Nybrink: Oslagbara SOMMARFESTERNA

Micke Nybrink

Trav är numera två totalt olika saker.

Något man glosögt följer långt från verkligheten.

Då handlar det bara om ett rent informationsspel.

Eller så är det en fantastisk upplevelse som stannar kvar länge.

Hovmullret, fartvinden, dofterna och de vackra djuren.

Att åka på trav en sommardag är något alla borde få uppleva. Lämna luren hemma och lev för en stund i det riktiga livet.

När jag var liten var travet en ren publiksport. Om man ville följa hästarna var det bara en sak som gällde, att åka till trav-banan. För min del, som 14-åring, var det Solvalla som gällde. Och då pratar jag om ett Solvalla som kokade varenda tävlingsdag, en arena som verkligen tog tag i en och bjöd på full fart från klockan fyra till halv elva eller när det nu var sista loppet gick i mål.

Visst såg vi även trav på tv. Tips-extra bjöd på travet i pauserna och det kändes ofattbart att se dem springa när George Best, Kevin Keegan och Gordon Banks hämtade andan. Vi hade kommit in i finrummet. Många rynkade på näsan och sa att trav bara var mygel och stötkörningar men sakta men säkert växte förtroendet. När Legolas härjade som värst hade travet vunnit allmänhetens förtroende. Nu var vi en folksport som alla spelade på. Gubbarna på Tipstjänst gnisslade tänder.

När V65-loppen på lördagarna inte visades i Tipsextra, det var väl under sommaren, satt vi och ringde varje lördag. ”Resultat V65 på Råmme, avdelning ett vanns av 4 Emir Bermon och Jim Frick, vinnaroddset 3,29, tvåa var...” På den tiden var det här lördagens action och vi tyckte det var otroligt spännande. Jag gissar att vi ringde tio gånger på varje lopp innan nästa hade lästs in. Nummerskivan snurrade ilsket, jag brukade dra den tillbaka så att det tjöt i den. Vi trängdes med öronen vid luren.

Sen var vi på Solvalla både tisdag och torsdag veckan efter. Då fick vi reda på hur Emir Bermon hade vunnit. ”Tredjespår runt om”, sa Olle på läktaren som hade varit där, Olle åkte på alla V65:or. Ibland hade vi skickat med honom ett vinnarspel. Jag vet inte om han bokade eller lirade men det var aldrig problem med utbetalningen.

Numera är det tvärtom. Att se trav på riktigt är sällan det första steget in i spelet och sporten. Tillgängligheten är närmast kuslig – du kan titta på trav var du än är från morgon till kväll och även på nätterna i ATG Play.

Spelarrangören har verkligen hängt med i svängarna och ligger närmast i framkant med it-teknik och mediaexponering. ATG har gjort ett hästjobb och utan alla storartade visioner hade travet varit stendött för länge sen.

Men det finns en sak som aldrig kommer att kunna ersättas av trav i den elektroniska fotbojan (smartfånen/paddan). Sommartravet.

Ni som brukar åka på trav under de varma månaderna vet vad jag pratar om. Ni som varit på Hugo Åbergs eller Årjängs Stora Sprinterlopp behöver jag inte förklara mer för.

Men för alla er som bara stirrar på en skärm och aldrig varit på travsommar-turné, aldrig känt dofterna, känt vinddraget eller hört hovmullret, ska jag försöka förklara vad ni hittills gått miste om.

Vi kan väl börja med Sprintermästaren. På något sätt är det startskottet för den

riktiga travsommaren. Att åka ner till Halmstad den första torsdagen i juli och se Europas bästa fyraåringar göra upp i tre försök och en final samma kväll är garanterat en upplevelse.

Känslan av att befinna sig på helt rätt ställe infinner sig så fort man slagit sig ner runt ovalen. Det är ofta lite fukt i luften från havet och det är också givet att kombinera med bad på Tylösand eller någon annan strand. Västkusten bjuder alltid på utlandskänsla så här års.

När Sprintermästaren koras i solnedgången är det vykortsvackert med en ångande häst i segerdefilering. Loppet är av tradition en ugn för blivande Elitloppshästar. The Onion, Scarlet Knight, Lavec Kronos och Orecchietti för att nämna några. Kommer ni ihåg när Lavec Kronos vann 2009? Helvetes jävlar. Han hade vingar den kvällen. 1.09,7 travade han och ingen häst i världen hade haft en chans. Det tar jag gift på, badar i någon äcklig å om det krävs. Shut up,

bada själv då.

Vem som vinner Sprintermästaren i år? Ni ska få ett tips. Det börjar på Nun och slutar på cio. Ni vet hästen som gjorde en Emir Bermon i Elitloppet och blev trea.

Halmstad fortsätter med V75 på lördagen och sen rullar elithästarna vidare mot Årjäng där de kör sitt stora sprinterlopp för äldre hästar. I år får Värmland besök av B.B.S.Sugarlight och det kommer att gå fruktansvärt fort. 14 000 personer myser i backarna och bergen runt banan som är så vacker att man tror att det är en kuliss. Har ni inte varit på trav i Årjäng en sommardag så sätter ni upp det på er bucket list. Före att vandra runt Mont Blanc men efter att ta er tid för era föräldrar medan de lever.

Stochampionatet är mittpunkten, då står allt still i tre dagar, allt utom Axevalla utanför Skara där hästarna springer varv efter varv i värmen.

Fredag, lördag och söndag. Tälta eller sov i bilen som jag gjorde på 1990-talet. Ryggen var sannolikt bruten på morgonen, nacken hade jag ingen kontakt med, men fasen vad kul vi hade. Minns bara skratten och liren som satt.

Det är lite kladdigt, flip-flopsen är väl ingångna, linnet har sina fläckar och en del klagar på värmen men de flesta är såsigt semesterloja, bruna och har gått upp några kilo av all glaze på flintastekarna. Sen kanske de där flaken med öl innehåller ett par kalorier. Nej, det där är väl överdrivet. Öl är flytande bröd ju. Och V75 spelar vi både lördag och söndag. Det här är ett maratonlopp för oss som vet hur man tar en torsk med en axelryckning. Ni andra kan stanna hemma.

Via V75 på Hagmyren lördagen efter är vi många som bara pratar om en dag, eller fel – en kväll. Trots att jag är inbiten stockholmare och värsta betongbarnet kommer Jägersros och Malmös Hugo Åbergs-tisdag högst upp på min sommartravlista.

Skåningarna har lyckats med det som inte Solvalla riktigt klarar av under Elitloppshelgen. Den bjuder på exakt lika bra sport men gör det under sansade men ändå supertrevliga former. Malmö är kontinenten och det märks, skåningar är coola. Bara de inte nu börjar spela musik så att inget annat hörs.

På Jägersro är det hästarna i fokus och om jag sa att Axevalla var mittpunkten där allt stod still är det här lite av ett avskedsparty under en kväll då alla normalt funtade människor blir förälskade i travsporten.

Det blir inte bättre än så här.

Visst, det blev rörigt förra året när Fabrice Souloy fick sin vinnare  Un Mec d'Heripre diskad för trängning men kom inte och säg att det förstörde kvällen. Man får inte köra på någon för att skaffa sig fritt fram.

Den officiella avslutningen av Sommartravet körs i travets vagga, i Rättvik den första lördagen

i augusti. Bredvid de natursköna omgivningarna runt Siljan är det garanterat äkta travmys.

Här är alla på plats nere i vilopuls och den roliga finalloppet, med hästar från flera volter, har bjudit på vinnande stjärnor som Caballion och Nahar.