Matilda Persson: Mår så mycket bättre nu

Amputerade sitt ben för två år sedan

För två år sedan amputerade Matilda Persson, 23, sitt ben.

I dag är hon heltidsanställd hästskötare och travtränare – bland mycket annat.

– Även om jag fortfarande har ont och måste ta mediciner så mår jag så mycket bättre nu, säger Matilda Persson.

Det var den 22 november 2017 som den då 21-åriga Matilda Persson i samråd med läkare bestämde sig för att amputera sitt högerben. Efter flera långa och jobbiga år med smärta, skräck, tårar, infektioner och resor mellan olika sjukhus hade beslutet om amputation växt fram, inga mediciner eller behandlingar hjälpte henne. Både före och efter det har Matilda Persson gjort en imponerande resa – mot sina drömmar.
2013 sändes dokumentären ”Matilda” om hennes liv tillsammans med hästarna i TV4, och i början av 2016 tog hon ut sin amatörlicens och blev därmed historisk som den första rullstolsburna kusken i trav-Sverige.
På Hästgalan 2018 fick hon ta emot Helen A Johanssons pris – inför stående ovationer.
– Det finns segrar som slår alla odds och det som hon har visat slår alla segrar i världen, sa Helen A Johansson.

I dag är det nästan exakt två år sedan amputationen – och Matilda Perssons resa mot en ny kropp.

I dag är hon heltidsanställd hästskötare hos proffstränaren Fredrik Persson i Kalmar, hon har även tre hästar på sin egna träningslista. Nu drömmer hon om att i framtiden kunna köra fler travlopp igen.

”Så galet jäkla rädd”

På sin blogg Skogsrusset berättar Matilda Persson om sin vardag, och hur det är att leva med sjukdomen CRPS. Det är på sin blogg hon berättar om de två år som nu gått, sedan amputationen.

”Nu har det gått två år men jag minns nog hela jäkla amputationsdagen ändå. Från hur jag låg vaken hela natten på patienthotellet, orolig över vad som var på väg att ske. Över om rätt beslut har tagits, och över smärtan alla pratar om. Så rädd som jag var den förmiddagen har jag, och kommer nog aldrig, heller att vara. Så galet nervös och så galet jäkla rädd.”

Matilda Persson berättar hur beslutet om att amputera högerbenet efter år av kamp, ändå togs ganska snabbt.

”Från det att läkaren och jag för första gången diskuterade för och nackdelar med amputation till det att amputationen blev av tog inte ens tre veckors tid. Allt där gick alltså rätt fort.”

Före sin amputation hade Matilda Persson högt uppsatta mål, några av dom kan hon redan nu pricka av.

– Jag drömmer om och om igen om att kunna resa utomlands, köra flera travlopp och jag drömmer om att i framtiden kunna jobba på heltid, kanske till och med kunna ha en egen familj, har hon berättat.

”Jag hade fått mitt drömjobb”

Det första året efter Matilda Perssons amputation handlade mycket av tiden om att lära känna sig själv igen, berättar hon. Men bara en månad efter amputationen satt hon på hästryggen och i vagnen igen och efter tre månader körde hon lopp – en osannolik comeback. Inom ett halvår hade hon startat upp sitt företag där hon frilansade som fotograf och journalist. Elva månader efter sin amputation såg hon en jobbannons om ett stall i Blekinge som sökte personal. Två veckor senare flyttade hon 74 mil från hemmet och började jobba som hästskötare.

”Jag hade fått mitt drömjobb, och det hade inte ens gått ett år sedan benet amputerades. Jag var så galet lycklig”, skriver Matilda Persson och fortsätter:
”Hade jag haft benet kvar så hade en heltidstjänst inte varit möjlig, speciellt inte i ett stall. Amputationen har varit jobbig men samtidigt ångrar jag inte vårat beslut. Även om jag fortfarande har ont och måste ta mediciner så mår jag så mycket bättre nu.”

Själva operationen och amputationen minns hon som i går, skriver hon.

”Jag fattade inte alls att benet var borta. Så galet läskigt och konstigt, speciellt när man tittade ner och såg att benet inte var där fast man fortfarande kände det. Och den smärtan jag var rädd för den kom, och det rejält. Två veckor tog det innan vi hittat mediciner som hjälpte, innan det kunde jag inte ens sitta upp eller vända mig i sängen. Jag låg på riktigt och skrek rakt ut för det gjorde så fruktansvärt jävla ont.”
Här kan du läsa Matilda Perssons gripande inlägg om livet efter sin amputation