Nybrink: ”Hos mig är det som i Sahara”

Micke Nybrink

Det finns en sak jag blir galen av.

Nej, inte när de byter spets med varandra.

Skiter väl jag i.

Det är vinnarna jag inte orkar med.

Jag hade sex rätt i lördags, sprack i första (Tarzan spik), fem rätt i söndags – hur kan Zadar vinna? – och i onsdags minns jag inte, bara att det var en förlustaffär och att finnen skulle ha kört undan när finnen anföll. Sa jag att jag också är finne? Halvfinne och en finne i röven i på travetablissemanget, ha ha, den bara kom. 

Vet ni vad jag hatar? Vet ni när jag funderar på att lägga av på riktigt (oroa er inte, jag kan inte)? Vet ni när min sambo undrar varför jag ser ut som om jag vill dräpa någon?

Det är när jag läser alla dessa vinnarhistorier. Eller fel, när jag ser rubrikerna på Trav365 (grym sajt annars, mosar motståndet) om att nu har ”Vinstmaskinen Nasse slagit till igen” eller om ”Pengaregnet över Sverige – spelare stormrika på V75”.

Vilket jävla pengaregn? Hos mig har det inte regnat på åratal. Hos mig är det som i Sahara, risken för regn är noll, försumbar och highly unlikely.

Skriv om speltorskarna i stället

Sluta för fasen skriva om alla dessa clowner som vinner en massa hela tiden. Lägg ner. Det enda det ger mig är dåligt humör. Jag ser rött. Jag vill inte höra ett ord till om miljonvinnare och läsa att de spikat en chanslös favorit som inte kunde vinna eller att de aldrig lyssnar på experter när det är det enda de gör.

I fortsättningen vill jag läsa om speltorskar. Jag vill mötas av rubriker som ”Så torskade Pelle hela semesterkassan på Solvalla” eller ”Målfotot som innebar att Mona tvingades sälja bilen”. Det är storys i min smak, det är saker jag känner igen.

Vinterbana på vintern

Så här års är banunderlaget ett debatt­ämne. Ibland går det så långt att man flyttar tävlingar när banan är otjänlig.

För oss som spelar är det inte särskilt kul. Det känns oftast som om man sitter och gissar (mer än vanligt) och jag har till och med gett upp och avstått (!) från spel när jag insett vad som väntar.

En läsare, Per Nilsson, mejlade förra veckan:

”Eftersom vi bor i ett vinterland, borde det då inte vara bättre med vinterbana när det är vinter? Hästarna mår bra, lika förhållanden för alla, inget sugande innerspår, inga överansträngda hovleder av ett alltför hårt material.”

Spolad isbana är ett suveränt underlag. Själv löptränar jag även vintertid och det finns inget bättre än packad snö. Jag skruvar i brodd i löparskorna och får världens bästa grepp. Samma sak gäller för hästarna, det finns inget att gnälla på.

Fästet är utmärkt. Dessutom slipper vi se en massa lallare (?) som chansar och kör barfota.