Försvann från trav-tv: ”Jag saknar inte jobbet”

Travprofilen Linda Rosenquist i stor intervju om • Kärleken till hästarna • Lämnade tv-jobbet: ”Erbjudandet var inte tillräckligt bra”

Linda Rosenquist, 50, gjorde under 18 års tid succé på trav-tv.

För några år sedan lämnade hon dock branschen tvärt – och har inte synts till sedan dess.

– Jag kan sakna tokigheterna men inte själva jobbet, säger hon.

Linda Rosenquist, tidigare Erlandsson, dök upp lite från ingenstans i slutet av 90-talet och tog trav-tv med storm.

Under nästan två decennier i rutan var hon ett populärt ansikte ute i stugorna. Alltid med ett leende på läpparna och, framför allt, en enorm kärlek till hästarna.

Trav365 fick sig ett längre snack med Storå-dottern som vigt en stor del av sitt liv åt de fyrbenta.

– Det är en livsstil att ha djur och ett pågående intresse som är integrerat med hela mitt liv. För mig handlar det huvudsakligen om att åka iväg med familjen och förhoppningsvis tjäna lite pengar, men också glädjen man känner med andra människor runt omkring travet, berättar Linda.

”Det som är själva hjärtat”

Rosenquist har hästar i blodet tack vare pappa Alf som trots den aktningsvärda åldern av 82 ännu njuter av livet som amatörtränare.

Vad har farsan haft för framgångar som du kan berätta om?

– Han har inga, haha. Vi har haft bra hästar ibland som tjänat några hundra tusen och startat på V75, men de går att räkna på en hand.

Hemma på gården i Lindesberg finns det fyra pållar till antalet och duon ägnar många timmar åt sina vänner.

Hjälper till gör även sonen Kasper som verkar vara en lovande kusk och faktiskt tävlar i samma dressfärger som sin morfar Alf.

Så sent som för några veckor sedan stred 15-åringen om Derbysegern på Jägersro – låt vara i sulkyn bakom våra små ponnytravare...

Vid staketet står alltid mamma och biter nervöst på nagelbanden. Att se grabben sin tävla verkar vara bland det bästa hon vet.

– Det är det som är själva hjärtat för oss som håller till på den här nivån, att lära upp nya förmågor. Förhoppningsvis kan man ta tillvara på det intresset så att de börjar med stor häst. Vi tappar tyvärr väldigt många i samband med den övergången.

”Behövdes mitt i all negativitet”

Magnus och Mats Djuse kan dock pusta ut för stunden. Kasper har nämligen, ännu så länge ska tilläggas, inga ambitioner att på sikt tampas med den äldre kuskeliten.

– Jag tror att sonen är fullt nöjd med i framtiden hålla på med detta på samma vis som de flesta av oss andra. Han tycker att det är kul och tävla, men älskar också hästar. Det är själva grunden i travet att man gör det.

Att Linda brinner för travsporten märks om inte annat på hennes sociala medier. Nyligen skrev hon något som kan liknas vid ett kärleksbrev till hästarna.

– Jag kände lite grann att det kanske behövdes mitt i all negativitet. Vi som håller på med det här på korpnivå har travet som en hobby.

– Det är klart att jag också drömmer om att få tag i en häst som Fridhems Ambra och tävla bland eliten, men har noll tro på att jag överhuvudtaget någonsin kommer att få mina att gå runt ekonomiskt. Det finns inte på kartan.

”Gud, jag var fruktansvärt dålig”

Den hästintresserade tjejen, som då var i 20-årsåldern, fick sitt genombrott i närradion hemma i Lindesberg.

En idé kläcktes om att göra travsegment från Fornaboda travbana och kända gäster som Hans G Lindskog och Uno Svedin ställde upp som gästtippare.

– Då var det någon som tipsade OTW om jag fanns där och intervjuade kuskar. Det var ett ångestladdat äventyr för mig bara att åka till Stockholm. Jag hade aldrig ens tittat in i en kamera dessförinnan.

Debuten i trav-tv 1999 var således en chansning, en som initialt inte såg ut att bära frukt. Profilen avslöjar nämligen att det arbetspasset visserligen resulterade i tårar, men inte av glädje.

– Gud, jag var fruktansvärt dålig. Jag var inte mentalt förberedd och det blev överforcerat. Jag grät efteråt och tänkte att jag ger det endast en chans till. Är jag lika dålig då så gör jag aldrig mer detta.

