad 2012-02-28
Micke Nybrinks krönika om travsporten
Det är kris nu.
Hästarna håller ju på att ta slut.
Snart är det bara Turbos Cherie och Yucay Boko kvar.
Det är hög tid att dumpa priserna.
Det behövs två saker för att hålla travsporten vid liv: spelare och hästar. Det andra kan bytas ut, variera i storlek, men utan hästar och spelare är det kört.
Spelare har vi så länge det finns hästar att spela på. Vi är inte knussliga, vi klarar oss i stort sett med kameler, bara de tävlar lite. Vi låter oss snällt mjölkas, 24/7. Muuu.
Men när det är samma hästar som startar, varje vecka, när man känner igen startfälten (nya spår, samma djur) är spänningen minimal. Då minskar också lusten att lägga in pengar i ett spel där kuskarna gäspar, där man med lite flyt kan dubbla upp pengarna.
Problemet är alltså hästarna. Turbos Cherie, Ritano Freight, Persos Seaman, Scargel och Yucay Boko kan inte vara de enda som är med. Det blir lite tjatigt.
Problemet är kanske inte just hästarna, utan bristen på nya hästar, nya hästägare. Eller hur? Ingen lockas att köpa en häst längre. Jag har en kompis (en elitmotionär) som jag lyssnar på ibland. Han säger alltid sanningen, även om den är hans egen. Vi pratade om hästägande, ska vi inte köpa en? Men han är inte så sugen och säger så här:
”Som hästägare, för 15 000 kronor i månaden, har jag följande orimliga (?) krav:
Jag vill vara med och bestämma hur många starter min häst ska göra per år, själv vill jag inte att den gör mer än 15.
Jag kan inte begära att den ska vara i toppform i varje start, men den ska i alla fall presenteras i ett bra skick. Som hästägare vill jag inte se min häst likt Caddie Gallant och High Eleven L. skutta runt på tre ben. Mer än så kan man vänta sig av etablerade travtränare.
Kurser och föreläsningar i all ära. Jag vill ha min häst hos en tränare som vet själv hur det är att bygga upp sin kropp i toppform, och hur det känns när kroppen bryts ner. Jag vill veta tränarens egna fysiska status innan jag ens överväger att lämna hästen i träning.”
Kunderna behöver rea
En annan kompis äger en häst som på ett och halvt år in sprang 440 000 kronor för en av landets största tränare. Den gick plus minus noll. Jag trodde att han skämtade.
– Nej, det drar iväg när dom går bra. Pengarna bara försvann, notan åt upp allt. Vi hade en kanon men fick inte en spänn över.
Nej, det är fasen dags för travtränarna att ta det här på allvar. Kunderna behöver några års rea nu, annars har ni snart mjölkat ur oss varenda krona. För det är samma gäng som spelar varje dag, vi spelar, vi betalar träningssavgift. Jag tror att det i långa loppet blir svårt att gå runt på hockeymiljonärer och industripampar.
Vanligt folk behöver ha råd att äga häst. Ni får helt enkelt… sälja Mercan och skippa årets andra Thailandssemester?