Linda var dock inte redo att vifta med den vita flaggan riktigt ännu. Hon kavlade upp ärmarna, tog sig samman och fick sedan en lång och framgångsrik karriär inom tv.

”Var dags för mig att gå vidare”

Allt roligt har dock en början och ett slut. 2017 fick Rosenquist ett erbjudande som hon helt enkelt inte kunde tacka ja till. Därmed var en epok över.

– Jag jobbade heltid för Kanal 75 men de gjorde om hela strukturen. Det fanns många anledningar till att jag slutade men erbjudandet var helt enkelt inte tillräckligt bra. Jag är sjukt tacksam för de åren. Det var dock dags för mig att gå vidare och skaffa nya erfarenheter.

Var det där och då inte otäckt att sluta utan att kanske ha en plan redo för framtiden?

– Jo, jätteobehagligt. Det var också två veckor innan jul. Inställningen som jag alltid har haft är dock att om man vill jobba, och är tillräckligt driven, så löser det sig på ett eller annat sätt.

Det har nu passerat sex år sedan Linda senast charmade travpubliken och mycket har hänt inom sporten sedan dess. Numera handlar det mesta om spel och det är något som inte intresserar huvudpersonen det minsta.

– Jag ligger inte i soffan en hel lördag och tittar på trav-tv. Det är roligare att hålla på med hästar själv, än att se andra göra det.

”Som kvinna blir man utvärderad”

Hon var en av de första kvinnorna med travbakgrund som på allvar slog sig in i en mansdominerad bransch.

Trots det vill Linda inte riktigt kännas vid att hon på sätt och vis banade väg för begåvningar som Jessica Almenäs, Åsa Elmroth, Jennifer Tillman, för att nämna några.

– Det tror jag inte att jag har gjort. De är där för att de är duktiga och kompetenta.

Rosenquist håller dock med om att män och kvinnor på tv bedöms olika.

– Man kan dock inte vara omtyckt av alla. Det kunde komma brev om att man var dålig och som kvinna blir man utvärderad hela tiden. Hur man ser ut, vilka kläder man har på sig...

– Det där är inte helt lätt att handskas med när man är ung. Jag var dock rätt förskonad från sådant. Det var nog annorlunda för Jessica. Inte från gemene man utan från travjournalister.

”Ganska crazy i våra sändningar”

Att hon var populär både bland sina kollegor och travfolk gick om inte annat att utläsa i en bröllopsvideohälsning 2005, i samband med att ett av livets lyckligaste dagar stod för dörren.

Flera aktiva legendarer ställde upp med vänliga ord, samt en del komik.

En viss Kari Lähdekorpi beskrev dig, med glimten i ögat så klart, som ”lite väl musklad fram men bra i aveln”...

– (skratt) Jag har lyckats ganska bra i aveln och har en son som är skötsam, och en annan som jag fått med in i travet. Jag har dock inte gjort en karriär av det!

Rosenquist minns tillbaka på sina 18 år med glädje. Det var en tid med mycket humor, där bland annat Sven Melander och badmössor var uppskattade inslag i många hem.

– Då var vi ganska crazy i våra sändningar, med mycket roliga saker. Vi testade gränserna och var ganska innovativa när det gäller nya grepp. Vi körde med hjälmkameror och använde reportrarna på nya sätt. På så vis låg vi i framkant. Hade man en rolig idé så körde man med den!

”Man får rädda situationen”

När det gäller ditt eget bidrag till sporten, blev det några floskler genom åren?

– Usch, jag har gjort mycket konstigt. Är det live så är det live. En av de roligaste var när jag stod på innerplan. Kommentatorn brukade då fråga mig om en ögonblicksbild av loppen.

– I samband med ett lopp i Kalmar skulle jag på toa och bad dem att inte lämna över till mig, vilket de gjorde ändå. Från toan svarade jag något i stil med: ”Nämen, favoriten ser bra ut.” Man får rädda situationen.

Hon fyllde 50 nyligen och efter avslutad tjänst på Kanal 75 har Rosenquist bland annat arbetat som projektledare för Elitloppet under en period.

Numera är hon frilansande tv-producent åt flera större aktörer som Bonnier, dock bakom kameran och inte framför densamma.

Händer det ibland att du saknar tiden på trav-tv?

– Jag kan sakna tokigheterna och de aktiva. Det blir som en cirkus som åker omkring varje helg. Men själva jobbet i sig? Nej, det hantverket håller jag fortfarande på med, avslutar Linda.